Lönefredag på ICA, rätt matt när jag kom hem och ännu värre nu. Just nu känns det som jag behöver hjälp med allt och att jag inte gör annat än tjatar om hjälp...

 

Red i alla fall ett litet lättare och kortare dressyrpass med Szum, det kändes bra och jag hoppas han springer lika fint i morgon på träningen. Tömkörde sedan Frallan på banan, hon är ju väldigt stökig med huvudet och bettet, men jag tror vi kom några steg framåt i dag i alla fall. Det är en så himla fin häst!

 

Nu ska jag har lite fredagsmys med julmust och tunnbrödmacka med julskinkeskinka och senap. Ja, jag har lite julfeeling!

Jag upplever att kunskapen om utrustning, hur den fungerar, ska sitta och anpassas är väldigt dålig bland många ryttare. Det är ofta jag får ändra på hästarnas utrustning när jag är ute på lektiner och jag märker ofta att ryttarna inte har full koll på hur grejerna fungerar och ska sitta. Ofta känner jag mig som en utrustningspolis!

 

Jag tycker det är jätteviktigt att man vet vad man sätter på hästen, att man vet hur utrustningen fungerar och att man vet varför man har den. Låter ju självklart men så är det tyvärr inte, många köper bett, träns eller annat för att det är snyggt, modernt eller för att någon annan har det egentligen utan att veta om det passar till just deras häst. 

 

Det är ju så klart inte helt enkelt, i dag finns det en djungel av grejer att köpa till sin häst och det är svårt att ha koll på allt. Men försök att lära dig så mycket som möjligt om utrustning och hur den fungerar, fråga mycket och om du känner dig osäker be om hjälp när du har ett nytt träns eller något annat. Våga vara annorlunda, rid med den utrustning som du och hästen trivs med i stället för att ha det som "alla andra har". 

 

Jag tycker inte det behöver vara fel att, under en period, ha ett skarpare bett eller en hjälptygel så länge man vet vad man gör. Mitt mål är alltid att hitta en enkel ridning på alal hästar, i bland kan man behöva ha hjälp för att hitta den, rätt utrustning kan vara en hjälp på vägen. Men man får inte tro att ny utrustning eller ett annat bett är hela lösningen, samtidigt får man inte bli så fixerad vid att rida utan grjer att man riskerar säkerheten eller tappar den bra ridningen. För samtidigt som jag ser folk som överöser hästen med utrustning och ständigt provar nya bett (i stället för att analysera ridningen) så ser jag även andra som är så anti bett, nosgrimmor och annan "extrautrustning" att hästarna inte kan jobba på ett bra sätt. I bland tror jag helt enkelt att lagom är bäst, och låt sunt förnuft råda. Men se till att du vet vad du gör!

 

Ibland blir jag så less på hästfolk! Vi skulle tjäna så mycket på att samarbeta och hjälpas åt över olika inriktningar och raser, vi måste jobba tillsammans över hela landet och visa på att hästnäringen är en framtidsnäring som kan stärka landsbygden! Så varför är det inte så?

 

Jag tycker att Norrland är perfekt för att föda upp och utbilda hästar, vi har stora marker och ytor, fina vintrar och bra ridterräng. Därför är det så synd att hästsverige är koncentrerat till södra Sverige, det gäller halvblod där alla championat och större evenemang går söderut och oftast Skåne. Har du en fin unghäst så går alla finaler i Skåne och oftast får du åka långt även för att kvala, är inte så roligt att åka 100 mil med en treåring även om våra hästar här uppe är ju vana att resa sen tidigt. Jag har en del vänner i Östergötland, de tycker att 10 mil är jättelångt att åka för en likal hopptävling. Här är det fullt normalt, finns inte många tävlingar på närmare håll (i år endast en -hemmatävlingen) och i fjol åkte jag och Malin 20 mil enkel resa för en lokal hopping när det var glest på tävlingar närmare. Vi lever i en annan verklighet men det betyder inte att vi tycker det är vart att åka över hela landet för att visa upp en unghäst.

 

Lisen Bratt-Fredricson skrev på sin blogg för någon månad sedan och ifrågasatte att inte Norrlands uppfödare hade med sina hästar på den auktion som hon är med och anordnar i samband med avelschampionatet. Hon tyckte att "De som säger att de tycker att det är för långt att köra till Flyinge går bort" och menade att vill man göra buisness fick man vara beredd att offra lite, jag undrar just om skånes uppfödare skulle köra sina treåringar till Luleå, utan garantier att få sälja, även om "rätt fok" fanns på plats? 

Har ni sett Arnold Assarssons nya blogg? 

 

 

 

Jag har vid ett tillfälle, för många år sedan, tränat för Arnold, jag tyckte han var suverän och skulle gärna rida för honom igen. Har även sett honom på clinics och så klart på Avelschampionatet i fjol. Han är en förebild med sin mjuka ridning och jag tycker att det han hittills skrivit om i bloggen har varit grymt bra! 

 

Lånad bild från arnoldassarsson.se

Det är när det känns som jävligast som man behöver träningen mest! Jag möter ofta ryttare som säger att de ska börja träna eller rida lektioner sen, när hästen går bättre, är mer i gång eller när det blir bättre väder. Men det är ju tvärtom! Det är ju när det är som jävligast och går som sämst som man behöver hjälp och träning. Dels för att höja motivationen för att rida, trots väder och att det känns jävligt, och dels för att det är ju när det går som sämst som man behöver hjälpen som mest!

 

Szum är inte i någon jättebra fas just nu, han spänd och laddad, och jag upplever att han har lite svårt att bära sig. Trots detta är vi anmälda till dressyrträning på söndag, på ett nytt ställe där vi aldrig varit förut. Det känns så där... Men det är ju precis det vi behöver, är han jättespänd så det inte går att göra så mycket så har vi ju fått bra miljöträning i alla fall och förhoppningsvis lite tips och råd hur jag ska jobba honom när han är spänd (och det skulle jag ju verkligen behöva!!). Jag får troligen lite feed back på hur han jobbar med kroppen och hur jag ska arbeta oss ur denna fas, dessutom har jag ju arbetat honom målmedvetet hela den här veckan och nästa vecka har jag ju förhoppningsvis en massa saker att jobba med. Så det är perfekt, fast det känns så där. Men jag tränar ju för att bli bättre, inte för att visa upp mig!

Ridhandboken i all ära men i bland måste man faktiskt tänka lite annorlunda och lite "outside the box"!

 

Jag tycker att det är jätteviktigt att man har en bra grund och har koll på ridteorin, att man vet vad som är en "normal"utbildningstakt och röd tråd. Ridhandboken, utbildningsskalan och andra mallar för hästutbildning och ridning är jättebra att ha som grund och utgå i från, men i bland måste man faktiskt våga tänka annorlunda.

 

Jag gillar verkligen att lösa hästproblem, dels därför att man måste använa både sin häst och ridkänsla och man måste tänka och klura, sen är det ju givetvis roligt när man lyckas för då har man ju verklign hjälpt både häst och ägare. Men just detta att hitta andra lösningar och vägar än de vanliga tycker jag är intressant och utvecklande. Känns ju självklart att alla hästar inte passar in i ramen och då måste man hitta andra vägar. Ridhandboken i all ära men den utgår ändå från en väluppfostrad, välskolad häst med bra förutsättningar för arbete. I verkligheten så har vi massor av hästar som blivit fel ridna, fel hanterade, som har alldeles för mycket attityd, som inte är optimalt byggda eller som haft skadeproblem. Men mycket går att lösa, även om det kan kännas svårt och tungt.

 

Szum är ett bra exempel på detta. Med han har jag ju gjort flera saker som inte alls är "normalt" och vanligt när man rider in en ung häst. Jag har ridit honom med graman, från början skrittade vi kanske tre meter och sen halt, vi har jobbat massor i skritt och jag har jobbat han mycket ensam, utan hjälp från marken och utan stöd från annan häst. Allt detta är helt tvärtemot hur jag jobbar unghästarna annars, jag rider ju de mycket ut med sällskap, vill komma i gång med traven ganska snabbt för att få bjudning och vill ju absolut inte ha några andra hjälptyglar än möjligen en lös spänd maringal. Men med Szum är inget normalt och jag tycker ändå min plan har fungerat ganska bra även om det ännu är mycket jobb kvar. Kom i håg i början när han var så himla spänd så fort jag hängde eller satt på honom, när det räckte med ett litet störningsmoment för att han koncentration var borta för det passet och när jag var nöjd att jag kunde skritta en sväöng runt gräsmattan... Så nog är vi på rätt väg även om vi tagit en liten annorlunda omväg!

 

Så ibland kankse man måste börja i fel ände. Man kanske får börja med att jobba hästen sidvärts för att ha koll på den och få den avspänd, innan man börjar jobba traven, man kanske får jaga runt hästen i galopp för att få den att trava bra, man kanske får börja jobba med öppna innan man kan ställa hästen rätt i nacken, man kanske får jobba med att rida hästen rak på volten innan man kan börja böja den, man kanske får hoppa för att hitta galoppen... Ja ni ser det finns många saker som kan vara bra, fast det egentligen är lite fel!

 

Men för att kunna tänka annorlunda och outside the box så måste man ha koll på det som är inuti boxen, dvs det som räknas som normalt, för har man inte koll på det så är det lätt att man går vilse, hamnar på irrvägar och aldrig kommer tillbaka till huvudvägen och en vanlig ridning.. Så målet måste vara tydligt, och enligt ridhandboken, men vägen dit kan se annorlunda och olika ut, men se till att du vet vad du gör och vart du ska så du inte går vilse på vägen!

 

Du är inte en dålig ryttare för att du behöver hjälp med din häst, tvärtom så är du en klok ryttare om du tar hjälp med din häst! Alla ryttare behöver hjälp med sin ridning och sin häst för att utvecklas, komma vidare, behålla motivationen och kunna lösa problem. Titta bara på EM-ryttarna, även dom har tränare och coacher som hjälper dom framåt!

 

Det finns flera orsaker till att man behöver hjälp och träning. Dels när man stött på problem, det kan vara stora problem som att man inte kan rida hästen från gården eller att man inte kan få hästen i galopp, eller små problem som att en galopp är svårare att fatta eller att skänkelvikningarna inte känns bra. I dessa lägen behöver man hjälp av någon som kommer med nya ögon, andra lösningar och tankar för att lösa problemen och komma vidare. Men du behöver även ha hjälp av en tränare för att utvecklas, komma till nästa nivå och spänna bågen. När man rider själv så¨rider man oftast i sin bekvämlighetszon, alltså tränar man mest på det som känns rätt bra. Man behöver någon som hjälper till att höja ribban och komma upp ett snäpp, som vågar höja kraven och be om lite mer. För det gör man sällan när man rider ensam utan då nöjer man sig ofta med att det är ganska bra, i stället för att våga kräva lite till och höja nivån. Och det är ju det som ger motivation och ridglädje, att känna att man utvecklas och kommer vidare! Det är den känslan du ska leva på sen när det går tungt eller är motvind.

 

Att låta någon annan rida i genom ens häst emellanåt är verkligen givande, att få sitta upp på en uppvärmd och genomriden häst är riktig lyx tycker jag och det gör mycket för att hitta rätt känsla. Sen är det bra att se sin häst arbeta, det kan även öppna för nya lösningar och det kan hjälpa hästen att arbeta rätt och få rätt muskler. Många ryttare är rädd för att släppa upp andra ryttare på sin häst, kanske är de oroliga att någon annan ska rida hästen bättre. Men vore det inte konstigt om en ryttare som rider flera olika hästar varje dag kunde hitta nya och andra lösningar än en ryttare som bara rider sin häst? En ryttare som sitter på många olika hästar får mycket erfarenhet och kan därför hitta knapparna och få hästen att arbeta annorlunda, det betyder inte att den ordinarie ryttaren rider dåligt, oftast har man bara fastnat lite i sin egna häst. Det är något som alla ryttare gör emellanåt, att man kör lite fast med en häst, det är inget konstigt men i de lägena behöver man lite hjälp för att komma ur det och hålla motivationen uppe!

 

Våga ta hjälp, våga låta dig utvecklas och våga låta någon annan lösa problemen åt dig, det gör inte dig till en sämre ryttare utan det gör dig till en ovanligt klok ryttare! Varför ta all skit och allt kämpande ensam när man kan få hjälp på vägen? Att utbilda hästar är svårt, att lära sig rida och bli en duktig ryttare är ännu svårare, så varför inte ta den hjälp man kan få? 

 

Hästbranchen är tyvärr en halvskum branch, det florerar mycket svarta pengar, dåligt avlönad stallpersonal, företag som lever på bidrag och småtjejer som annonserar ut tjänster. Jag tror det är viktigt att vi börjar städa upp i leden, vill vi anses som en seriös branch och respekteras av staten och den övriga marknaden så måste vi visa att vi är det. Vi hästföretagare måste bli bättre på att vara företagare, vi brinner för det vi håller på med men det blir tyvärr ofta mer häst än företag i slutänden. Jag är inte ett dugg bättre själv på den punkten, men jobbar på det! 

 

Men du som konsument har även en viktig roll. Precis som i mataffären så gäller det att bli en medveten konsument, handla smart om du vill vara med och påverka branchen. Det kan kännas lockande att ge kompisen en hundring för att agera dressyrtränare i stället för att lägga ut 350 kr för en vit träning mot kvitto, man känner sig besvärlig som ber bonden om kvitto på grovfodret och skoningen blir ju så mycket billigare om man betalar svart. Men jag tror det lönar sig i längden, en ren branch med vita pengar gör att fler kan leva på sin verksamhet och därmed göra ett bättre jobb. Dressyrtränaren slipper jobba extra på nätterna, bonden kan spara till pensionen och hovslagaren är försäkrad om han blir sparkad. Att jobba med hästar är, som alla vet, ett riskfyllt arbete som dessutom är fysiskt krävande, därför tycker jag att det är extra viktigt att de som jobbar med hästar har en vettig lön, är bra försäkrade och har möjlighet att jobba i hop till en vettig pension.

 

Det säger ju sig själv att en 14 årig tjej som kanske inte ens haft en egen ponny inte kan ha samma erfarenheter och kunskap som en vuxen, utbildad företagare, ändå ser man massor av annonser där unga tjejer annonserar ut att de rider in och rider till hästar. Ofta till ett pris som ligger under foderkostnaden. Och dessa tjejer kan vara jätteduktiga, och det kan bli ett bra jobb, men vad händer om det inte fungerar? Om tjejen åker av och bryter en arm, vem betalar då? Eller om hästen tar över och kommer hem sämre än innan? Självklart kan även äldre och mer rutinerade ryttare misslyckas men driver man ett företag så finns där i alla fall oftast bra försäkringar och referenser, och förhoppningsvis tillräckligt med kunskap och erfarenhet att bedöma, läsa hästen och utbilda rätt. 

 

Precis som med den lokala butiken på byn så gäller det samma inom hästbranchen. Vill du att din lilla affär ska finnas kvar så måste du handla där, räcker inte med att köpa mjölk när det är kris för då står du snart i ett läge där du kankse får köra 5 mil för att köpa mjölk. Givetvis kan inte en butik leva på att bara sälja lite mjölk. Det är samma med företag inom hästbranchen. Stötta de företag som du tror på och vill ha kvar! Använd den utbildade och seriösa hovslagaren, varje gång och inte bara när hästen slitit sönder halva hoven och du behöver experthjälp, stötta din vardagstränare genom att rida kontinuerligt, även när det är höst och mörkt eller vinter och kallt, även om det kan vara roligt att rida för en trendig tränare från Stockholm (som kanske har glömt dig och din häst när han kliver på flygplanet hem igen...) mellan varven, handla i din lokala hästaffär i bland trots att det är billigare att beställa på nätet. När det är panik för du tappat bort ridhjälmen så är den lokala hästaffären bra att ha... 

 

Vi får den hästbranch som vi förtjänar! Den blir vad vi gör den till och jag tycker vi alla ska försöka hjälpas åt att göra den lite vitare, lite mer seriös och därmed lite mer lockande för staten och andra att vilja satsa på! För jag tror att hästbranchen är en framtidsbranch och jag vill vara med och driva den framåt. Vill du?

 

Tog några bilder på kattungarna också. De är i en rolig ålder nu, 5,5 vecka, och fulla med energi och bus! Ingen som är sugen på en liten katt?

 

Var det några av er som undrade varför jag skulle ha en bild på Jan Brink igår?

 

Jag fick leta en stund innan jag hittade någon ridbild på honom. För några år sedan var han ju i alla tidningar men nu när han inte tävlar lika mycket längre så syns han inte lika mycket. Hittade några artiklar om Tullstorp, hans anläggning men där var det inga bilder till häst. Hittade till slut bilder i hingstkatalogen.

 

Anledningen till att jag skulle ha en bild var så klart dagens ridteori. Jag brukar ofta säga till mina elever att de ska "sitta som Jan Brink", eller tänka på honom när de rider. Ofta är det när de behöver sträcka upp sig och komma ner i sadeln. Att jag använder honom som förebild beror inte på att han sitter mycket bättre än de andra toppryttarna, jag tycker de alla har en avundsvärd sits, utan för att han är känd och folklig. Om jag skulle säga till ryttarna att "sitt som Adelinde Cornelissen" så skulle de kankse behöva fundera ett tag och fokuset skulle vara borta. Jan Brink har de flesta sett rida antingen på bild eller tv.

 

Nu hade jag med mig en bild för att förstärka bilden åt de här tjejerna, i morgon kan jag tjata på dom att dom ska sitta som Jan Brink!

 

 Här får ni en bild att lägga på minnet, sitt som Jan Brink!

Jag har två kattungar hemma, dom är tre veckor och supersöta! Kattmamman heter Trassel och är en bondkatt, pappa okänd. Kanske är du sugen på en kattunge? Dom heter Baloo och Esmeralda, dom är precis som Trassel och Tingeling döpta efter Disney!

 

Ridning är en idrott som handlar mycket om känsla! Vi pratar mycket om ryttarkänsla och den är viktig. Dock är den inte allt och i bland kan man behöva hjälpa den på traven, till exempel när det går tugnt och ridningen inte fungerar fullt ut. Tänkte ge några tips och tankar på hur man kan förbättra sin känsla!

 

Även om man rider mycket på känsla så tycker jag att det är viktigt att ha en bra teoretisk grund att falla tillbaka på och för att komplettera sin känsla. Jag tycker generellt att ryttare är dåliga på ridteori. Om hur man rider en framdelsvändning, varför man rider en skänkelvikning, vad är utbildningsskalan och vad gör innerhanden i en öppna. Det är klart man måste veta sånt för att kunna rida det bra, och för att kunna bygga upp sin ryttarkänsla. Läs på helt enkelt! Finns massor av bra böcker och jag ska rekommendera några längre ner.

 

Se bra ridning! Att se duktiga ryttare rida, se någon duktigare ryttare rida sin egen häst och att titta på träningar och tävlingar ger inte bara inspiration utan kan även utveckla din känsla! Jag tycker själv att man nästan kan känna hur det känns när man ser någon rida. 

 

Rid på bra hästar! Att någon gång i bland rida på en häst som ger lite "wow" känsla gör mycket för känslan, och för inspirationen också, att få känna på hur det ska kännas och vad man strävar mot. Överlag är det bra att rida lite olika hästar emellanåt för at utveckla sin känsla. Att även rida för en bra instruktör som kan säga till när det är rätt så du får chansen att känna efter är bra. Vissa instruktörer och tränare är duktiga att vidarebefodra rätt känsla bara genom att beskriva den! 

 

Att filma sin ridning är ytterligare ett sätt att jobba med sin känsla. I dag när alla har möjlighet att filma med sin mobil så är det ju ganska lätt att genomföra, så försök att filma ofta och titta gärna ganska direkt när du minns känslan i sadeln. Att tömköra sin häst är ju som att rida från marken. Då kan du ju både se hsten arbeta och känna känslan i tömme samtidigt, jättebra för att bättra på känslan!

 

Nu har ni fått lite tips! Jobba på, och känn efter!

 

Det finns bara en som kan göra dig till en bättre ryttare och bara en som kan lära dig rida -nämligen du själv!

 

Det spelar ingen roll hur bra tränare du har, hur välutbildad häst du rider eller hur många träningar du är med på om inte du själv vill utvecklas och bli bättre. Och jobbar för det! Det är du själv som måste ta till dig instruktioner, träna mellan träningarna, läsa på sånt du funderar på och jobba med vardagsträningen.Du som ryttare är själv ansvarig för din utveckling, men med rätt stöd utifrån är det givetvis lättare.

 

Att ha rätt attityd till sin ridning, sin häst och sin tränare är så viktigt. Om man utgår från att inget kommer att fungera, att hästen är dum eller att allt tränaren säger är fel så kommer du inte bli bättre eller få en bra träning. Det är du som valt att rida och träna, det är din häst och det du som bokat och betalar för träningen. Se det som en möjlighet att få hjälp, tips och råd på vägen, men kom i håg att alla problem inte löses på en träning, och inte på två träningar heller utan att det måste få ta lite tid. Däremot är det bra att fråga! Ta reda på varför du ska rida på ett speciellt sätt, varför du ska rida övningarna och vad du ska träna vidare på. 

 

För att rätta till ett sitsproblem eller en felaktig reflex så krävs mer än 1000 upprepningar. Om du bara rättar till ditt sitsproblem när du tränar för någon kommer det ta väldigt lång tid innan det korrigerats. Tex. du behöver vrida om höger handen, din tränare påminner dig ca 20 gånger per ridpass (låter lite men det är ändå varannan minut om du rider ca 40 min) då kommer det ta mer än 50 träningstillfällen innan du ändrat din hand! Rider du en gång i veckan för träönare så tar det alltså ett år! Men om du, när du rider själv, bestämmer dig för att varje gång du passerar grinden ska kontrollera din hand så kommer du att kunna korta denna tiden betydligt! Om man tänker på hur många repetioner det krävs så förstår man ju varför vi ridlärare tjatar så mycket om samma saker! 

 

Som tur är har de flesta ryttare en underbar attityd och inställning till sin ridning. De flesta rider och tränar för att de tycker att det är roligt, de vill lära sig så bra som möjligt och vill utvecklas, de älskar sina hästar oavsett hur det går och tar ansvar för både sin egen och sin hästs utveckling! Då är det roligt att vara ridlärare och tränare! Jag vill gärna vara en del och pusselbit i din och din hästs utveckling, men kom i håg det är bara du som kan lära dig rida! 

 

Tid och tålamod kan man aldrig ha för mycket av när man rider och utbildar hästar! Jag vet att jag har skrivit om detta förut men det tåls nog att upprepas!

 

Jag upplever att många har väldigt bråttom med sina hästar, det ska gå snabbt att rida in, snabbt att tränas upp, man ska tävla direkt och snabbt upp i klasserna. Efter skador och vila ska hästarna snabbt i gång och oavsett vad man gör ska det gå fort att få resultat. Men det fungerar inte så med hästar! Det tar tid att lära sig rida, och att göra det bra, och lära sig häst -ett helt liv ungefär! Det tar tid att utbilda en häst, utbildningen och utvecklingen pågår ju egentligen hela hästens liv och är en ständig process. Om man dessutom ska skola om eller ändra på en felaktig utbildning eller ridning så tar det ju ännu längre tid. Att bygga upp och träna upp en häst fysiskt tar lång tid, att muskla en häst tar 3-6 månader och att stärka upp leder, senor och ligament tar ännu längre tid och inte går det att skynda på den processen heller! Vill man ha en häst som håller så måste det få ta tid! 

 

Man måste se hästens utveckling långsiktigt och som ett långtidsprojekt. Det gäller att tänka att varje bit man jobbar med är en viktigt del i hästens pussel och måste hmna på rätt plats hur liten den än må vara. Med det vill jag ge förståelse till att man i bland måste lägga ner ganska mycket jobb på vissa saker som kan kännas onödigt och jobbigt men som är en viktig pusselbit eller ett trappsteg på vägen. Jag upplever att många ryttare tappar tålamodet, blir besvikna eller uppgivna när saker de testar på lektionerna inte fungerar direkt, men om man tänker på hur lång hästens utbildning och utveckling är så vore det ju väldigt konstigt om allt alltid skulle fungera direkt, eller hur?

Försök att se varje bit av utbildningen som ett steg på vägen, även om det bara är myrsteg. Och försök vara så pass påläst, eller fråga din tränare, att du kan förstå hur det hänger i hop och var i processen du är. Med det menar jag att din ridlärare eller tränare har säkert en plan, även om den kan vra svår att förstå i bland. Till exempel så kanske du får träna att rida hästen rak som förberedelse för böjning, låter kanske märkligt men är fullt logiskt om man tänker efter. Ha själv en plan för din häst med små steg och mål att jobba mot. 

 

En häst som fått mycket tid och tålamod från mig är Szum! Är nog många som undrat varför det tagit så lång tid och tyckt att jag är lite knäpp (vilket jag kanske är också). Jag tror absolut att jag hade kunnat skynda på inridningen men jag har valt att ge honom mycket tid, och jag tror jag kommer få igen det sen. Vi har ju i princip skrittat hela vintern men det har gjort att han har slappnat av och varvat ner, dessutom har han fått en chans att börja bygga upp kroppen. Är nog rätt lätt att ta en sån häst som är väldigt stor, med lite halvdålig koorination för snabbt, men här har han verkligen fått möjlighet att bygga upp grunden. Han behöver mycket tid, han kräver mycket tålamod, och han kommer även kräva det i fortsättningen, men det är en häst jag tror på och som jag tror är värd att lägga tiden på. Alltså fortsätter vi skynda långsamt!

 

Inom ridningen så är känslan viktig, men i bland kan faktsikt känslan luras, i alla fall så kan hästen lura ryttaren lite! Vissa hästar ser väldigt fina ut när dom går, och det kan även kännas bra och rätt, men man inser sen att det bara gått och ljugit och lurats!

 

Jag tycker Taggen kan vara lite så, och jag vet även elever som har hästar som det ser jättefint ut med men som egentligen inte arbetar som de ska. Taggen böjer lätt på nacken och man får känslan att han är koncentrerad, avspänd och arbetar. Men ofta räcker det med ett litet störningsmoment så är fokuset borta och man inser att hästen inte alls är lösgjord och avspänd. Eller så tycker man att han bjuder bra och arbetar på med bakbenen, tills man travar in i en bomserie och han mer eller mindre snubblar igenom för att inte bakbenen är med.. Han är expert på att lura mig! Någon fler som känner igen sig?

 

Men det finns sätt att komma åt det här och testa om hästen verkligen är ärligt på tygeln och i formen.Ibland kan det räcka med att man rider en övergång eller tempoväxling, om man då tappar takt, form eller bjudning så var nog inte hästen så ärligt på tygeln. Ett annat sätt är att flytta hästen lite sidvärts, även i galopp, då märker man snabbt som hästen är lite stel eller stum i sina bakben och det kan avslöja svagheter som man kanske inte märker när man bara rider på volt. Sen behöver ju inte det betyda att hästen är oärlig i formen, den kan ju ara var lite svag och behöva stärka sig. Ett annat effektivt sätt att kontrollera att hästen tar ett ärligt stöd på bettet är att ändra formen. Kan man rida hästen till en låg, rund form och sedan upp i en högre form och tillbaka utan att tappa takt eller schwung då har man hästen ärligt på bettet och har hästen mellan skänkel och hand! Men även om man inte nått dit så kan man testa att ta fram handen lite och se om hästen då sökre stödet längre fram och länger ut halsen eller om den höjer nacken i stället. 

 

Hur kommer man då åt de här hästarna som fuskar? Det är ju givetvis individuellt och ett bra tips är att ta hjälp av en tränare, som kanske även kan rida hästen någon gång för att kunna stämma av ridkänslan med hur det ser ut. Sen gäller det att sätta hästen i arbete! Många övergångar, tempoväxlingar, sidvärtsarbete och om hästen är redo för det, förvänd galopp. 

 

Jag red en dressyrträning med Taggen för Annelie i våras och Taggen var verkligen superspänd eftersom det rasade smält is på insidan av ridhusväggarna. Han gick inte fram, jag fick inte i genom min ridnig och hans fokus låg på annat, jag blev frustrerad och red dåligt. Först var jag besviken men med Annelies hjälp hittade jag tillbaka till ridningen och han spände av. Och det är ju precis det som jag behöver träna på, att rida Taggen när han är framme, avspänd och går bra klarar jag ju rätt bra själv utan hjälp. Men det är ju när han spänd och det låser sig som jag behöver hjälp. Några veckor senare var jag på hopptävling och på framridningen var han precis som på tränigen, men nu hade jag lite nycklar på hur jag skulle tackla problemen och jag blev inte alls lika frustrerad, tack vare den "misslyckade" träningen! 

Så var inte rädd att göra fel, våga misslyckas, dölj inte problemen utan ta tag i dom! Det är det som gör att du utvecklas och kommer vidare framåt! 

 

Det här inlägget ska handla om tävlingar och om att matcha. Men inte om att matcha rätt kläder, färger och utrustning, som ju tycks bli allt viktigare, utan om att matcha sin häst på bästa sätt. Det är lätt så här på våren när tävlingarna drar i gång att man åker på alla tillgängliga tävlingar utan någon som helst plan eller tanke. Men det är en lång tävlingssäsong och om man vill att hästen ska kännas lika fräsch och tycka det är lika roligt i oktober så måste man välja och planera.

 

Att tävla flera helger i rad under en kortare period behöver inte vara fel, tex om hästen är spänd i tävlingsmiljön kan det vara bra. Men då måste man se till att hästen är tränad och förberedd för det och man måste planera ridningen och träningen mellan tävlingarna. Då kanske man inte kan träna och hoppa så mycket mellan tävlingarna, vilket ju kan ställa till det om man dyker på problem, som tex jag gjorde i dag med kombinationen, då man inte har möjlighet att hinna lösa de innan nästa start. Jag och Malin har nu tävlat två helger i rad, och ridit en hoppträning mellan, men vi var väldigt sparsamma med sprången och höjderna på träningen och nu är det tre veckor till nästa tävling.

 

Något att tänka på är att man faktiskt inte alltid behöver rida två klasser varje tävling, man behöver inte rida för vinst i varje start och man måste inte alltid tävla på sin maxhöjd! Speciellt om man rider en tvådagars tävling tycker jag det kan vara tillräckligt med tex. tre klasser på två dagar. Men sen varierar det ju givetvis hur mycket hästen klarar av och vill, om den lätt drar på sig mjölksyra och träningsvärk och sånt. En tränare sa till mig en gång: "Varje språng är en spik i hästens likkista". Magstarkt men det ligger faktiskt lite i det. 

 

Ofta hör man ryttarna resonera som så att så länge hästen är pigg och vill hoppa så är det lugnt. Men när hästen börjar protestera och vägra har det ju redan gått för långt! Och har man en ambiös häst är det inte ens säkert den säger i från utan den kommer hoppa och försöka tills den är helt inne i väggen. Man ser en hel del ambiösa hästar, ofta unghästar, som hoppar fast de är trötta och har mjölksyra. Detta ökar givetvis skaderisken avsevärt och risken är också att man knäcker hästarna. Har man en sån häst så måste man vara extra uppmärksam och lyhörd så man inte tar dom för hårt. Men unghästar överlag krävs mycket känsla så man inte tar dom för hårt. 

 

 

Sen gäller det ju även att förbereda sig ordentligt. Att hästen är tränad och förberedd för sin uppgift. Även om hästen är i gång och riden så behöver den ändå bygga upp hoppmusklerna. Och för att göra det behöver den hoppa, lågt så klart men ändå många språng under flera pass. Egentligen så är det ju ännu viktigare att börja hoppa försiktigare med hästen som har bra kondition än den som är otränad, för hästen med kondition kommer  orka hoppa men blir trött i musklerna, den otränade hästen kommer ryttaren lättare märka att den inte orkar. Och ni vet ju att när musklerna blir trötta och får mjölksyra så är det lederna som blir stötdämpare och skaderisken ökar markant. När inomhussäsongen går över i utetävlingar så gäller det att även se till att hästen har konditon och galoppflås. På tävlingen i dag var det långa banor med många språng, då gäller det att både häst och ryttare har ork. För när man blir trött tar man dåliga beslut, det gäller både häst och ryttare!

 

Sammanfattningsvis, planera, välj och välj bort! Förbered och se till att din häst är tränad för uppgiften. Och sen, ha roligt! Det är så viktigt att man har kul i hop med sin häst på tävlingarna, och jag tror man har roligare om man får längta och se fram emot tävlingarna lite också. Nu hoppas jag att ni alla får en bra tävlingssäsong med många roliga starter!

 

Tänkte jag skulle skriva några rader om min resa till Göteborg Horse Show och Hästföretagarforum! 

 

Jag åkte natttåget ner så jag var i Göteborg på onsdag förmiddag, jag gled in på Hästföretagarforumet lagom till lunchen! På eftermiddagen var det föreläsningar, två av dom utmärkte sig. Den ena hölls av en ridskolechef som vänt ekonomin på ridskolan från noll kronor i kassan till att de omsätter mer än 5 miljoner och går med vinst. Hon pratade massor om styrdokument, budget, balansräkningar och planering, Hon visste exakt hur mycket hästarna arbetade och hur mycket varje häst tjänade på ett år, de planerade hästarnas pension flera år innan och de hde höga ekonomiska mål. Intressant och duktig talare! Föreläsningen efter hölls av en tjej som drev ett turismföretag med bla turridning i Tiveden, en svensk violdmark, de hade 55000 gästnätter per år i tält! Även hon var duktig på att tala, men nu handlade det om känslor, upplevelser och njutning, under hela föreläsningen rullade det bilder på hästar och underbar natur! Helt olika föreläsningar men äldigt bra! Förutom detta såg jag äen Kyras clinic på onsdagen, den fokuserade på programridning och Grand Prixprogrammet. Kyra är expert på liknelser och på att dela upp rörelser. Hon avslutade med orden: Grand Prixprogrammet inleds med inridning i galopp och halt, jkan ni göra det så har ni tagit första steget mot Grand Prix!

 

Torsdagen började tidigt med att vi fick se ryttarnas morgonträning från vip lounghen, sen var det mera föreläsningar, de flesta jättebra men eftermiddan höll tyvärr inte lika hög klass som resten av dagarna. På förmiddan fick vi bla. lyssna på Rolf-Göran Bengtsson och hans kompanjon Bo Kristoffersson, de berättade om hur de byggt upp verksamheten, Rolf-Göran må vara en grym ryttare men han är ingen talare... På kvällen såg jag första deltävlinen i väldscupfinalen i hoppning; självklart intressant och häftigt! Även fredag inleddes tidigt med morgonträningen, denna gång satt jag dock i arenan. Kan konstatera att de flesta ryttarna red enkelt och okomplicerat utan konstigheter. Resten av dan var planen att jag skulle spendera på mässan, men en bekants bekant raggade upp mig och det visade sig att hon hade en biljett över till tävlingarna. Så det slutade med att jag fick se en massa hoppnig även på fredagen! Självklart blev det en hel del shoppning, mässan är verkligen enorm och ALLT finns och lite till! Kan säga att shoppingkassen var rätt tung att bära till tåget sen!

 

Bilder från fredagens morgonträning:

Har du problem med din häst? Du är inte ensam, min uppfattning är att det är många som har problem med sina hästar, eller har haft! Men det är också många som inte vill prata om det och ta hjälp, eller ens erkänna att de har problem, precis som om det vore något fult eller fel att man stöter på hinder på vägen. 

 

Många får problem när de nyligt köpt ny häst, ganska ofta första hästen, och det är ju inte konstigt alls! Den nyinköpta hästen har ju bytt miljö, arbete, utrustning, rutiner, kompisar och ledare, inte alls märkligt att den börjar testa och i frågasätta. Den nyblivna hästägaren kanske känner sig osäker (vilket ju heller inte är speciellt konstigt för det är ju inte lätt med hästar och speciellt nya hästar!), och kanske är även han eller hon ny i stallet, med nya rutiner och människor runt sig. Är det dessutom ens första häst så är mna ju givetvis ännu mer osäker, man kan aldrig förbereda sig helt på att vara hästägare utan att vara det! Men man kan ju också få problem med sin häst fast man haft den länge, saker händer på vägen! Olyckor och tillbud kan göra att både ryttare och hästen blir osäker, miljöbyten kan förändra hästen och ibland kanske inte tiden räcker till för hästen och det kan ge problem med orastad och vild pålle. Den snälla och lugna unghästen blir tonåring och ändrar sin attityd, skador kan ställa till det både för ryttare och hästar, ni ser att det finns många anledningar till att det kan bli problem! 

 

Ridning och hästar ska vara roligt, men när man får dessa problem så är det inte roligt! Många gånger vill man inte erkänna det för sig själv, men det brukar börja med en oroskänsla i magen när man åker till stallet. Och så ska det ju inte vara! Stallet och hästen ska ju vara en fristad dit man åker för att må bra och ha kul! Därför vill jag uppmana att man tar tag i problemen i tid, helst när det fortfarande bara är bekymmer och inte har hunnit bli problem... 

 

Börja med att prata om problemen och sen ta hjälp av duktiga hästmänniskor (vart hittar man dom och hur vet man vilka som är duktiga? Det får bli ett annat blogginlägg en annan dag). Även om problemen är i ridningen så var inte rädd för att jobba hästen från marken, det kan lösa mer än du tror! Kanske kan du få hjälp med ridning eller tömkörning av din häst av en duktig ryttare? Rid lektioner och träningar, skaffa inspiration genom att gå på clinics och titta på bra ridning. Försök ha hästen i ett stall där du kan få hjälp och där det finns andra som stöttar och peppar dig. Och om det inte släpper, om du känner att du behöver mer hjälp och har möjlighet, skicka i väg hästen för utbildning och uppfostring!

 

Men ge inte upp, och låt inte hästen och ridningen bli en klump i magen! 

 

 

 

Jag blir mörkrädd när jag ser alla bilder med ryttare utan hjälm! Man ser dessa bilder på Facebook, i bloggar, annonser och tidningar. Att kändisryttare rider utan hjälm är självklart inte bra och ger fel signaler men jag blir faktiskt ännu mer oroad när ungdomar och hobbyryttare rider utan hjälm. För egen del finns inte ens tanken på att ens sitta upp på hästen utan hjälm! Och jag rider dessutom nästan alltid med skyddsväst, hjälmen är även på vid longering, tömkörning och löshoppning! 

 

Jag har så svårt att förstå varför man inte har hjälm. De argument jag har hört är att det inte är bekvämt, att det är för kallt för att ha hjälm eller att min häst är ju så snäll.. Eller "jag skulle ju bara"... Jag tycker dagens hjälmar är bekväma och det finns ju väldigt många varianter att välja på så alla borde kunna hitta en som passar och är bekväm. Är det för kallt att ha hjälm så är det för kallt för att rida, det finns ju dessutom jättebra tunnare hjälmmössor och öronlappar att ha under hjälmen. Sen spelar det ingen roll hur snäll häst du har, hästar är flyktdjur och även den snällaste häst kan bli rädd för något, dessutom spelar det ingen roll hur snäll hästen är om den snubblar, halkar eller går omkull! 

 

Bara häromdan var det en bekant som "jag sulle ju bara" vilket slutade med ambulans och hjärnskakning! Det är tillräckligt stora risker att rida och hantera hästar ändå, så det minsta man kan göra för att minska riskerna är att ta på sig en hjälm! Hur svårt kan det vara?