Framdelsvändningar!

Började dagen med att jobba Chokladen i töm, hon börjar kännas som sig själv igen så nu ska jag dra igång och rida igen. Sen red jag lite på Lemonaden, men hon var lite spänd i dag och inte riktigt med mig så vi skrittade bara lite.  Avslutade med att rida Szum lite, är ju ett tag sen jag red han sist så det blev ett lätt och kort pass, men bra känsla.
 
Sen lunch och i väg på ridskolan, tömkörde en ponny och mina två grupper. Ena gruppen fick göra framdelsvändningar, det är delvis en bortglömd rörelse vilket är synd för den är verkligen utvecklande och lärorik för ryttarna. Framdelsvändningarna försvann från dressyrprogrammen och då slutade man träna på dom. Men de är inte bara lösgörande utan jälper ryttsrna att hitta samverkan mellan olika hjälper och en känsla för hur hästen rör sig och flyttar, bra komplement till skänkelvikningen.
 
När jag kom hem och hästarna var nattade så förberedde jag söndagens foderkurs lite innan jag somnade mitt i det i soffan... Nu har jag övergått till sängen men väntar fortfarande på Nisse som varit i väg och skott några hästar. 

Idoldag!

Har haft en väldigt lång dag, men bra dag! Mycket inspiration nu men det gäller att passa på när tillfälle ges, och det var inget ridväder ändå!
 
Hästarna släpptes ut 5.30, sen var stallet klart och jag var på ridskolan klockan 7.00. Därifrån samåkte jag med en av de andra ridlärarna till Östersund.  På schemat stod en heldag med Jens Fredricson som jag ju tycker är väldigt duktig och dessutom bra att lyssna på!
 
På förmiddagen var det inriktat mot yrkesverksamma, så lite mer övningar mot ridskola och mer diskussion. Vi var där alla instruktörerna från ridskolan och efter lunchen  (som var det enda jag inte var nöjd med då den var lite klen) så hade vi personalmöte. Sen åkte de andra hem, jag stannade resten av dagen också. På eftermiddagen var det öppen träning och på kvällen en mycket bra clinic! Han red lite och visade bland annat hur han får hästarna att vänta på honom, mot hinder, utan att ha röler ta något i handen. En otroligt skicklig ryttare och han visade verkligen vilken skillnad det blir med bra ridning! Bra ridning utvecklar hästarna! Om man rider bra och hästen inte går bra eller utvecklas så är det något som är fel, antingen veterinärt, eller med utrustning, foder, skoning, underlag eller liknande. 
 
Men verkligheten är ju en annan många gånger och igår blev jag påmind om att man inte ska lämna gården. Speciellt inte om det är kallt.... Vi har fortfarande runt 25 grader, även om det var bättre i Östersund igår. Först på dagen ringde en granne som ville ha tag på Nisse, hans hästar var lösa. Sen några timmar senare ringde Elise, då hade det varit lösa hästar hemma hos mig... Så typiskt när man är borta och när det är kallt. Sen sent på kvällen när vi kom till min bil så startade inte den i kylan, så vi fick dra igång den! Suck! Nu räcker det med kyla tycker jag!
 
Nu hoppas jag att bilen går i dag och att hästarna håller sig inne! Ska börja dagen med att laga lite hagar! Känns upplyftande i -26 grader. Gäller verkligen att vara motiverad nu, tur jag fångade lite inspiration igår!
 
Några bilder från gårdagen:
Jens rider!
 
 
Vi var rejlt påklädda och jag frös faktiskt ingenting, inte förrän vi fick dra igång bilen...

Magisk kväll!

Hade en väldigt bra dag här i Östergötland igår. Först var vi till Stinas stall och hon hoppade två hästar, sin egen plus en som hon rider åt ägaren. Stor skillnad på förutsättningarna här mot hemma hos mig! Hon står uppstalladpå en ganska stor anläggning, med 50 hästar uppdelat på två stall. Det ligger bara några minuter från motorvägen men ändå lantligt, med ridhus, stora hagar, bra ridvägar och anställd stallpersonal. Väldigt stor skillnad mot hos mig, men jag tror att mina hästar trivs bättre i sina lösdriftshagar där de får gå ute hela dagarna, inte går med dubbla täcken, benskydd och behöver spola benen varje dag! Jag inbillar mig det i alla fall!
 
För alla er som börjar tycka att det är för mycket snö nu i Norrland kan jag hälsa att alternativet är inte bättre! Här har det regnat massor hela vintern, allt är vattensjukt, stora vattendammar i hagarna, lera överallt och det är kolsvart så fort solen går ner! I natt har det kommit lite snö så det är vitt på backen, annars har det känts som oktober här nere! Jag längtar hem till snön!
 
Efter stallbesöket, där jag för övrigt fick se lite fina hästar, så åt vi lunch och sedan mot Linköping och clinic med Rolf-Göran Bengtsson! Vi var ute i väldigt god tid, vilket var bra eftersom det var utsålt och om vi minns rätt 650 personer på plats. Innan clinicen hann vi spana in Smedstads ridcenter som är en av Sveriges modernaste ridskolor! Men samma känsla här, jag tror hellre mina går ute i snön i sina små flockar än står inne i ett uppvärmt stall, hur fint det än må vara! Träffade några bekanta sen jag gick ridlärarutbildningen, men jag vet att fler var där än jag såg men som sagt så var det ju mycket folk.
 
Själva clinicen var fantastisk! Nog den bästa clinicen jag varit på, den var proffsigt anordnad med bra upplägg och planering. Hästarna var helt fantastiska, mestadels godkända holsteinerhingstar, myvket kapacitet och otroligt välridna. Ridningen var också fantastiskt, tent magisk! Förutom Rolf-Göran så red två beridare på Holsteinerförbundet, varav en tjej var svensk -24 år, svensk och tjej, och chefsberidare på Holsteinerförbundet! Det är inte illa! Två andra svenskar red också, sina egna hästar, Fredrik Spetz och Matilda Pettersson. Alla red otroligt bra, men Rolf-Göran är outstanding! Det är verkligen magiskt att se hur enkelt ridning kan se ut, när man vet hur svårt det är! Det blev inte mycket skrivet i mitt block, jag var alldeles för upptagen med att njuta av ridningen! Helt fantastisk kväll!
 
I dag går tåget hem till Norrland, snön och hästarna! Har fått rapporter hemifrån att allt har varit lugnt och att hästarna har skött sig! Förutom Wasabi då som tagit av sig grimman... Som vi hade sånt stök att få på!
 
Från ridhuset i Stinas stall!
 
Smedstads ridcenter, jättefin anläggning och ridskola!
 
Ganska fin och välordnad plats för att putsa utrustning!
 
Rolf-Göran på en ung och lovande hopphäst! Jans framtida stjärna kanske?
 
 
 

Förbedelsefredag!

Ica igår, fredag betyder fullt ös där. Efter jobbet regnade det men jag red ändå de hästar som ska gå dagens dressyrträning, Szum och Clarinett. Szum jobbade jag lite på vändplanen, han kändes bättre men inte bra. Just nu mer spänd i huvudet än i kroppen, kan bli en spännande träning men jag behöver ju verkligen lite hjälp med honom nu. Clarinett red jag ut och galopperade uppför backarna, bra uppladdning för henne!
 
Fick så jäkla ont i ryggen sen, så resten av kvällen gick åt till att försöka lindra det. Bättre i dag, men inte bra, och funderar på hur det ska gå att rida. Som sagt, kan bli intressant träning!

Dajmens ben!

Jag tycker att Dajmens framben nu är nästan helt raka, tog några bilder så ni ska få se skillnaden!
 
Så här ser hon ut nu! Själva bilderna är inte så fina men det får ni bortse i från, kolla på benen!
 
 
 
Hon föddes ju x-bent på båda frambenen, då såg hon ut såhär:
Nyfödd!
 
Vänster framben rätade upp sig själv men inte höger så när hon var 6 veckor så opereade de in en skruv i höger framknä som gjorde att benet bara skulle växa på en sida. Här är kvällen innan operationen.
 
Med bandaget såg det ännu krokigare ut!
 
Här är ca en månad efter operationen. Det tog lång tid för benet att räta upp sig, mycket längre än jag hade trott!
 
Här är på hösten och nu ser man skillnad!
 
Här i vintras, i december tror jag. I februari opererades skruven bort. Då tyckte jag inte att benet var helt rakt men nu tror jag inte att man ser det om man inte vet om det. Ska bli spännande att se hur hon ser ut om några år!

Tofsar i manen!

Fick ett intressant tips på kursen som jag tänkte skriva lite om. Gjorde även ett inlägg på Instagram om det och det verkar finnas intresse för att veta mer.
 
På de hästar "som knäpper av" dvs de som inte är helt ärligt på tygeln utan släpper kontakten i bettet eller som inte aktiverar rätt muskler hela vägen genom halsen och överlinjen. Där brytpunkten på var bryggan i halsmusklen försvinner ("punkten" där hästen knäpper av) ställer sig gärna manen upp som en tofs, eller lägger sig över på andra sidan. 
 
Jag testade det här lite igår när jag red Szum.  Han har ju väldigt ovårdad man men det gick änfå bra att se tofsarna. Han får tofsar på tre olika ställen beroende på hur formen är och hur han håller halsen. Man ser även på hans halsmuskel i vila att den "försvinner" och blir tunn precis innan manken, det är ju ett tecken på att hans brygga genom halsen och överlinjen inte jibbar som den ska, att han släpper kontakten. Nu gäller det ju att jobba honom så det inte blir några tofsar och att muskeln jobbar rätt hela vägen. Lättare sagt än gjort men intressant med ett nytt "verktyg" att använda för att analysera arbetet med formen på hästarna!
 
Här ser ni ganska tydligt "tofsen", precis där manen börjar lägga sig över mankammen.
 
Inte helt lätt att se, men precis där tygel hänger på halsen ser man att muskeln sjunker ner innan manken. Där "försvinner" muskeln och blir tunn, det måste jag försöka jobba bort!

Sadelns påverkan på sitsen!

Nu ska jag ge mig på att sammanfatta lite hur vi tänkte och resonerade kring sadlarna i onsdags! Ulrika både fotade och filmade vilket var väldigt intressant att se sen!
 
Jag har lätt att bli svankig när jag rider, detta skapar ju en spänd och oföljsam sits och kan dessutom ge värk i tex ländryggen där jag ju redan har problem. En av anledningarna till att man hamnar i svank kan vara att sadeln inbjuder ryttaren att vinkla bäckenet fel. Genom att ryttaren inte sitter jämnt på hela plattan utav pubisbenet och sittbenen, utan sitter mer och tyngre på tex sittbenen, då hamnar bäckenet i fel vinkel och det ger sitsproblem. För min del hamnar jag gärna med mer vikt på sittbenen och ett felvinklat bäcken, för att kompensera det (för att få jämvikt på kroppen) så svankar jag och spänner ryggen. I en sadel som ligger felvinklad eller som har för bred midja (för mig) så blir detta ännu tydligare och ännu svårare att sitta korrekt. 
 
Vi börjar med bilderna på Szum:
Szums sadel ligger bra på honom men är något för bred för mig. Jämför med bilden nedan som är en sadel med smalare midja. Det var jättestor skillnad i ridningen även om det inte ser ut att vara mycket på bild!
Ni ser att skänkeln ser mer avspänd ut? Jag tycker vinkeln i höften är bättre i denna sadel, skänkeln kommer mer naturligt rätt.
 
Den översta sadeln igen men på Clarinett!
För Clarinett är sadeln för lång och för rak så den hamnar i bakvikt, detta ger ett punktryck på ryggen. Dessutom hamnar jag ännu mer med vikten på sittbenen och med bäckenet felvinklat.
 
 
Här en sadel som är kort och svängd, och med smal midja, men som ändå hamnar i bakvikt och sätter mig fel vilket kändes tydligt när vi började skritta. Man ser redan här att jag tippar lite bakåt. 
 
Och så en sadel som ligger i balans. Dessutom är det här en sadel som är gjord för att verkligen hjälpa ryttaren att hamna rätt, detär en Ergo X2 Trust. Här får man också känslan av att höften är avspänd.
 
Så var det ju det här med hoppsadlar, ofta ännu svårare!
 
Här den sadel jag använt på henne. Den är för rak och lång, hannar i bakvikt och med sittpunkten fel. Men något som är vanligt på hoppsadlarna är att stiglädren sitter för långt fram, så ryttaren hamnar i stolsits även om sadeln passar hästen. Det syns tydligt här, jag får inte skänkeln rätt på ett naturligt sätt!
 
Det här är nog den sadel som både jag och Clarinett gillade bäst! Jag fick väldigt bra balans i den lätta sitsen! Här ser ni att stiglädren har en annan placering, det gör att balansen blir bättre för mig och det är lättare att komma upp i lätt sits!
 
Det här är Tants sadel, även här ser ni att det är balanserat och korrekt. När jag testade Tants sadel sist, förra sommaren så passade den inte så Clarinett har nog blivit mer svängd i ryggen sista året.
 
Visst är det intressant? Jag hoppas verkligen att ni ser vad mycket det gör. Sadeln ska inte bara passa hästen utan även ryttaren och sadeln måste ligga i balans och sätta ryttaren i rätt sittpunkt! Självklart får man inte automatisk bra sits av rätt sadel men det är så svårt att sitta rätt om sadeln stjälper i stället för hjälper. När jag är ute på lektioneroch träningar så ser jag ofta ryttare som har sadlar som försvårar för dom, tyvärr oftare det än sadlar som hjälper till. Så kom ihåg att se till att sadeln ligger i balans, sittpunkten på rätt ställe, rätt bredd på midjan för ryttaren och stiglädren rätt placerade. Kolla på halt och i skritt först att ryttsren verkligen har sitt bäcken i neutralläge och sitter jännt på hela plattan med pubisbenet och båda sittbenen!
 
Alla foton är tagna av Ulrika Haglund!
 
 

Ridlära by Bo Tibblin!

Jag ska försöka göra ett sammandrag av gårdagens ridlärardag med Bo Tibblin. Temat var ridlära och hästens förutsättningar för arbete, och jag tyckte att det var riktigt bra. Han gick in i detalj på hur man skulle rida, och var inte rädd för att säga vad han tyckte i olika frågor. 
 
Utbildningsskalan vill han byta namn på till utbildningsinnehåll eftersom det inte är en skala som man följer nerifrån och upp. Här är en förkortad version av Bo Tibblins syn på utbildningsskalan:
Rytm- i stället för takt. Det är en följd av det andra på utbildningsskalan, när hästen rör sig i ett välavvägt tempo och med en balanserad takt så är det ett facit på att ni jobbat rätt.
Lösgjordhet- eftergift- Mental avspändhet, muskulär lösgjordhet  (hästen måste vara muskulärt förberedd för det som ska göras) och kordination. Alla tre bitar måste vara på plats, då rör sig hästen i harmoni och balans!
Accepterande av hjälperna-bettet Hästen måste ha lärt sig språket. Själva bettet, vilket bett man använder, har oftast liten betydelse utan det är anslutningen till bettet som räknas, anslutningen till bettet ligger i helheten av arbetet.
Bakbensaktivitet-framåtbjudning Framåtbjudning är en följd av styrka. Den styrkan kan man inte skaffa sig genom hastighet utan den byggs upp i välavvägt tempo.
Rakriktning-jämnhet på tygeln Rakriktning kan inte ses på raka spår utan på böjda, eftersom ryttarna kan kompensera på rala spår. När hästen rör sig lika på böjt spår i båda varv och kan göra varvbytet utan att förlora takt och balans så är den rakriktad. 
Samling Hästen löser energin till att vinkla bakbenen i stället för att öka farten.
 
Anslutningen till bettet, att få hästen att ansluta och acceptera bettet rätt är bland det viktigaste i hästens och ryttarens utbildning. 
 
Bo tog upp både skänkelvikning och öppna, och skillnaden därimeölan. Han ansåg att många red öppna på ett okorrekt sätt, både på dressyrtävling och på ridskolorna, att det var en rörelse som han gillade att använda men som ofta både reds och bedömdes fel på tävling. Öppna är ridning på cirkelbåge men där man har lämnat cirkelbågen. Den samlande effekten kommer av att det inre bakbenet rör sig mot tyngdpunkten, därför kan inte skänkelvikning vara samlande.
Vänstra bilden öppna, mitten bilden är skänkelvikning och den till höger visar en inkorrekt övning. 
 
På eftermiddagen var vi i ridhuset och då fick ryttarna rida många olika övningar, som han disikerade ner i minsta detalj. Gällande hörnpasseringar så berättade han exakt var varje halvhalt skulle vara. Så intressant, och bra! Tycker du också att det här är intressant och vill lära dig mer? Jag funderar på att ha teoretisk kurs om ryttarens sits och ridning under våren, och givetvis kommer det här på teorin på sommarens ridkurser!
 
 
Det här är mina tolkningar av gårdagens föreläsning, ren ridlära men så nyttigt att bli påmind om. Dags att leta fram hans böcker igen!
 

Igångsättning!

Jag tror att det finns en del funderingar kring igångsättning av hästarna, hur lång tid tar det? Hur börjar man? Och vad ska man tänka på? Här kommer lite tankar, råd och tips från mig. 
 
Hur lång tid tar det?
Till och börja med så är frågan varför har hästen vilat?
Om hästen har varit skadad så kan igångsättningen ta längre tid, det är då skadan som bestämmer rehabiliteringstiden, men hästen kan ju ha vilat av andra orsaker än skador också. Nästa fråga är hur hästen har vilat? Om den har stått på boxvila så kommer igångsättningen ta längre tid och man får vara försiktigare än om den har stått i hage. Sen är det ganska stor skillnad på om den har gått i liten ensamhage eller i en stor hage i flock, då den givetvis har rört sig mer. Har den dessutom gått i en välfungerande lösdrift så har den ju troligen rört sig ännu mer. Undersökningar visar att hästarna på en Active stable (modern lösdrift som är datastyrd) på ett dygn rör sig lika mycket på ett dygn som en timme i skrittmaskin, detta bör vara ungefär samma i en väl fungerande lösdrift. Det vill säga en lösdrift där de naturligt rör sig mellan foder, vatten och ligghall, och inte där de bara står i en lerhög och äter... Hästarna kan ju också ha haft en mer "aktiv" vila med promenader eller tid i skrittmaskin. 
 
Att det tar ungefär lika lång tid att komma tillbaka dit man var innan vilan som hästen har vilat kan vara ett bra riktmärke att utgå i från. Så har gästen vilat två månader så tar det ungefär två månader innan man är tillbaka där man var innan vilan. Detta tycker jag stämmer ganska bra på kortare vilor (upp till 6 månader) i alla fall, men återigen vill jag påminna om att om hästen haft en skada så kan det krävas en längre tid.
 
Andra saker som spelar in är hur mycket igång hästen var innan vilan. Jag tror att en häst med en bra grundkondition och som varit igång på ett bra sätt, lättare och snabbare kommer tillbaka än en häst som aldrig riktigt varit igång och hunnit bygga upp sin grundträning. Däremot får man tänka på att gamla hästar ofta behöver längre tid för att komma igång igen, och det är en anledning till att äldre hästar helst inte ska ställas av helt.
 
Hur ska man börja?
Återigen beror det lite på varför och hur hästen vilat, hur länge och hur hästen är att sätta igång. Har hästen varit skadad så får ger veterinären ofta riktlinjer hur man ska rida igång hästen. Annars är det efter längre vilor bra, om man kan, att börja med att skritta hästen någon vecka först och då såklart helst ute. Det är ju inte alla hästar som det fungerar att sitta upp direkt och skritta ut men då kanske man kan börja vid hand eller i töm.
 
När hästarna har vilat en kortare tid (under en-två månader) så brukar jag börja med ett lugnare jobb i töm ett par dagar innan jag börjar rida. Då får hästarna komma igång utan belastning på ryggen och jag ser bra hur de rör sig och ser ut. Har hästen haft problem med ryggen så är det givetvis ännu viktigare att börja utan ryttare.
 
 
 
Att tänka på under igångsättningen är givetvis att rida med lägre krav, mer fokus på lösgjordhet och avslappning än samling och teknikträning, kortare pass, längre framridning och framförallt fler skrittpauser! 
 
Något att tänka på är att galopp inte behöver vara sämre under igångsättningen än trav. Galopp är en mycket mer naturlig gångart för hästen och aktiverar fler muskler, speciellt bra för hästar med ryggproblem. Dock får man ju ha mer koll så inte hästen blir trött i galoppen då det konditionsmässigt är mer ansträngande. Överhuvudtaget måste man under igångsättningen ha noggrann koll på hästen så den inte blir för hårt ansträngd, kom ihåg skrittpauserna, genom att ha koll på puls, andning, återhämtning, svettning, arbetsvilja och andra symtom på trötthet. När vi ändå är inne på gångarterna så kan jag inte nog trycka på hur viktig skritten är för hästens uppbyggnad, längre skrittjobb (mer än 1,5 timme) är ett oerhört underskattat arbete för hästen!
 
Hästens uppbyggnad!
Under kortare vilor (mindre än 1-2 månader) så tappar inte hästarna så mycket kondition och styrka under förutsättning att de går i hage och rör sig där. Om hästen vilat någon vecka bara brukar det mest handla om att få hästen mjuk, smidig och ridbar. 
 
Det som går fortast att träna upp är kondtionen, det tar bara några veckor för att få upp flåset på en häst, men tyvärr tar övriga vävnader längre tid. Att bygga upp muskler tar 3-6 månader, leder och ligament tar ännu längre tid och skelettet tar flera år att få starkt. Det här är värt att tänka på! För när hästen har fått kondition, som ju går fort, så orkar den springa men musklerna är svaga och blir trötta (får mjölksyra), när musklerna blir trötta så orkar inte de vara stötdämpare utan då får lederna och ligamenten ta allt, vilket leder till ökad skaderisk och belastning. Är dessa då dessutom svaga efter skada eller bristande uppträning så är skaderisken givetvis ännu större.
 
Sammanfattningsvis så använd sunt förnuft och känsla när du sätter igång hästen. Fundera innan igenom era förutsättningar och tänk på att ge det tid! Det gäller att hitta rätt balans mellan arbete och vila, och rätt krav och tempo, vilket inte alltid är så lätt men har man bra koll på hästen hittar man lättare den balansen. Med tid och tålamod kommer man långt med hästar, oavsett vad det gäller. Lycka till!
 
 
 
 
 
 

Gothenburg Horse Show!

Dag två i Göteborg är över och i morgon tar jag tåget hem igen! Jag känner mig väldigt taggad att rida, träna och jobba med hästarna!
 
I dag har jag varit hela dagen på Scandinavium, först på mässan och sen även inne på tävlingarma. I dag har jag sett Young Rider hoppning, Världscupdressyr (Grand Prix) och internationell hoppning. I dressyren var det tunt med världsnamn, lite bättre kvalitet på hoppningen men det är givetvis roligt att se ändå. Man måste faktiskt vara där det händer för att hänga med! 
 
På mässan tyckte jag faktiskt också att det var lite tunt. Vill man shoppa så fanns det ju såklart mycket att välja på men jag saknade tex många avelsförbund (inte ens asvh hade monter), riksanläggningarna och i Ridsportförbundets monter sålde de mest profilkläder, nästan ingen information. Lite dåligt kan jag tycka men jag vet att det är väldigt hög monterhyra. Jag shoppade dressyrskydd, ett lite finare dressyrschabrak, svansmedel, en prenumeration på Ridsport och ett par smågrejer. Inte så mycket egentligen när man har många hästar att köpa till, men det fick räcka denna gång.
 
Från dressyren!
 
Jag hittade en nordsvensk på mässan också!
 
Mina inköp!

Hästföretagarforum!

Då var första dagen här nere i Göteborg över, det har verkligen varit en intensiv och lång dag! 
 
Tidig morgon där vi hade möjlighet att titta när ryttarna morgontränade sina hästar. Sen fortsatte dagen med föreläsningar hela dagen, Peter Markne, om förhandlingar, att möta kunden, testamenten och veterinärkostnader. En hel del bra och intressant, en del mer utfyllnad, kanske kommer det någon resumé här såsmåningom. Till lunch fick vi den största räkmacka jag någonsin sett! 
 
Direkt efter Hästföretagarforumet gick jag in på Scandinavium där det var ponnyhoppning med stilbedömning. När den klassen var klar så var det en lång paus så jag passade på att lämna grejer på hotellet, perfekt med hotellet tvärs över gatan, och äta på ett ställe i närheten. Sen fortsatte kvällen med hoppning för juniorer och Young rider. Sist ut var gymkhanan, och det var nog det bästa på hela kvällen! Inte nog med att det är fartfyllt och spännande så blir jag så imponerad över både ponnyer och ryttare! Det var 20 ponnyer där inne samtidigt, med hög musik och en massa applåder, de galopperar i full fart, hoppar på och  av och rider mer eller mindre in i varandra, och äbdå känns det helt lugnt! Att jämföra med en prisutdelning med dressyrhästar.... Dessutom verkade ryttarna prata och hänga lika mycket med varandra oavsett lag eller nationalitet. Vilken otroligt bra grundträning för alla ryttare! Dessutom verkade både ryttarna och ponnyerna ha riktigt roligt!
 
Såklart när jag åker bort så händer det något hemma! Jag har inte haft en häst utanför hagen sen långt innan jul, men i fikapausen fick jag ett sms att det var hästar lösa! Ringde direkt till Nisse, och hoppades på att han var tillgänglig, och han var redan på väg till mig! Någon hade ring till honom direkt, och en kvart senare så fick jag besked om att de var inne igen. Så klart var det Lemonaden och Dajmen som var ute på äventyr, det finns en anledning till att de går med reflexgrimmor! Så typiskt att det ska bli när jag åker bort, men skönt att allt fungerar fast jag är borta. 
 
I morgon väntar mässan och mer tävlingar, Grand Prixdressyr och internationell hoppning!
 
Bilder från dagen;
Från när jag kom till hotellet igår kväll, snacka om att bo nära!
 
Från Hästföretagarforumet!
 
Från kvällens hoppning!
 
Och gymkhanan! 20 ponnyer och ryttare från fyra länder i en salig blandning!

Sitt i sadeln!

Här kommer en liten sammanfattning från helgens sitskurs! Det är ju egentligen inga konstigheter utan rätt logiskt.
 
Det här är mina reflektioner och det jag tar med mig från kursen, med en del egna tillägg. Vi har pratat mycket om liksidiga ryttare och hästar, om hästarnas rotation, om sadelns betydelse och om hur man kan jobba med detta.
 
-Det gäller att sitta mitt över hästen, och med huvudet rakt över kroppen, knoppen mot toppen. Och det är väl ganska lätt så länge hästen går rakt fram, men när man svänger så gäller det att ryttarna orkar sitta kvar mitt över. 
 
-För att inte tappa sitsen i svängar eller böjda spår så gäller det att ryttarna är så starka i sin sits att de inte viker sig i midjan och tappar kontakten med båda sittbenen i sadeln. Det kräver att ryttarna är lika starka på båda sidor och har en bra kroppskontroll. 
 
-Om vi ska få våra hästar liksidiga så gäller det att även vi ryttare är liksidiga. Och att man har samma kontroll på båda sidor av kroppen. Tänk på att göra mer saker med din svaga sida, om du är högerhänt så torka bordet med vänster, drick kaffet med fel hand och mocka åt båda håll. Samma sak med benen, kliv uppför stegar och trappor med det andra benet än du är van vid först, börja gå med fel ben mm. Islandsryttare sitter ofta upp från båda håll, något för oss andra ryttare att ta efter!
 
-85% av hästarna är högerroterade, tyvärr gör det att de ryttare som är högerhänta och då svaga i sin vänstersida har svårare att kompensera för detta. En högerroterad häst passar oftare bättre ihop med en vänsterhänt ryttare, fast såklart är det bästa att ryttaren är liksidig!
 
-Man måste se om problemet sitter hos ryttaren, sadeln eller hästen. På kursen fanns möjlighet att byta sadel när vi misstänkte att sadeln spelade in. Självklart är en sadel som passar väldigt viktig, och hästarna kan också vara sneda med gamla skador men det som hela tiden  gav störst gensvar var ryttarens sits. Hur vi som ryttare sitter och hur vi rider påverkar hästarna så otroligt mycket, små detaljer i sitsen har enorm betydelse!!
 
-Tycker du att det är skumpigt när du sitter ner i traven? En del i hemligheten sitter i att vara flexibel i bröstryggen och att kunna flexa där och ta upp rörelsen. Ofta är vi stumma i våran bröstrygg.
 
-Att rida med enhandsfattning kan hjälpa till att "koppla på" och stärka upp den svaga sidan hos ryttarna, så högerhänta tränar att rida med vänster hand. Det gör också att du måste styra och reglera hästen med sitsen i stället för handen. Även för att korrigera en sned häst kan man testa med enhandsfattning, vad händer med hästen om jag rider med tygeln i inner eller ytterhand? Våga prova!
 
-För ryttare är det viktigt att vara stark i bukmuskulaturen. Det är en förutsättning för att ha en stark och välbalanserad sits!
 
Som ni ser är det inga konstigheter, att vara mitt över hästen och liksidig känns ju rätt självklart. Trots detta sitter så väldigt många ryttare snett, åtminstone på böjda spår, och är oliksidiga, och får inte hjälp med detta av sina tränare eller ridlärare. Det är såklart svårt att korrigera sitsar rätt, speciellt snedheter, men förhoppningsvis blir det lättare efter den här kursen. Men även på clinicen med Patrik Kittel satt ryttarna snett, vilket de inte fick någon dom helst hjälp med!! Så visst är det ett problem, och något vi måste ta tag i för att utveckla ridsporten i Sverige. Men du som ryttare kan göra mycket själv också! Träna dig själv så att du blir liksidig och jämn stark, och har du problem med snedheter så gå till en kiropraktor eller sjukgymnast och få hjälp. Innan du är rak och liksidig kan du inte kräva det av hästen!
 
Bilder från helgen!
 
Sitsanalys på sadelbock!
 
De randiga tröjorna är specialdesignade för att underlätta att se snedheter.
 
På gymmet fick vi övningar för att förbättra sitsen!
 

Living my dream!

Jag lever verkligen min dröm! Jag gör precis det jag vill göra och det jag drömde om som liten. Det är så lätt att glömma det när det är kämpigt och slitigt, när det är mycket hästar, lite pengar och mycket jobb. Men jag har sedan jag var liten drömt om att driva hästföretag och ha egen gård, och mina gamla skrivböcker är fulla av planerade ridskolor och ritade anläggningar!
 
Såklart är det tufft i bland, eller ganska ofta, och det måste det få vara. Man får självklart vara trött och less i bland, vi är bara människor, men det gäller att komma ihåg att se varför man gör detta. När jag tycker det känns mycket att rida och jobba sju hästar på en dag så brukar jag tänka på alla småtjejer som skulle kunna göra vad som helst för att få rida, och här gnäller jag...
 
I bland kan man behöva en ögonöppnare för att förstå hur bra man har det och hur lyckligt lottad man är. Jag fick en sån i dag, en mycket tragisk sådan. Fått besked om att Lilla grås förra ägare avlidit i en ridolycka. Jag kände inte henne, hade lite kontakt innan köpet och träffade henne hastigt på en fest i somras, men min bästa vän är väldigt nära vän med henne så det känns ändå nära. Så tragiskt att en människa mitt i livet så hastigt rycks bort, medan hon gör något som ska vara roligt, det är ofattbart. Hon föll av under en hoppträning, ingen galen häst eller skyhögt hinder, det blev bara tokigt och hon föll av, och landade så olyckligt att hennes liv inte gick att rädda! Tänker på hennes man och son, på stallkompisarna och på den stackars tränaren som hade träningen, och som gjorde första hjälpen. Min vän Stinas kommentar igår var, "Vi måste fortsätta köpa hästar som vi inte har råd med, för vi kanske aldrig kommer dit att vi har råd?" Så alla, vänta inte med att göra det du vill, bara gör det. Lev livet som du vill ha det, för vi vet aldrig hur långt det är!
 
Så jag kommer fortsätta kämpa på. Jag kommer fortsätta göra det jag vill även om det inte alltid är lätt, även om det inte är perfekt, även om inte jag är perfekt, men jag gör det jag vill. Så i morgon rider jag för alla som inte kan och inte får rida. Och jag går ut och pussar på mina hästar åt alla som inte har några hästar att pussa på! Var rädda om varandra!
 
 

Dressage tour!

Här kommer ett litet sammandrag och reflektioner från gårdagens clinic med Patrik Kittel!
 
På förmiddagen var det föreläsningar om innovationer i ridsporten och ledarskap, ridlärare, tränare och domare var inbjudna! Intressant, och med mycket funderingar om träningar och tävlingar på distans med hjälp av internet. 
 
Eftermiddagen spenderades på Hippologum där Patrik Kittel höll clinic, det var tre grupper med två-tre ekipage per grupp. Ekipagen red på LA nivå till Grand Prix men fokus låg på grunderna. Detvar interaktivt så publiken kunde ställa frågor via mobilen som Patrik sedan svarade på mellan grupperna.
 
Det första Patrik säger är samma som jag pratar om på alla ridteoripass som jag har på mina läger! Tryck på din arm, om du trycker hela tiden så slutar du tänka på det och måste trycka hårdare och hårdare... Patrik poängterar flera gånger att han vill ha känsliga och reaktionssnabba hästar som hela tiden lyssnar efter signaler från ryttaren. För att uppnå detta krävs det att ryttarma rider med lätta hjälper, inte driver i onödan och inte klämmer, och att det hela tiden händer saker, ridningen får inte bli monotom. 
 
Patrik förodar många övergångar, och tempoväxlingar, det ska hela tiden hända något. Inte en övergång, eller tempoväxling, i kvarten utan snarare en var 30-40e sekund! Det här är intressant för just detta med övergångar var ju precis vad Maria Gretzer tjatade om på sin clinic i november! Om två av Sveriges bästa ryttare, och tränare, i olika discipliner verkligen trycker på övergångar så måste det ju ligga något i det! Vi fick se vilket skillnad det blev på hästarna efter de gjort ett gäng övergångar, mycket mera tryck och uttryck hos hästarna!
 
Att vara noggrann med linjerna var en annan sak som han jobbade med. Innan de fick börja med byten på diagonalen så fick de först rida diagonalerna i trav och galopp med fokus på vägen, sedan ett byte och fortfarande fokus på linjen och vägen, och då blev bytet rakt också. Sedan var det inga problem att göra serier med raka byten för det ekipaget som kommit så långt. Att rida från punt till punkt är verkligen grunden för rakriktning!
 
Några andra saker att ta med sig: 
-Våga prova! Våga testa nya saker, andra vägar och andra tankar. Vad är det värsta som kan hända om det inte fungerar? Fungerar det inte, gör något annat i stället!
-Vi är inte perfekta hela tiden så det ör ingen mening att vi har den illusionen.
-Böj inte för mycket i halsarna, vanligt fel och problem som ofta syns i tex öppna.
-Sluta passet med något hästen är bra på så ni får ett positivt avslut!
-Rid lika mycket i båda varv, högerhänta ryttare rider oftast mer i höger varv och Patrik som tydligen är vänsterhänt fick passa sig så han inte red mer i vänster varv.
 
Patrik tror på att alla kan rida Grand Prix! Känslan man fick av clinicen är faktiskt lite den, att ridningen inte behöver vara komplicerad eller svår. Han får ryttarna att rida enklare och hästarna går bättre! Och med enklare så tänker jag på mindre hjälper och på lättare övningsr men med högre krav!
 
 
 

Jerringpriset!

Igår vann Peder Fredricsson Jerringpriset, stort grattis till honom och stort grattistill ridsporten! Tyvärr så har det blivit en bitter efterton då det både bland kommentarer på sociala medier,  i krönikor och intervjuer framkommit en del kritik mot ridsporten. Det anses att ridsporten har mobiliserat sig, att man inte borde få räkna unga tjejers röster, att det inte är någon riktig sport  och att hästen gör jobbet. Alltså egentligen samma saker som när Rolf-Göran vann Jerringpriset för några år sedan.
 
Nu har inte ridsportförbundet haft någon röstningskampanj, till skillnad från vissa andra idrotter, utan alla ridsportintresserade blev väl så glada när ridsporten äntligen fick en chans att vara med så vi gick man ur huse för att rösta. Eller så hade journalisterna och resten av sportsverige ingen koll på hur stor ridsporten är. Hur som helst så smakar det bitterhet tycker jag och inser att fler behöver rida! För i ridsporten lär vi oss ödmjukhet och att en prestation inte behöver vara att hoppa högst eller vara snabbast, och sportmanship, detta verkar saknas hos många som kommenterar i dag. 
 
Jag lägger ingen värdering i om Peder var mest värd att vinna, han vann oavsett, men jag är förvånad över att det ska vara så svårt att förstå våran sport? Eller att försöka sätta sig in i det, som sportjournalist borde det väl vara ett krav? 
 
 
 
 
Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i att få 550 kg muskler, energi och egen vilja att göra exakt det man vill i exakt rätt ögonblick? Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i att inte bara träna upp sig själv utan även sin häst att vara på topp i precis rätt tid? Hur kan det vara så svårt att förstå storheten i en sport som kräver så mycket arbete, tid och engagemang utöver själva sportutförandet  (ridningen)? Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i en sport som engagerar såmånga människor i alla åldrar och alla dagar? Och hur kan det vara så svårt acceptera storheten i en sport som kräver både känsla, fysisk träning och mental styrka, som ger utövarna ödmjukhet och som handlar så mycket om kärleken till ett djur?
 
 

Ryttarnas verktygslåda!

Tänkte på detta hur rörelser är som en vertygslåda i hästens utbildning och träning häromdagen när jag hade lektion, och eleverna gjorde riktigt bra framdelsvändningar. Genom att kunna rida olika rörelser så har man många verktyg att använda sig av, både i den dagliga träningen, i de situationer som uppstår, och som en del av hästens utbildning och utveckling. 
 
I den dagliga träningen kan det uppstå situationer där olika rörelser kan vara ett sätt att lösa dem. Till exempel när man rider och känner att hästen svänger ut rumpan eller inte tar lika stöd på båda sidor på bettet, för att försöka lösa det kan man till exempel rida några steg eller metrar i skänkelvikning. Eller om hästen går emot den sidförande skänkeln kanske några framdelsvändningar kan hjälpa, eller så kan en halv långsida med bogen in hjälpa hästen att korta ihop sig. Många gånger är det kanske inte flera varv med repetition av en rörelse som behövs utan bara några steg men i rätt ögonblick. 
 
Men rörelserna är också viktiga i hästens utbildning och utveckling. Dels att använda dom för att stärka upp hästens svagheter och för att bygga upp hästen. Till exempel kan den sneda hästen bli mer rakriktad av jobb med skänkelvikning och annat sidvärtsarbete. För att få hästen att få större register och längre steglängd är såklart tempoväxlingar bra men även skänkelvikning kan hjälpa hästen att få längre steg samtidigt som det stärker upp hästen. 
 
Sen använder man rörelserna för att gå vidare i hästens utbildning, här tycker jag att man har stor nytta av dressyrprogrammen. Läs gärna igenom programmen så du har lite koll på vilka rörelser som förekommer på de olika nivåerna och i vilken ordning, det finns en tanke och röd tråd bakom. Så klart är även utbildningsskalan en bra riktlinje och tycker jag ett måste för ryttaren att ha i bakhuvudet. Här kan man till exempel nämna att när man ska börja samla hästen så är skänkelvikning en bra början, sedan skolorna, ryggning och bakdelsvändning. 
 
För att kunna använda rörelserna på detta sätt och verkligen kunna utnyttja de som en vertygslåda så krävs det att man kan dom. Att man vet hur de ska utföras, hur det ska kännas när det är rätt, hur de kan varieras och framförallt varför man gör dom, syftet! Detta tycker jag att man får lära sig så bra på ridskolan, där får man lära sig de olika rörelserna och det finns en röd tråd som följer utbildningsskalan. Om man inte gått på ridskola utan lärt sig rida på annat sätt, till exempel genom privatträning så kanske man inte fått samma grundutbildning i rörelserna utan fokus kan ha varit mer på att träna ponnyn eller kanske på hoppning eller annat, och då kanske man saknar många verktyg i sin låda. Jag ser tyvärr ofta att det saknas kunskaper om de olika dressyrrörelserna, hur de ska ridas och varför, speciellt skolorna (öppna och sluta) som det slarvas mycket med. De används till exempel på framridning på hoppträningar, där ekipagen kanske inte alls är mogna för det och ryttarna inte riktigt vet hur de ska utföras, då är det lätt att det mest blir att hästarna går med böjd hals och syftet med övningen försvinner, men ryttaren kanske tror att han gör rätt då det sällan i det läget finns tid för några större genomgångar. 
 
Jag tror att vi ryttare behöver bli bättre på att läsa in ridteori, så att man i alla fall rent teoretiskt vet vad alla rörelser innebär. Tränarna behöver också bli bättre på att gå igenom rörelserna, att använda rätt rörelser vid rätt tillfälle (till exempel är inte skolorna kanske lämpliga att använda på framridningen eller för yngre ryttare) och att ge rätt feedback till ryttarna vid genomförandet. Om man tävlar dressyr så måste man verkligen lära sig att rida rörelserna korrektför att få bra poäng. Det är ganska självklart att man rar hjälp av en tränare då men en idé är att även ta hjälp av en dressyrdomare, de vet hur domarna tänker och ger betyg, många domare har även träningar så utnyttja detta! Förutom att läsa de traditionella ridläraböckerna kan jag även tipsa om att läsa tr II (tävlingsreglementet), som utförligt beskriver de olika rörelserna.
 
Så nu är det bara att fylla på verktygslådan!
 
 
 
 

Kurs om ryttarens sits!

Igår tog jag ledigt från Ica, släppte ut hästarna tidigt och åkte på kurs om ryttarens sits!
 
Det var en väldigt bra kurs, hon som höll kursen var oerhört kunnig ombåde hästens och ryttarens fysologi. Vi hade först teori, som för min del hade kunnat få vara både längre och mer djupgående, sen efter lunchen så var vi i ridhuset och tittade på ekipage. Under teorin fick vi jobba med olika övningar för att kolla styrka, rörlighet, liksidighet mm
 
Egentligen är det logiskt allting, men ridsporten i Sverige är lite förlegad och ligger kvar i gamla vanor, dessutom verkar sitsen inte alls vara lika prioriterad här som i tex England. Hon pratade om att man skulle ha kroppen mot knoppen, sitta stilla, att vara flexibel i bröstryggen och liksidighet. Vi fick se hur små, små justeringar i ryttarens sits påverkar hästarna otroligt mycket. Bara genom att få ryttarna att aktivera någon liten muskelgrupp och därmed bli rakare och mer mitt över hästen tex genom en sväng så blr hästarna mer balanserade och taktmässiga. Några ryttare fick rida på enhandsfattning, med vänster hand, för att aktivera son svaga sida, släppa lite på trycket i tygeln och rida mer med sittbenen och det blev en enorm skillnad på hästarna! De bar sig betydligt bättre, kom upp i formen och fick bättre takt, grymt att se hur man kan ändra så mycket på hästen med så lite! Tänk vad mycket vi påverkar hästarna både medvetet och omedvetet med vår sits!
 
Tänk om ryttarna kunde lägga lika mycket pengar på sin sits som på täcken till hästarna! Att köpa ett täcke för flera tusen till hästen tycks hästägare göra lite då och då men hur många lägger pengar på att justera sin egen kropp, på sitsträning och en sadel som verkligen hjäper ryttaren? För sadeln är ju också viktig, att den verkligen gör att man kan sitta rätt, och alla sadlar är faktiskt inte rätt utformade för att sätta ryttaren i balans! Sen är ju frågan hur vi ska ändra på den svenska ridsporten? Vi behöver mer sitsfokus, även de bästa ryttarna behöver jobba på sina sitsar men framförallt behöver vi få de nya ryttarna att få rätt start, det behöver komma in mer kunskap om sits och människofysiken på ridlärarutbildningen och det behövs mer forskning!
 
Jag stannade på Hööks på hemvägen för att handla lite nödvändigt, inga dyra täcken, och sen åkte jag hem och red! Tänkte inte rida egentligen men jag var så sugen efter kursen så jag var tvungen. Szum hade ju gått galoppprogrammet så han skulle vila så det blev Clarinett som fick jobba. Och givetvis är det inte alls lika lätt i verkligheten som när man står och lyssnar, men jag fokuserade mycket på att ha bäckenet i rätt position. Och Clarinett var superfin, sen vet jag inte om det berodde på det eller om hon hade varit fin ändå, och vi fick till höger galoppen riktigt bra, då med fokus att försöka sitta kvar med inner sittben!
 
Konstaterar som så många gånger förr, det är svårt att få ridningen så där lätt och enkel!
 
Sitsanalys utan häst!
 
I ridhuset! Sara som jag tränar för rider! Ryttarna fick ha en specialjacka med ränder som underlättar för att se hur de sitter, smart!
 
Vår engagerade föreläsare, Lena!
 
 

Saltycup!

Idag har jag och Tant varit på roligheter! Vi har ridit Salty cup, som är en variant av Sugarcup, alltså terrängträning och träningstävling med stilbedömning. Vi åkte i morse och red första träningen på förmiddagen. Då gick hon igenom hur hon ville att vi skulle rida och vi fick hoppa nästan alla hinder som sen skulle komma på banan. Tant hoppade allt såklart och var lagom laddad! Sen lunch och paus innan uppridningen på eftermiddagen. Då värmde vi upp själva och red sedan banan som var på ca 12 hinder, som sedan stilbedömdes. Nu handlade det inte så mycket om stil som om inverkan, balans och rätt tempo. Tant hoppade lika glatt då! Hon är verkligen fantastisk, gått två rätt tuffa pass i dag och sedan hemma igen travade hon i väg när jag släppte henne i hagen. Träffade även en av hennes tidigaste ägare idag, hon var helt salig av att få träffa henne och det kan man ju förstå då hon sålde Tant när hon var 7 år! Hemma igen fixade jag hästarna, släppte ihop Chokladen med ettåringarna och nattade de andra. Sen har jag städat lite och nu hoppas jag att det snart är sovdags för det är tidig väckning i morgon.
Terrängträning!
 
Tant med sin fina deltagarrosett!
 
Umghästar på språng!
 
Chokladen ser helt crazy ut på den här bilden!
 
Mer Choklad!
 
Chokladen, Signe och Lemonaden bakom Signe.

Att rida lätt är inte alltid så lätt!

Att rida lätt är något man lär sig tidigt i sin ridutbildning och många gånger är det inget man tränar på eller jobbar med sen. Men man kan påverka hästen väldigt mycket med sin lättridning och när man inser det och hittar knapparna så är det ofta en aha-upplevelse!
 
Själv föredrar jag att jobba hästarna under nersittning framför lättridning eftersom jag rider bättre då, men det är ju inte alltid det går och många ryttare föredrar lättridningen. Själv så jobbar jag på att förbättra min lättridning. 
 
Man kan påverka hästens travtakt och tempo med lättridningen men många ryttare rider lätt på gammal vana bara. Dels gäller det att rida lätt i rätt takt och inte bara följa hästens takt, är den pigg och vill öka så är det lätt att luras att följa med i det och vips går hästen i för snabb fart. I stället gäller det att försöka rida lätt långsamt och lite långsammare takt än hästen. Jag brukar säga att man ska ha känslan att det är kola i sadeln och segt att ta sig upp. 
 
Det är också viktigt att rida lätt mjukt, med mjuka rörelser, att jobba med höften och att inte resa sig för högt upp ur sadeln. Just detta att rida lätt med höften och små rörelser är ofta svårt att lära sig när man börjar rida eftersom det är så mycket nytt just då, bara att hålla balansen på hästen är svårt nog, så ddt får man jobba med senare. Också väldigt viktigt att man inte kniper fast sig med knäna i lättridningen, balansen ska vara i stigbygeln. Om underskänkeln åker mycket fram och tillbaka kan det ofta vara så att ryttaren kniper sig fast med knäna. Det är för övrigt något som kan påverka hästen negativt, många hästar står emot eller blir springiga när man klämmer med knäna.
 
Om man tvärtom vill ha mer fart på hästen kan man rida lätt lite livligare och tydligare, man kan även tänka på att trycka på med sittbenen när man är på väg upp ur sadeln. Att vara lite mer upprätt och vinkla höfterna mer i lättridningen hjälper till att driva på med sittbenen. 
 
För att träna lättridningen kan man rida lätt i tretakt, dels kan man stå två steg (upp, upp, ner) eller sitta två steg (ner, ner, upp). Att träna lättridning utan stigbyglar kan vara ett sätt för att börja jobba mer med höften och att inte resa sig så högt, men det är väldigt lätt att man kniper med knäna utan stigbyglar så det gäller att passa det!
 
Så nu har jag skrivit ett helt inlägg bara om att rida lätt, det ni! Vem har sagt att det är lätt att rida?
 
 

Förberedande uppsittningsövningar!

Ni som följer bloggen har nog ganska bra koll på vad jag menar med mina förberedande uppsittningsövningar som alla inridningshästar få jobba med, men här kommer en sammanfattning och fördjupning.
 
Dels jobbar jag nästan alla hästar lite från marken. Då har jag dom på liten volt runt mig, de ska göra halt när och där jag ber dom och stå kvar tills jag smackar. Jag vill att de stannar utan att vända sig mot mig (om jag inte ber dom om det), detta som förberedelse dels för uppsittningen (när de ska stå med sidan mot mig) och dels inför skollongeringen där man inte vill att hästarna ska vända sig mot linföraren. Jag backar dom mycket, och fram igen. Detta i båda varv, en bra förberedelse för longering och sedan tömkörning. 
 
Själva förberedande uppsittningsövningarna börjar jag med att stå vid sidan av hästen och dra i stigläder, klappa på sadeln och hästen samt greja med sadelkåporna, stigbyglarna och annat. Självklart från båda sidor och inte alltför försiktigt!
 
Sen är nästa grej att kunna hoppa vid sidan av hästen. Jag lägger då ofta en hand på sadeln och hoppar på stället, också från båda håll. Jag vill att hästen ska stå helt stilla nr jag gör detta men ofta reagerar hästen i början, då får mna hålla på lite tills den acksepterar det, i bland får man hoppa med pchj i bland får man ta det i omgångar, beror lite på läget. Nästa steg sedan är att vifta med armarna vid sadelläget, stora viftningar, när det fungerar på båda sidor så ör det att kunna hoppa och vifta på armarna som gäller.
 
Pallträning ägnar jag mig också åt, jag sitter in alla hästar med pall. Jag har en bra pall som inte hästarna kan fastna i eller göra sig illa på. Första steget här är att hästen ska kunna stå lugnt bredvid pallen, du ska kunna släppa ner pallen vid sidan av hästen och den ska stå kvar. Sen ska du kunna stå på pallen, sparka av skorna på pallen och greja med stiglädren utan att hästen går i väg. När det fungear så kan man hänga lite över hästen, greja med stigbygeln på andra sidan, vifta på armar, prova sätta foten i stigbygeln och lite sånt. När det här fungerar så är nästa steg att hänga på hästen och det är då sällan ett problem.
 
Allt fram till att jag börjar hänga i rörelse gör jag själv, sen har jag hjälp. Jag vill ha hängt på hästen och svängt åt båda håll innan jag sitter upp. Hur mycket man behöver hänga beror på hur spänd hästen är. Innan jag sitter upp så har jag stått i stigbygeln oh sväng med benet och även "råkat" komma åt hästens rumpa med foten. Sen är det ofta helt odramatiskt att sitta upp!
 
Vissa hästar brukar jag även "rida från marken" innan jag börjar rida på dom. Då går jag vid sidan, ungefär vid sadeln, och styr med tyglarna och har ett långt spö att hjälpa till med drivningen. Bra på de hästar som man tror kan var lite bångstyriga att styra uppifrån.
 
Hoppas ni fick lite tips att jobba med!
 
Pallträning med Cadde som var här på inridning för tre år sedan!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0