nillashast

Fick en förfrågan om fler tipsa efter gårdagens inlägg där jag gav lite tips om hästen inte vill ridas ut ensam. Det inlägget kan du läsa här: http://nillashast.blogg.se/2014/april/skartorsdagen.html

 

Nu efterfrågades tips om hästen har bråttom hem och blir hetsig på hemvägen. Så här kommer några knep coh råd för det:

- Skritta hemåt! Ge hästen en längre period då du bara skrittar på hemvägen, gärna på längre tygel om et går.

- Arbeta hästen! Rid skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen, eller öppna längs dikeskanten. Få hästen lite distraherad samtidigt som den får arbeta bort överskottsenergin.

- Rid dressyr när du vänder! Om du inte har möjlighet att rida en runda utan måste vända så rid lite dressyr vid vändningspunkten, volter och åttor. Eller styr runt träd och buskar, det får hästen att glömma bort att ladda inför hemvägen.

-Vänd tillbaka! När hästen börjar tagga på hemvägen vän och rid bort från stallet igen, när hästen har lugnat si så vänd hemåt igen tills hästen återigen taggar upp, då upprepar du bara övningen och vänder igen.

 

Tänk på att alla hästar är olika och reagerar olika, vissa hästar kan bli ännu mer spända och stökiga av dessa knep, de blir nästan frustrerade. Då är det bättre att trava på hemvägen och bara jobba med att få traven lugn och avspänd. Sen är det samma sak som jag skrev igår, att vaa lugn och tålmodig och jobba med beteendet på sikt. Och ett annat tips är att dressyr faktsikt hjälper mot det mesta. De flesta ridproblem blir bättre om man tar tag i dressyren och rider mer dressyr!

 

 

På söndag är det dags för hingstpremieringen och Midas stora dag! Jag fick en fråga här om tider, och jag har förstått att det finns ett visst intresse för denna premiering och Midas så jag tänkte delge er våra starttider.

 

Kl 8.30 Visar vi exteriört, kl 10.30 är det veterinärkoll och sedan är bruksprovet kl 11.10. Det börjar närma sig, jag tycker det ska bli väldigt spännande och jag börjar bli lie nervös. Men det ska även bli väldigt roligt och jag hoppas ni alla håller tummarna, nu vet ni ju dessutom vilken tid ni ska hålla tummarna lite extra!

 

All information inför söndagen med alla hästar och tider finns på http://www.z-premieringar.se/

 

 

 

 

Jag har svårt att förstå det här med snabbfix och hästar. De flesta av oss har hört sedan vi var små att genvägar är senvägar och ändå finns det så många som tycks tro att man kan ta just genvägar i ridning och hästhantering. Man ser dessa snabba lösningar överallt, hjälptyglar som löser dina ridproblem, pulver som gör hästen lugn och avspänd eller 

 

I England säger man att det tar tre generationer att bli en riktig hästkarl, och jag tycker det ligger lite i det faktiskt, hur kan man då tro att en "snabbfix" ska lösa alla ens problem på en gång? 

 

Jag tycker inte att det behöver vara fel att se över sin utrustning, ibland kan en del av lösningen sitta i utrustningen men om man tror att allt kommer lösa sig med ett nytt bett eller en gramantygel i stället för att ta tag i sin ridning eller träning så är man ute på tunn is. Bra ridning, självklart i kombination med rätt foder, bra hästhållning och rätt hantering, är lösningen på de flesta problem vi har med våra hästar! Jag tror att många av de ofräscheter vi ser hos våra ridhästar (självklart inte alla skador), många olater, spänningar hos hästarna och andra prolem vi stöter på faktiskt handlar om att vi är för dåliga på att rida! Och inte bara på att rida utan även på att lägga upp träningen, bygga upp hästarna, på att hantera hästarna rätt och på att ge hästarna en hästvänlig miljö.

 

Nu betyder inte det här att alla ryttare är dåliga att rida, många är jätteduktiga men kommer inte, av olika anlednngar, till sin rätt på den hästen eller i den situationen. Men jag tycker vi oftare måste gå tillbaka till oss själva när vi stöter på problem i stället för att skylla på hästen eller köpa oss en snabbfix med hjälptyglar eller skarpa bett! Det tar tid att lära sig rida och hantera hästar, men vad gör väl det för vi lär oss ju och upplever så mycket under tiden! Att utbilda hästar är ett hantverk, var rädd om det!

 

I dag blev det ett lättare dressyrpass på Tant efter jobbet. Vi arbetar ju mest på formen just nu, jag vill att den ska vara lite mer flexibel så jag kan variera mellan lägre och högre form. Tant hamnar lätt i ett läge och jag har svårt att få henne riktigt låg i nacken och lång i halsen. Jag tycker att det är viktigt att kunna variera formen och jag ser det som en avstämning på hur loss och genomarbetad hästen verkligen är. Målet är att kunna ändra formen utan att ändra tempot eller tappa kontakten i handen, att variera formen är ett sätt att undvika eller i alla fall minska mjölksyran hos hästarna och kan därför vara ett bra sätt att minska skaderisken. Trötta muskler gör att leder, senor och ligamnet får vara stötdämpare i stället för musklerna och ökar risken för skador. Genom att variera formen ökar blodgenomströmningen i musklerna och därmed minskar risken för mjölksyra. Det är ju också ett sätt få hästen mer avspänd och elastisk i sin muskler när de inte får arbeta statiskt.

 

Även mentalt är det ett bra arbete för hästen att man varierar formen, hästen blir uppmärksam och fokuserad på ryttaren och du som ryttare kan hela tiden checka av att hästen är med dig och att du har dennes koncentration. Men det är ju så klart viktigt att du behåller kontakten med hästen mun och har ett lätt, och jämnt, stöd på bettet hela tiden, att hästen går kvar i balens och är kvar i din ram. Ofta ser jag ryttare som släper tyglarna och låter hästarna gå på hängande tyglar när de travar ner, så ska det inte vara! Du ska inte ge mer tygel än vad hästen söker stöd på bettet, annars hamnar hästen bara i framvikt eller släpper över ryggen. I början kanske man inte kan variera formen mer än lite, litegrann och då får man börja där. Sen efterhand kan man få ut halsen mer, eller få upp hästen mer i formen. Det handlar om styrka hos hästen, lite teknik men mest känsla hos ryttaren samt att hästen ska vara avspänd och mjuk i musklerna och detta kommer inte på en gång. Tålamod och träning är vad som gäller! Och Tant och jag har fortfarande lite kvar att jobba på!

 

 

Satt och bläddrade i bloggen och kan konstatera att det händer en massa saker på Brännan fast det kan kännas så lugnt och öde här ute! Jag kan även konstatera att hästarna utvecklas och går framåt, även om man inte märker det när man är mitt uppe i det. Hittade ett citat, från mig själv, som jag tyckte var så bra tt jag måste dela med mig det igen. Inlägget handlade om att träna och att rida för instruktör, och jag tyckte det var rätt talande. Eller vad tycker ni?

Hela inlägget som är sedan april 2012 kan ni läsa här: http://nillashast.blogg.se/2012/april/roligare-vardagsridning.html

 

Ibland är det bra att gå tilbaka och se att man faktiskt gått framåt!

 

 

Då var det dags igen, känns som jag skriver om det här ämnet ofta. Alldeles för ofta! Men det ligger mig varmt om hjärtat! Så klart gäller det ridsporten och hästverksamheten i Norrland, jag vill ju så gärna att Hela HästSverige ska leva!

 

Att frågan är uppe igen beror på att det beslutats att finalen i allsvenskan, hoppning på ridhäst, ska gå på Falsterbo. Tanken är god, Falsterbo är ett stort hästevemang och skulle ge en fin inramning till finalen men det ligger ju absolut längst ner i landet! Även om man lovat att ge resebidrag, erbjuder övernattning halvvägs och lockar med inträde hela Falsterbo veckan så tycker jag det är en stor dikriminering av de norrlänska ekipagen. Deras hästar kommer ha stått på transport i uppemot 100 mil medans deras konkurrenter kanske åkt 10-15 mil, självklart är det stor skillnad på att resa ett par eller tre-fyra timmar mot två dagar! Man utlovar resebidrag men min fundering är om det verkligen täcker allt? Dessa ryttare kommer behöva ta ledigt flera dagar extra för att kunna åka, ersätts förlorad arbetsinkomst? Även Strömsholm och Nationaldagstävlingarna är en unik tävlingsplats och ett större arrangemang som ligger bättre placerat i landet.

 

Känslan är att vi i Norrland ska vara så himla tacksamma för att vi får komma ner och tävla på de fina arenorna söderut och att vi bara ska vara glada och köra våra mil. Enligt Tomas Hammar så har inte ridsporten någon plats i Norrland överhuvudtaget, han skriver i ett debattinlägg: "Det är viktigt för svensk ridsport att vara där sporten utövas. Jag säger inte att man skall hugga av Norrland, men sporten finns ju söder om Stockholm, för mig är det inte konstigare än att skidåkarna finns i Norrland." Oväntat dumt av en kille som annars säger mycket klokt. Jag blir inte bara arg av sånt här utan även lite uppgiven, speciellt som det ju verkar så givet att vi i Norrland alltid ska vara dom som anpassar sig. Jag förstår att de flesta hästarrangemangen är i södra Sverige, men måste allt vara det? Har du en fin unghäst och vill rida Breedersfinalen så måste du till Flyinge och Skåne, vill du visa din Ardennerhingst för godkännande så måste du till Grevagården och Skövde, vill du rida lag SM på ponnya måste du till Kungsbacka och Nordhallands ridklubb, vill du visa din Fjordhingst måste du till Vetlanda och nu måste du till Falsterbo om du vill rida finalen i Allsvenskan på ridhäst. Är det konstigt att det finns få godkända Fjordhingstar i Norrland, att vi har få Norrlänska klubbar med på Lag SM i ponnydressyr eller att det är glest med norrlänska hästar på Breeders, är det konstigt att vi i Norrland ligger efter södra Sverige?

Jag har funderat lite på det här med rakriktning...

Ni har väl koll på utbildningsskalan?

 

Takt

Lösgjordhet

Stöd

Schwung

Rakriktning

Samling

 

Många är fundersamma över att rakriktning ligger så sent på skalan, detta har ju såklart även jag funderat på. Svaret man får om man läser eller diskuterar det är att det krävs en viss form av samling för att få hästen riktigt rakriktad och att hästen inte kan vara helt rak förrän den tex. tar ett korrekt stöd. Detta är ju givetvis sant. Och det är ju även så att man inte kan vänta med att jobba med rakheten hos hästen tills man är så långt ner på utbildningsskalan, men man kanske inte kan kräva total rakriktning förrän man är där? Sen ska man komma i håg att utbildningsskalan är, och bör vara, flytande. Allt går in i varann och hänger i hop!

 

Vad är då rakriktning? En rakriktad häst är så mycket mer än bara en häst som går rakt fram. En rakriktad häst går så klart att rida rak på raka spår men den är också liksidig, den bör vara lika lätt att rida i båda varv och vara jämnt musklad. Den spårar (dvs sätter framben och bakben i samma spår) även på böjda spår, och har en ärlig böjning och eftergift i innersidan på bågar och volter. Alltså ett rätt omfattande begrepp!

 

Det första arbetet med rakriktning handlar ofta om att kunna vända hästen utan att den böjer i väg halsen och att kunna rida på ett rakt spår utan stöd av vägg eller staket. Jag använder ofta en övning där man i skritt rider på en liten fyrkant och i hörnen vänder, med framdelen med sig, för ytterhjälperna och med rak hals. En enkel men bra början. Sen handlar det avslutande rakriktningsarbetet om detaljer, att ha samma känsla i båda varv, få raka byten mm. Där emellan är det mycket arbete och arbetet med rakriktning har man med sig hela tiden!

 

Så till min fundering! När jag ridit de sista dagarna har jag flera gånger fått känslan av att hästen, som när jag börjat varit slingrig, haft ett ojämnt stöd eller kännts olika mellan varven när den sedan släpper till känns mycket rakare och många av rakriktningsproblemen försvinner av sig självt. Nu är det här ju ingen ny känsla men jag reflekterade över det i dag. Att det ju är logiskt om man tänker på utbildningsskalan. När hästen är lösgjord så kommer stödet och sedan så småningom rakriktningen. Jag kan ju inte få hästen rakriktad innan den är lösgjord! Logiskt egentligen, men det känns ändå som en aha upplevelse.

 

Som igår när jag red Sickan. när jag började kändes det som hon böjde halsen åt minst två håll samtidigt, jag hade ojämnt stöd i tyglarna och hon var lite slingrig. Efterhand släppte hon och blev fin i formen, och helt plötsligt var halsen rak, stödet jämnt och hästen var i min ram. Alldeles av sig själv! Magsikt!

 

Arnold Assarsson är min idol! Ni har väl inte missat hans blogg? Jag tycker han skriver mycket klokt, även om jag såklart inte alltid håller med om allt, i det nyaste numret av Ridsport som kom i dag hade han skrivit en krönika. Kan inte låta bli att citera:

 

"Horsemanship för mig är att tävla klasser som häst och ryttare kan genomföra bra och inte genomlida dåligt. Det är att på lämpligt sätt utbilda och korrigera sin häst och inte på ett olämpligt sätt avreagera sig på och bestraffa den. Att ta bäst hand om sin häst är inte att ge den mest godis, ludd och bling-bling, det är att veta vad den kräver och behöver." /Arnold Assarsson Tidningen Ridsport nr 1 2014

 

Så kung! Ni kan läsa med av och om honom på hans blogg: http://arnoldassarsson.se/

 

 

Visst det är ju en hästblogg, men jag tror nog att några av er är nyfikna och se vad jag pysslat med inne de sista veckorna! Det är inte proffsgjort men jag tycker det blev stor skillnad och är nöjd! Det är inte lätt att ta kort i trappan (kan lova att det inte är lättare att måla i trappan heller...) men ni får hålla till godo!

 

Nytt år, nya tag!

 

Efter en lugn morgon så passade jag på att rida ut i det fina vädret. Först tant, vi hittade en skogsväg med snö -tillräckligt mycket snö för att kunna galoppera på lite! Ni kan tro att tant var lycklig (och även tanten som satt på!), hon bytte galopp konstant och för varje byte smygökade hon tempot! Roligt var det i alla fall och svettig var hon när vi kom hem. Nu måste jag klippa om henne!

 

Sen red jag ut med Lucky. Med honom blev det mycket trav, på hemvägen ville han nog helst galoppera hela tiden men eftrsom han kommit till ett tråkgt ställe där man inte får göra som man vill så fick han trava fint hela vägen hem också. 

 

Szum hade drullat av sig en sko i morse, trots att jag försökte spika fast den med snickarhammaren igår. Nu i kväll fick jag hjälp att få på skon igen men då var ridenergin borta och jag bestämde mig för att ta nya tag i morgon. I stället ska jag försöka skruva upp räcket i trappen, sen är det färdigt där och jag ska fota och lägga upp lite bilder på det. I morgon drar jag igång nästa projekt, nämligen att skapa ordning på mitt kontor!

Då var detstormvarning igen! Jag gillar verkligen inte när det blåser men det är det ju ingen storm som tar hänsyn till, om man ska tro vad alla på Ica sagt i dag så kommer bli nog blåsa bort totalt i natt. Det är klass 3 varning och låter rätt allvarligt, jag tyckte absolut att det var nog med Hilde och Dagmar.

 

Skipar ridningen i kväll, ska gå ut och kolla till hästarna och natta dom. Som tur var har jag ju lite pyssel inne att göra, har ju köpt färg så jag ska försöka börja riva lite tapet och sånt så länge det finns lyse. Har ju även fått Ridsport i dag så förhoppningsvis ska kvällen gå. Utgår frän att det inte blir många timmars sömn i natt men hoppas givetvis att det ska bli lugnare än befarat. Lär vara uppe och kolla hästarna några gånger och katterna får hålla sig inne i natt! Håll tummarna att vi överlever!

Då ska jag försöka sammanfatta Kyraclinicen! Jag hade höga förväntningar på den, och jag är väldigt kräsen på clinics både vad det gäller upplägg och innehåll.

 

Kyra ÄR fantastisk och jag är jätteglad att jag fick vara med och uppleva en clinic med henne. Men jag tycker inte att upplägget var riktigt bra. Temat var "Recept på samling", det höll hon bra på förmiddagen men efter lunchen pratade hon väldigt lite om samling även om de hästarna verkligne kunde samla sig. Det jag är mest kritisk till är att det var alldels för många ekipage och hästar. Visst det är roligt att se många fina hästar (fast så fina var inte hästarna faktiskt...) men jag tycker det blev rörigt och stressigt. Hade hellre haft färre hästar som hon hade kunnat jobba längre med, nu blev det även så att flera ekipage fick jobba med samma sak. Om jag minns rätt var det 10 ekipage, varav hon satt upp på två av hästarna. Hon började på ett spännande sätt genom att ha både en unghäst, en jättefin 4 åring, och en grand pri häst inne på banan samtidigt, intressant att se skillnad mellan samling och arbete på dessa två men jag hade gärna sett mer av dom.

 

Men förutom upplägget var det bra! Kyra har underbara jämförelser, hon är noggrann med sitsen och det blev en enorm skillnad på första hästen hon satt upp på så nog kan hon rida! Hon ändrade små detaljer i ryttarnas sits och vips så rörde sig hästarna helt annorlunda, så roligt att se! Själv satt hon upp på en häst som såg rätt pinnig och tråkig ut i steget (och rätt lik Räkan faktiskt, inte bästa eteriören men bra inställning), efter att hon hade arbetat hästen i en 10 minuter så började den böja på sin raka bakben och röra sig med schwung! Makalöst att se, bra ridning är som magi! 

 

Sen är det ju självklart alltid inspirerande att se fina hästar och ekipage på grand prixnivå, även om det är långt dit ännu för mig. Kyra påpekade flera gånger vikten av att alltid veta vart man var på väg, målet, och att alla ryttare och hästar skulle utbildas som om målet var grand prix. Detta för att få en korrekt grundridning, dessutom ger det en bättre, roligare och säkrare ridning även om ryttaren i framtiden bara vill rida i skogen. Och för de ryttare som kommer upp på de nivåerna underlättar det enorm att ha lärt sig rätt från början. För Kyra ser på det som att allt sitter i hop, tex. en bakdelsvändning är en förberedelse för galopppiruett, att minska traven är en början på piaff osv. Jag gillar den tanken, att vi ska utbilda alla ryttare, från att de kliver in på ridskolan första gången, med tanke på att de i framtiden ska rida grand prix oh vi ska utbilda alla hästar med målet att de ska gå grand prix!

 

Kyra sa många kloka ord, tex. är hennes jämförelse med jordgubbssylt oslagbar. Du kan inte förklara för någon som aldrig ätit jordgubbssylt hus det smakar, du kan förklara runt omkring, ungefär hur det smakar och vad det liknar, men exakt hur det smakar vet man inte förrän man smakat. Samma sak med ridning, du kan inte beskriva känslan utan den måste upplevas! När man har upplevt känslan, tex av hur det känns när häste går på tygeln,tar stöd eller gör ett rent byte, är det lättare att veta när man är på rätt väg och närmar sig, men hur ska man veta när man är nära när man inte vet vad amn letar efter? Man måste smaka på sylten för att veta hur den smakar!

 

Det var sjukt mycket folk på clinicen, långa köer till allt och det gick inte ens at gå på toaletten i lunchpausen pga alla köer. Lite opraktiskt kan jag tycka... Överlag dock en riktigt bra dag och nu är jag sjukt ridsugen, ska bara jobba på Ica nu sen så blir det ridning! Och får ni chansen att se Kyra -ta den, hon är fantastisk!

 

Har du en tvååring som du planerar att visa på treårstestet i maj? Då är det hög tid att sätta i gång med den!

 

Det kan kännas som det är långt itll maj men tiden går fort och det är mycket som ska hinnas med. Jag tycker det är viktigt att börja med sin unghäst i tid så man inte behöver stressa, att den får viloperioder och att det finns tid för eventuella bakslag eller skador.

 

Treårstestet består av tre moment, dels visning av exteriör och gångarter vid hand, dels lösgalopp och löshoppning samt ett frivilligt ridprov (dock kan din häst inte få ut sitt eventuella diplom om den inte klarar ridprovet). Ridningen kräver givetvis förberedelser och träning även om ridprovet är enkelt (du ska kunna rida hästen i alla tre gångarter i båda varv), det är bra om hästen är riden i en okänd miljö vid något tillfälle innan så man vet hur den fungerar och reagerar. Annars är löshoppingen det som kräver mest förberedelser, jag tycker det är bra om man börjar med löshoppningen i tid -gärna några gånger redan när hästen är två år. I början handlar det mest om att hästen ska förstå systemet och vad det går ut på. Man börjar ju givetvis med låga hinder och jag tycker inte att man behöver hoppa på maxhöjd så många gånger, utan vid ett par tillfällen under våren kan man låta hästen hoppa lite högre för att sedan de sista gångerna innan testen hoppa lågt och enkelt igen. Tycker också det är önskvärt om man inte löshoppar så mycket sista tiden innan testet för då finns det risk att hästen lessnar. På testet ska hästen komma in på banan och tänka"Det här känner jag igen, det här kan jag, dom här hindren hoppar jag lätt, jag är bäst!" För att uppnå det så krävs rätt matchning, vilket både kräver fingertoppskänsla och erfarenhet.

 

Något man kanske inte alltid tänker på är att det krävs kondition och ork hos hästen på treårstestet, dessutom ger en välmusklad och vältränad individ ett bättre intryck och därmed bättre poäng. Den konditionen byggs dels genom inridningen och dels genom lösgalopp och löshoppning. Jag vill gärna rida unghästarna mycket ute i skogen med andra hästar, det ger både kondition och styrka men kräver ju givetvis att man är klar med inridningen i tid och inte veckan innan. Longering, tömkörning och framförallt stora, kuperade hagar att busa med kompisar i ger också konditon och bygger upp.

 

Som ni ser finns det många och goda anledningar till att börja med sin unghäst i tid. Detta gäller ju givetvis även om man har en blivande 4åring som ska visas på kvaliten eller kvala till 4 årschampionatet, börja i tid för sen går det fort!

 

Om du vill ha hjälp med utbildningen eller inridningen av din unghäst så är du välkommen att höra av dig, oavsett om du har en tvååring som ska visas, en äldre häst som ligger efter i utbildningen eller någon annan häst du behöver hjälp med. Jag kan även hjälpa dig med förberedelserna för treåstest eller kvalitetsbedömning, eller om du vill ha hjälp med till exempel löshoppning. Du är alltid välkommen att höra av dig!

 

Jag sitter alltid upp med pall och det är något jag rekomenderar alla att göra! Själv är jag tvungen sedan jag fick problem med ryggen men man ska ju självklart börja använda pall innan man får problem för att undvika dom. Att sitta upp med pall skonar ryttarens rygg, hästens rygg och sadeln!

 

Men det är viktigt att ha rätt pall! Den ska vara stadig och säker, jag har varit med om, sett och hört om alldeles för många incidenter där hästar trampat in i, fastnat i eller tippat pallen. Dels kan hästen skada sig eller ryttaren, och den kan även blir rädd så man får problem att sitta upp i framtiden.

 

Jag är jättenöjd med den pall som jag köpte för ett år sedan. Den är lagomt hög (finns i flera höjder), står stadigt och stabilt, man orkar bära den men den blåser inte i väg. Hållbar, hästarna kan sparka på den eller sätta upp hoven på den, det finns inget som dom kan fastna i och inga vassa kanter. Man står stadigt på den, utan aatt halka, och den känns verkligen trygg och säker. Dessutom tål pallen att stå ute i kylan. Med unghästarna som ska ridas in är det verkligen jätteviktigt att man har en säker pall. Jag använder ju pall direkt när jag börjar med insittningen av unghästarna och tycker att det blivit stor skillnad för mig när jag skaffade denna pall. Nu har jag köpt en ny, likadan pall att ha på ridbanan. Man sitter ju ofta upp även på banan och jag vill ju kunna jobba med insittningen av unghästarna på banan. En lila pall blev det denna gång, snyggt!

 

 

 

Debatten om stilbedömning på ponnySM härjar vilt i bloggar, debattartiklar och på Facebook. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det hela... Om jag har förstått det rätt så handlar det mest om att det bara är kategori b som har stilbedömning som avgörande på SM och att problemet är att det inte är lika för alla kategorier. Och det kanske inte är bra att det är så, men det finns en policy från Riksidrottsförbundet om att barn under 12 år inte ska tävla så det kanske inte behöver vara lika för alla kategorier? 

 

Det har kommit fram många bra förslag i debatterna, ett var att ha kvalen till ponnySM i stilbedömning och därigenom har ryttarna bevisat att man kan rida tillräckligt bra för att rida mot klockan under SM sedan. Kanske inte så tokigt? Ett annat förslag var att det skulle krävas att man fick ett antal godkända ritter av domare/överdomare i varje klass innan man fick gå upp en klass, detta skulle gälla redan från lokalklass och även på storhäst. Kan nog vara en klok tanke. Många har påpekat att det är bra med stilbedömning men att det borde införas tidigare, inte på SM utan redan i de lägsta klasserna där ryttarna börjar tävla. Och det känns ju väldigt logiskt! 

 

Jag tror att många är väldigt överens med mig att ridningen och då framförallt grundridningen måste bli bättre hos våra ryttare. Vi måste komma i från busridningen för att både höja säkerheten för ryttarna och för att ge hästarna bättre förutsättningar, och vill Sverige fortsätta ha framgångar internationellt så måste vi fundera över vad som krävs av ryttarna för att nå dit. Där räcker det inte att rida fort, utan man måste rida BRA! Generellt tror jag vi måste bli bättre på grunderna, på att arbeta hästarna korrekt, på ridningen mellan hinder och på hästhållning, utbildning och hästkunskap i allmänhet. Vill man bli bra så räcker det inte att kunna gasa runt en bana snabbast, man måste kunna hitta bra hästar, utbilda dom bra hästarna rätt och kunna matcha dom bra hästarna så dom håller och utvecklas. Den mesta tiden med hästarna är vi utanför tävlingsbanan, men jag tror vi måste få in mer av detta i tävlingsmomentet -och hur gör vi det?

 

Stilbedömning behöver inte vara så dumt, jag ser gärna mer av det från de lägsta klasserna på både ponny och stor häst. Kanske lägga in klasser med idealtid? Det ökar ryttarnas känsla för tempo. I dag kvalar man för att få starta i tex. 1,30m på stor häst, dessa kval kanske inte bara ska vara att man ska rida visst många felfria 1,20 utan även att man ska få en bedömning av domaren att man rider vettigt och i balans? Man kanske skulle införa pris till "dagens snyggaste runda", "klassens bästa inverkan" eller dagens "fair play" ryttare? Alltså utmärkelser i de ordinarie klasserna? Kanske en stilbedömningscup på lägre nivå? På ponny finns Mountain Horsecup med final på SM men på stor häst finns inget vad jag vet.

 

Men det viktigaste är ändå att försöka ändra på träningen mellan tävlingarna. Tränarna har en jätteviktig roll, att matcha ryttarna rätt och att verkligen lära ut grunderna! Inte låta ryttarna hoppa högre än de är mogna för, motivera till att de lär sig rida dressyr också och hjälpa till att hitta rätt och lämplig ponny eller häst till varje ryttare. Vi behöver nog lägga mer tid på att rida för tränare (eller en utbildad ridläare för den delen!), och det är viktigt att tränarna håller sig uppdaterade och vidareutbildar sig. Vidare så tror jag det är viktigt med bra utbildade hästar och ponnyer, så även hästutbildarna har en viktig roll. Tyvärr råder det lite brist i Norrland på både bra tränare och bra hästutbildare, men det ska vi försöka ändra på! 

 

Vad tycker ni?

 

Magsår, kolik, fång, fetma, foderstrupsförstoppning, överbelastningshälta pga övervikt, hosta... Det är bara några av de sjukdomar och åkommor som våra hästar kan drabbas av på grund av utfodringen! Att ha kunskap om foder, utfodring och hästhållning borde vara en självklarhet för alla hästägare men tyvärr så är det inte så utan det finns stora kunskapsluckor, och i vår vilja att göra väl blir i bland alldeles fel...

 

Som jag ser det finns det några punkter där det ofta brister:

 

1. Att många hästar står på för stora kraftfodergivor och för lite grovfoder. Kraftfoder är bara en komplettering när grovfodret inte räcker till. Om du vill banta hästen så ta först bort kraftfodret innan du drar ner på grovfodret. Minsta giva grovfoder är 1 kg ts per 100 kg häst, det är ett absolut minimum och man rekomenderar 1,5 kg ts per 100 kg häst vilket blir ungefär 9 kg på en liten stor häst om man ger torrhö. Om din häst är lättfödd så kan du byta ut grovfodret mot ett med mindre näring i, senare skördat, eller kanske byta ut en del av givan mot halm. Genom att fodra i sk. slow feedingnät så kan du förlänga ättiden för den häst som inte ska ha så stora givor.

 

2. Att vi alldeles för lätt går på reklam och goda råd om kraftfoder, tilskott och mirakelpulver. En del av dessa tillskott är inte bara onödiga och väldigt dyra, utan dessutom skadliga! Helt sjukt att man kan sälja c-vitamin till häst, då hästar själva producerar c-vitamin... Och att det finns kraftfoder som saluförs till fånghästar och lättfödda ponnyer, dessa hästar ska ju inte ha kraftfoder överhuvudtaget! Var noga med vad du lägger dina pengar på och vad du stoppar i din häst, finns det vetenskapliga bevis för att det fungerar? Och är det dopingklassat? 

 

3. Att många hästägare i dag inte vet vad som är normalhull är! Vi har ändrat våran syn på normalhull och accepterar tjockare hästar i dag än man gjorde förut. Förr sa man att man skulle ana hästens revben när hästen var i rörelse, i dag talar man oftast om att man ska känna hästens revben men inte se dom. Viktigt att man känner efter revbenen strax bakom sadeln, där schabraket ligger. Det kan även hända att man blandar i hop en muskelfattig häst med en tunn, om hästen saknar muskler men är i bra hull (alltså över revbenen) så är det protein som saknas inte enregi. För att bygga muskler behöver protein och rätt träning, ofta ser man hästar som är i överhull i tron på att de "är maffiga och välmusklade" när de egentligen är feta! För tunna och magra hästar är givetvis inte alls bra heller men man ska komma i håg att i det vilda så är det vanligare med tunna hästar än feta, hästar är inte gjorda för att vara överviktiga! 

 

4. Våra hästar rör alldeles för lite på sig! Hästar är gjorda för att röra sig många mil och timamr varje dag, den större delan av tiden i ett lugnt tempo men med vissa ruscher. Dagens hästar är mycket stillastående och de flesta rids mindre än en timmer per gång och kanske bara några dag i veckan. Dessutom då ofta på ett ensidigt underlag, i ett ensidigt arbete, i en ensidig arbetsform och kanske med en sned eller överviktig ryttare, och sen undrar vi varför inte våra hästar håller..? Men det är en annan fundering som jag ska ta en annan dag!

 

Jag efterlyser mer kunskap och mer sunt förnuft! Som det är nu så riskerar vi att fodra i hjäl våra hästar! Visserligen i ren välvilja men med mer kunskap om foder, hästhållning och hästen som varelse så kan vi öka hästarnas välmående och dessutom spara tusenlappar på både veterinärräkningar och onödiga tillskott!

 

Mina egna hästar går på lösdrift med fri tillgång på hösilage och inget kraftfoder. Räkan som är dräktig får extra tillskott på mineraler och selen och kommer givetvis få tillskott av kraftfoder längre fram i dräktigheten. De hästar som kommer hit får också gå på fri tillgång om de fungerar på det, annars så utfodrar jag tre-fyra gånger per dag med så stora grovfodergivor som möjligt. Under hösten har jag provat slow feedingnät inne till ett par hästar som åt snabbt men inte behövde så mycket mat och det fungerade bra, jag är inte heller främmande för att blanda in halm i fodret om det är hästar som behöver bantas. Hästarna rids cirka fem dagar i veckan och jag försöker variera underlag och arbete så mycket som möjligt. Tycker själv att mina hästar är ganska lagom i hullet och fina i kroppen.

 

Så tycker jag, hur tänker och gör ni?

 

Jag har väldigt mycket markarbetsträningar och tycker verkligen att det både är roligt och bra träning. För mig innebär markarbete tränng med bommar, cavaletti, små hinder och dressyrövningar med mål att få lydiga hästar som är gymnastiserade och lösgjorda.

 

Det blir mycket tydligare hur bra hästen lyssnar på ryttaren när man har bommar och koner, rider men utan så märks det inte så väl om förhållningen tar 5-10 meter att få i genom men när man har hamnat 5 meter efter bommen så blir det väldigt tydligt. Dessutom är det ett bra jobb för hästarna att få lyfta på benen över bommar och små hinder!

 

Min plan är att ha markarbete här hemma ungefär en gång i månaden nu till och börja med, men min förhoppning är att intresset ska öka så det går att köra oftare. Och ni vet väl att ni kan boka träning här hemma när som helst som jag är hemma? Du kan rida ensam eller om ni är flera som vill rida i grupp, dressyr, markarbete eller enklare hoppning, och vill du kan du även få din häst riden eller tömkörd. Dessutom har jag nästan varje vecka markarbetsträning hos Nylands Hästsportlag!

 

Nu har jag köpt biljett både till Jan Brinks clinic i Sundsvall på söndag och till Kyras på Strömsholm i december. Tänk vad inspirerad jag ska bli i höst, och vad jag ska bli dressyrig, värsta dressyrtanten!

 

Man behöver ju verkligen få olika inputs och kickar för att hålla uppe orken och glöden, speciellt den här tiden på året, både för den egna ridningen och för att kunna träna andra. Perfekt att få se fina hästar, bra ridning och samtidigt få råd och tips, och kanske också lite nya ideer. Jag tycker verkligen alla ska försöka hitta källor till inspiration och ny energi, åk på clinics, titta på träningar, tävlingar, rid träning eller få någon duktig ryttare att rida din häst. Man behöver får lite bra ridning på näthinnan och lite nytänk! Jag tycker att man aldrig kan bli mätt på clinics, kurser och föreläsningar, ajg vill vara med på allt!

 

 

 

Jag tror vi får hästarna lite som vi gör dom! Självklart är hästar olika och har olika personlighet, men jag tror att vi styr dom mer än vi tänker på med vårat beteende och vår ridning. Om ryttaren är okoncentrerad och flamsig blir ofta även hästen okoncentrerad och flamsig, är ryttaren stressad blir hästen ofta spänd eller stökig, är ryttaren osäker blir hästen ofta tveksam och är ryttaren skärpt, fokuserad och gör sitt bästa -ja då går ofta hästen på bästa sätt!

 

Det låter ju så enkelt och självklart men varför ser vi då inte till att vara koncentrerade och ostressade i stallet? Kanske för att det inte alltid är så enkelt, vi lever i ett stressigt samhälle med mycket press och det följer ofta med oss till stallet. Jag brukar i bland tänka att man får vara lite skådespelare inför hästen. Men får låtsas att man har all tid i världen, att man inte alls är nervös för att hoppa den där stora oxern, att man tycker det ska bli jättekul att rida ut i spöregnet eller vad det nu kan vara. Det klart att det inte är så lätt att lura en häst, men många gånger får det oss att tänka i rätt banor. 

 

Om jag är nervös för att prova att sitta på en nervig häst första gången (vilket inte brukar vara så nervöst för jag ser alltid till att hästarna är väl förberedda) försöker jag inte visa det. Jag låtsas för mig själv och för den som håller i hästen att det är helt lugnt och inget att vara nervös för, pratar lite om oväsentliga saker och försöker ta det som det mest naturliga saken i hela världen. Då kommer hästen också tycka att det är rätt naturligt och självklart att man sitter upp, än om man gör en stor sak av uppsittningen eller vad det nu kan vara.

 

På en av dagens lektioner syntes detta tydligt. Ryttarna hade problem att klara övningen, en rätt enkel övning som ändå krävde att ryttarna red hela vägen, hästarna var lite flamsiga, vinglade och tog inte riktigt fattningarna. Så emellanåt hittade ryttarna sitt eget fokus, man såg hur dom bestämde sig för att klara övningen och hade full koncentration, och då vips såg övningen enkel ut och hästarna var lyhörda och lydiga. Och det är ju självklart, vem vill lyssna till en flamsig chef som inte tycks veta vad han vill eller vad som är målet? Eller vill ha en chef som står och skriker utan att någon lyssnar? Vi har nog alla bestämda åsikter om våran chef på jobbet, men hur många tänker på hur vi är i vår roll som chef över hästen? Jag tror på att vara tydlig, lugn, fokuserad, intresserad av hästen (personalen), att ge och visa förtroende och att visa sin uppskattning!

 

Det räcker ju inte att vara så den timmen man rider, utan hästarna läser av oss redan när vi hämtar som i hagen eller komme in genom stalldörren. Jag försöker tänka lika, försöker läsa av hästen redan när jag hämtar den i hagen eller öppnar boxdörren, jag försöker ge hästen ett lugnt och avspänt intryck av mig. Om jag lyckas? Det vet man aldrig, men det är ju värt ett försök.

 

Hur vill du att din chef ska vara? Och hur vill du att hästen ska uppfatta dig? Jag tror vi får hästarna lite som vi gör dom, vad tror du?

 

Jag tycker att olja är ett väldigt bra fodermedel för de hästar som behöver lägga på hull. Har ofta gett det till mina hästar och jag köper vanlig rapsolja på affären. 

 

Det är bra för hästar som behöver få me hull men kanske inte behöver mer energi i ridningen. Man kan ge upp till 0,5 dl per 100 kg/häst och utfodringstillfälle men oftast behövs inte dom mängderna. Jag har gett 1-2 dl per dag. Hästarna blir även fina i pälsen av oljan! Oljan ska vara av livsmedelskvalitet och du kan använda annan olja än just rapsolja, vissa hästar är lite kräsna och kan känna av smaken i tex. solrosolja.

 

Men man måste var uppmärksam på att hästen verkligen behöver olja, är hästen tjock eller lättfödd behöver den ingen olja. Likaså om den är bra i hull (känn över revbenen) men saknar muskler, då behöver hästen protein och olja innehåller endast energi.