nillashast

Två dagar i rad har jag fått höra att jag är ett kontrollfreak, är väl bara att anta att det ligger något i detta... Mitt liv är väldigt välplanerat, och jag är nära att bryta i hop varje gång planeringen spricker, men det krävs lite planering för att bolla runt ett jobb, lektioner 2-3 dagar i veckan, en gård och sen 5 hästar att rida! Det måste till planering och kontroll för att få det att rulla!

 

Däremot vill jag inte vara något kontrollfreak i ridningen! Självklart är det bra att ha kontroll och lydiga hästar, men för mig låter kontrollfreak mer som någon som har svårt att släppa tygeln och handbromsen! I dag kom kommentaren då Taggen kickade ganska rejält bakut i svängarna och jag fick rådet att släppa på tygeln för att få honom att tappa balansen. Ett bra och logiskt tips, men det är inte lätt att släppa på tygeln i det läget. Tänk dig själv att du sitter på en kickande häst som känns som den kommer tippa omkull när som helst och du i det läget ska släppa på det enda som känns någolunda stabilt just då -stödet i tygeln! Reptilhjärnan slår liksom till och vill inte släppa på den sista livlinan -tygeln! Men jag provade faktiskt, och det fungerade, även om jag trodde vi skulle tippa omkull en gång!

 

Men kan man verkligen vara ett kontroll freak om man rider in unghästar i skogen? Då har man ju verkligen ingen kontroll överhuvudtaget! Hmm, det finns lite att fundera på! Men jag vill faktiskt vända lite på det!

 

Så jag vill nu slå fast att kontroll på hästen inte handlar om att hålla fast den i tygeln utan att ha den mellan hjälperna, dvs lika mycket framför skänkeln som lydig för handen! Kontroll är ju lika mycket att kunna kontrollera hästen framåt som tillbaka! Att vara kontroll freak i ridningen handlar även om att ha kontroll och kunskap om alla detaljer i sin ridning och sin hästhållning. Att ha koll på underlag, utrustning, träning, foder mm, och att kunna planera sin ridning och träning utifrån det. Kontroll kan även vara att vilja hitta och förbättra alla detaljer i sin ridning och sin sits! Och sen kan det aldrig vara någon nackdel att ha lite kontroll på sin häst och ha den lydig, och har man det så behöver man inte dra i tygeln eller fastna med handbromsen i! Alltså borde vi alla bli kontrollfreaks!

 

Tänkte att det var dags för ett litet "hemma hos" repotage här på bloggen! Ska visa lite av inredningen på min "sadelkammare"! Jag har sadelkammaren lite provisoriskt i mitt gästhus på gården, eftersom det är tänkt att det ska vara gästhus där i framtiden sen så har jag inte velat borra en massa hål och skruvat upp sadelhängare, men med lite fantasi så har jag ändå löst förvaringen till alla hästgrejer. Så lite provisoriskt men jag trivs!

 

Mitt gästhus!

 

Som sadelhängare anväder jag bockar till ett tapetbord:

Det har blivit ganska mycket longering för min del den senaste tiden. Jag tänkte jag skulle ta upp lite tankar om longering, fördelar och risker. Förr var jag lite "allergisk" mot longering, tyckte det var något den late gjorde i stället för att rida men jag har nu hittat många fördelar med longeringen.

 

Longering kan användas på många olika sätt till exempel:

* För att arbeta med kommunikation och lydnad, tex under inridningen av den unga hästen. Lära hästen kommandon som man sedan har nytta av när man rider.

* För att arbeta hästen utan ryttare, bra för att man ser hur hästen jobbar och kan styra formen med inspänning. Dock föredrar jag att jobba hästen i töm då man har lättare att påverka formen och böjningen då.

* För att förbättra galoppen! Speciellt bra för att träna upp galoppen på den unga hästen innan den är redo att galopperas uppsuttet.

* Som omväxling i arbetet. Man kan longera över små hinder eller travbomamr för att göra det ännu mer omväxlande!

* Som alternativ till motion när tiden tryter eller det är för kallt att rida.

* Innan uppsittning för att värma upp hästen. På den unga eller stökiga hästen kan det vara bra att checka av dagsformen, men även med andra hästar kan man ha nytta av att värma upp i lina. Det kan vara ett sätt att få i gång med sega hästen, att få hästen att börja i rätt form eller för den ryggömma hästen att få värma upp ryggen innan man sitter upp.

 

Det finns nackdelar och risker med longering också. Det är ett stort slitage på hästen att gå så mycket på volt om det inte görs på rätt sätt! Hästen ska vara i balans och arbeta i rätt tempo, bra underlag är också viktigt, och att hästen är rätt inspänd. Och sedan är det som med allt annat, det ska göras med måtta och med känsla! Tyvärr ser man ofta att hästen rusar runt i longeringen och det är mer avrastning än arbete, även longering är en konst man måste lära sig och var inte rädd för att ta hjälp om du behöver!

 

Många "longerar av" sina stökiga hästar innan de sitter upp, detta tycker jag kan var helt okej om det är något som sker i bland te. om hästen vilat eller är i en ny miljö men om det blir en vana och något som krävs för att man ska kunna rida så tror jag man är ute på svag is. Jag longerar ofta unghästarna en liten stund innan uppsittning från början, och gjorde även så med Szum men insåg att det inte var någon bra lösning. Ofta blir det så att det krävs längre och längre tid att rasta av hästen ju mer kondition den får, och ju mer amn longerar desto mer kondis får den, tills lut är det ohållbart. Dessutom vill man väl inte att hästen ska ha som vana att få busa runt första kvarten, inte så kul sedan när man rider. Med Szum jobbade jag ju i stället med huvudet, och med lydnad genom att jobba med olika markövningar i skritt, innan uppsittning. Har fungerat bra med honom!

 

När longering utförs på bra sätt, med hästen i balans och i rätt tempo, är det ett utmärkt komplement till ridningen. Jag tror det är väldigt viktigt att jobba hästarna mycket från marken, både för att få lydnad och kommunikation att fungera men även för att hästarna ska få arbeta utan ryttare emellanåt!

 

Jag är av den bestämda åsikten att träningar och lektioner är för alla ryttare, inte bara för de som vill tävla utan för alla som vill utvecklas i sin ridning och som vill förbättra hästens sätt att arbeta. Tycker nästan att vi är skyldiga hästarna att lära oss rida så bra som möjligt och lära oss arbeta hästarna på bästa sätt. Och jag tror nog att alla som rider, även om man mest lullar i skogen, drömmer om den där känslan när man är ett med sin häst! Eller vad tror ni?

 

Visserligen finns det bara en som kan lära dig rida, och det är du själv! Men en bra tränare eller ridlärare är ett bra och viktigt stöd. Dels för att man inte ska dra på sig olater och felaktig ridning, få hjälp att lösa problem men framförallt att få hjälp att ta sig vidare! Jag märker ofta att när jag rider mycket själv så fastnar jag ofta i min och hästens "bekvämlighetszon", där det känns rätt bra och enkelt, i stället för att spänna bågen och prova på nytt. För mig är träningarna ett sätt att dels så klart checka av att jag är på rätt väg med min ridning men även för att få coaching för att ta mig till nästa nivå, för att förbättra traven, höja formen eller öka kraven. Är så lätt att man fastnar i "mellanmjölkslandet" när man rider själv. Träningarna är även bra som små delmål att jobba mot och ha som sporre för arbetet där emellan.

 

Jag tycker att det ska var enkelt att träna och utvecklas med sin häst! Man ska inte behöva planera flera månader innan, åka långt till ridhus, boka upp sig för flera gånger eller betala långt innan. Jag kommer hem till dig och din häst, har du ingen ridbana så kan en plan yta, tex. en parkering eller hage räcka långt. Du bokar två dagar innan, jag försöker erbjuda dagar för lektioner och träningar varje vecka och både vardagar och helg. Betalar gör du antingen kontant eller mot faktura. Du kan även få hjälp med att få din häst riden, tömkörd eller longerad. Och det är inte dyrt heller, 180 kr för en 30 minuters privatlektion, och jag har både dressyr, hoppning och markarbete (bommar). Alla typer av hästar och ryttare är välkomna, jag har erfarenhet av omskolning av ridtravare och av inridning och unghästar. Så nu finns det inga ursäkter, klart att även du ska ta chansen att utvecklas med din häst!

 

Har du en nybliven treåring? I så fall börjar det bli dags att fundera och planera inför treårstestet!

 

Det känns ännu länge till april-maj när treårstestet går av stapeln men tiden går fort och det är bra att börja i tid så det finns möjlighet att ge hästen vila och återhämtning. Det är framförallt löshoppningen och inridningen som det är dags att ta tag i redan nu. 

 

Jag vill helst börja löshoppa hästarna rätt tidigt, gärna redan på våren som två åringar. Då bara lågt och för att de ska lära sig systemet, när de väl har lärt sig hur löshoppningen fungerar behöver man inte hoppa så mycket på slutet. Det är viktigt att hästen kommer till testet och är självsäker, hoppsugen och trygg i situationen, för att uppnå det så tycker jag att man inte ska hoppa för mycket och för högt den sista tiden. Att träna löshoppning och lösgalopp är även ett bra sätt att bygga upp konditionen och balansen i galoppen. 

 

Är inte inridningen påbörjad ännu är det dags att ta tag i det. Även om ridprovet är enkelt så ska man ändå kunna visa hästen i alla gångarter i en okänd miljö, vilket ändå kräver att hästen är lite riden. Ridningen gör även att hästen bygger muskler och styrka inför testet. Och om man börjar inridningen i tid så hinner man med både vilopauser och lite miljöträning innan testet.

 

Det är lite nyhet på treårstestet i år, bland annat kommer man ha tre hinder i löshoppningen, domarna kan ge halvpoäng och även ridprovet kommer poängbedömas, dock kommer dessa poäng inte har betydlese för resultatet. Mer om alla nyheter och regler kan man läsa på asvh.se.

 

Varför ska man då visa sin häst? Jag tycker att det är ett ypperligt mål för den unga hästen, det är en erfarenhet och lärorikt för både häst och ägare och man får en vägledning om sin häst fördelar och brister, och därmed hjälp hur den ska tränas vidare i framtiden. Sen är treårstestet viktigt för aveln, det ger en möjlighet att se hur olika hingstar föräver sig, därför är det viktigt att visa så många hästar som möjligt och inte bara dom som har chans till diplom. 

 

Känner du dig osäker och vill ha hjälp med förberedelser, visning eller inridning av din treåring? Tveka inte att höra av dig så lägger vi upp en passande plan för din häst!

 

Jag vill önska alla mina läsare, kunder, elever och vänner en riktigt god jul!

 

Själv ska jag nu glida ut till stallet, hästarna är redan utsläppta men jag tänkte mocka och rida ut en sväng med Räkan i snön! Resten av dagen blir det nog mest mys!

Inte så mycket häst i dag, utan mest jobb på Ica. Verkligen fullt upp där nu! Tömkörde i alla fall Szum efter jobbet och han var fin och duktig förutom ett litet tokryck som han fick! Nu ska jag försöka diska och städa upp lite!

 

Och Malins julklapp kom i dag, som tur är!

Eftersom jag inte får så många julklappar (vet inte om det beror på att jag inte brukar vara tillräckligt snäll?) så brukar jag alltid köpa någon julklapp till mig själv, oftast någon bok. Det komiska är att min julklapp som jag beställde i onsdagskväll har kommit i dag medans julklappen till Malin som jag beställde för två veckor sedan inte har dykt upp, jag håller tummarna att den kommer i morgon. Jag hade i alla fall beställt två böcker, dels "Hoppövningar för dressyrekipage" (Kajsa Ekedhl) och Sissi Lilja) som jag ska ha som inspiration till mina markarbetslektioner, och dels "Ryggvänlig ridning" (Susabbe von Dietze och Isabelle von Neumann-Cosel). Bläddrade lite snabbt i den och det verkar vara en välskriven opch intressant bok, som tar upp både ryttarens och hästens rygg! Blir intressant julläsning!

 

I dag har vi haft att göra på jobbet, vi har sålt mer i dag än dagen innan julafton i fjol! Undrar just hur helgen blir, har alla handlat allt redan eller fortsätter det i samma tempo? Det lär visa sig.

 

I kväll har jag longerat galopprogrammet med både Räkan och Taggen. Galopp programmet är perfekt när tiden och orken är knapp. Det går fort och är lättsamt, hästarna får arbeta ordentligt och sen ska dom ju vila dagen efter så i morgon har jag bara Szum att aktivera. Bra planering!

Jag läser hästannonser varje dag, bara för att det är intressant, och kan konstatera att det är många projekt och problemhästar ute på annons just nu. Hösten är ju en perfekt tid för att fynda hästar då det alltid kommer ut billiga hästar när det börjar bli dags att stalla in, men just nu verkar det vara ovanligt många hästar som säljs som projekt. Det är flera som är påbörjad inridning men som inte slutförts eller hästen ahr stått länge, flera har sålts men kommit tillbaka då köparen blivit rädd för hästen, hästar med sadeltvång eller uppsittningsproblem, hästar som vilat länge eller haft skador sedan tidigare. Och jag tror verkligen att man kan fynda bland dessa hästar om man har tiden och kunskapen, även om det givetvis finns en del "skithästar" också, och med det menar jag hästar som det inte är värt att lägga tid och pengar på. Hade jag bara haft lite mer pengar, tid och stallplatser så hade jag nog köpt ett helt gäng av dessa hästar, för jag tycker ju verkligen det är roligt med dessa projekt. Och även om mitt tålamod inte alltid är det bästa annars så har jag ett enormt tålamod med hästarna och kanske speciellt med dessa hästar som inte är helt lätta. 

 

Men min reflektion handlar egentligen inte så mycket om möjligheten att göra fynd som om det faktum att det finns massor av hästar som hamnat snett. Hästar som det egentligen inte är något fel på utan som hamnat hos fel ryttare, eller som behövt lite mer tid, eller hästar som ägarna bara inte hunnit med. Och därmed även många hästägare som står med hästar som de är rädd för, kanske inte klarar av eller hinne med. Detta skapar ju såklart dåligt samvete och gör att hästarna och ridningen blir något betungande i stället för något roligt, och det blir lätt något som blir jobbigare ju längre tiden går.

 

Jag skulle önska att fler tog hjälp tidigare! Innan det blir stora problem, innan man blir rädd och innan ridningen bara blir något jobbigt! För det finns hjälp att få, i bland kan det hjälpa att rida någon lektion eller ta hem någon som kan rida hästen (eller hantera hästen om det är problemet) och annars lämna i väg hästen en period! Det kan göra mycket för hästen och du som ägare kan få hem en "ny" häst som kan göra ridningen rolig igen! Våga ta hjälp!

 

Jag upplever att det finns en stor okunskap om hästar, dels bland hästägare och hästfok men framförallt bland de som inte kan eller är intresserad av hästar. Det är ju egentligen inte så konstigt men för oss insatta är det lätt att glömma bort. Vi märkte ju av det i samband med att Rolf-Göran vann Jerringpriset för snart ett år sedan, av den debatten som uppstod då förstod man att okunskapen om ridsport är stor ute i landet, och nu har en ny debatt ploppat upp, efter insamlingen till Sara Algotsson-Osthults häst. Men jag märkte av okunskapen, lite oväntat, i dag när jag satt i kassan på Ica.

 

Det har ju varit rätt kallt i dag (-18 grader) så dagens samtalsämne har givetvis (och som vanligt) varit vädret. En tant berättade att hon var så orolig för djuren, för dom stackars hästarna som var tvugna att vara ute. Hon trodde inte alls på att de inte frös, för de hade ju så lite päls och det kunde aldrig vara bra för dom att vara ute i kylan. Som tur var så hade jag ingen kö just då utan hade tid att lugnt och fint förklara hur hästar fungerar och klarar kyla. Att dom sällan fryser i kyla om dom har mat, får varmt (ljummet) vatten och inte är klippta, att de oftare fryser om det är regn eller blötsnö kring nollan och att de håller värmen på ett helt annat sätt än oss. Jag berättade att jag anser det är värre för hästarna att stå inne i ett varmt stall med många plusgrader för att sedan gå ut i kylan, den temperaturskillnaden tror inte jag är bra (ännu värre i de stall där man har samma täcke inne i värmen och ute). Avslutade med att berätta att jag byggt ett kallt stall där jag frös men hästarna mådde kanon, och att jag byggt så för hästarna skull.

 

 

Och tanten var så glad och tacksam! På eftermiddagen kom hon tillbaka för att skicka ett paket och då sa hon igen vad glad hon var att hon nu fått veta att hästarna inte frös så hon slapp må dåligt över de hästar hon såg ute! Det var verkligen roligt att jag kunde lätta hennes samvete, men jag inser samtidigt vad viktigt det är att vi sprider sån här kunskap. För om folk tror att hästarna fryser när det är kallt så är det ju inte så konstigt att hästägare får obefogade djurskyddsanmälningar eller gnäll från grannar för tex. de hästar som går ute på lösdrift. Så sprid kunskap om våra hästar, hur de fungerar och om ridsporten, då kan vi få större ackseptans bland allmänheten och på sikt mer mediautrymme, mer plats i samhället och mer pengar i sporten! Och det behövs!

 

Sen finns det en stor okunskap även bland hästfolk och hästägare, men det tar vi en annan dag...

 

 

Galoppprogrammet är egentligen ett rehabliteringsprogram för hästar som varit skadade, utvecklat av veterinär Åsa Frykman i Mantorp.Jag har skrivit om det förut här på bloggen men jag tror det kan vara dags för en repetion. Jag har använt det mycket på Räkan, och även min förra häst Zazza, för att få ordning på hennes rygg efter den krånglat men även för att bygga upp henne och få bättre bjudning. Galoppprogrammet kan även användas som konditionsträning eller för att förbättra galoppen. Nu är tanken att Räkan ska få gå det en del för att hon ska få ordning på kroppen och alla spänningar efter hovbölderna, och för att hon ska komma i form igen.

 

Galoppprogrammet är alltså tänkt för hästar som ska sättas i gång efter en skada eller behandling, det är ett tufft i gångsättningsprogram och det finns delade åsikter om det. Jag har sett flera hästar som varit mer eller mindre utdömd men som fungerat som rid och tävlingshästar efter de jobbats efter detta. Det går ut på att man rider galoppintervaller, 3 min galoppintervaller med ½-1 min skritt mellan, 2-3 per galopp. Skritta fram och skritta av, dock inget travarbete eller annat jobb. Dagen efte ska hästen vila! I grunden rids det i lätt sits med lös yttertygel och stöd på inner tygeln, men kan även ridas ute i skogen (bra underlag krävs) och till viss del även som dressyrjobb. Kan även användas under longering. Tanken är att hästen ska hitta sin egen balans och bygga upp kroppen så den blir stark och därmed hållbar.

 

 

 

Ett litet tips från lördagens clinic för Jens Fredricsson, det är ju så med clinics att förutom inspiration och träningssug så får man ju även tips och nya inputs. Här kommer ett litet som jag tagit till mig!

 

Jens jobbade i uppvärmnngen med att flytta hästarna för att lossa dom i bogarna, bland annat på sepentiner. Det tycker även jag är en bra övning, att försöka flytta framdelen för att komma åt bogarna och få hästarn mer loss där. Jens gjortde det väldigt enkelt, han sa: ställ hästen i nacken, lägg till innerskänkeln och trampa i ytterstigbygeln!

 

Testade det lite i dag, och det fungerade ypperligt. Det är ju egentligen logiskt, och du får mycket bättre position om du trampar i ytterstigbygeln. Jag försökte tänka att man öppnar upp åt yttersidan genom att trampa i ytterstigbugeln och släppa ytterknäet lite från sadeln. Lät även några av mina elever testa i dag, och även de höll med om att det fungerade bra!

 

I bland undrar man ju vad det är som gör att man står ut med att var ute en hel dag med lera, regn och några få plusgrader i november och tycka att man haft en bra dag? Det är något speciellt med hästar, och mycket sitter nog i dessa magic moments. De där få sekunderna när man känner att det lossnar, att hästen släpper till och slappnar av, man får gunget i ryggen och det blir som en dans där man är ett med hästen. Dom få sekunderna är bara för underbara! Det bästa av allt är att man kan få dom när som helst och på vilken häst som helst, dom hör inte bara i hop med upp piffade dressyrhästar med supergång och kändishärstamning utan dom finns i alla hästar. Jag hade det i går på en fjording (Orvar) och i dag på en nordis i regn och mörker! Och dom där få sekunderna av magi är lätt värda många timmar av slit!

 

En annan sorts magi är när Szum går från uppstressad och okoncentrerad till cool, avspänd och fokuserad av bara några minuters arbete från marken. Det är nästan som trolleri tycker jag! Jag har tidigare inte jobbat hästarna så mycket från marken och inte ansett mig vara speciellt bra på det, eller på att uppfostra hästar. Men i och med att det nu varit en del unghästar här har jag fått jobba en del med uppfostringsbiten och lärt mig lite, och tack vare Szum har jag ju lärt mig ännu mer om att jobba hästarna från marken. Och det är oerhört intressant, och en annan sorts magi än på ryggen, men fortfarande en sorts magic moment!

 

Jag tycker det är viktigt att som ridlärare hålla sig lite uppdaterad och aktiv. För mig är det en självklarhet att åka på ridlärarkurser, rida träningar, gå på clinics och andra evenemang, för att få nya ideer, inspiration, se bra ridning och självklart träna upp sin egen ridning. För att kunna untveckla sin elever måste man utveckla sig själv!

 

Men tyvärr är inte detta lika självklart för alla. Många ridlärare tycks tycka att ridlärarkursen de gick för 10-15 år sedan räcker fortfarande! Att det sedan finns ridlärare som inte rider för instruktör eller tränare själva, eller kanske inte ens rider alls, är för mig en gåta, hur håller de känslan vid liv? Jag tror det är lätt att man hamnar i slentrian om man inte håller sig uppdaterad och får nya infallsvinklar. Att träna själv ger förutom en bra ridkänsla och bättre riding, även många nya ideer, övningar och lösningar till mina egna elever!

 

Vad tycker ni? Själv ska jag i morgon på ridlärarträff och kurs i Sundsvall. Det ska bli jättekul, men det blir idig morgon för att hinna göra stallet innan, alltså är det bäst att sova nu!

 

Att bo I Norrland kan i bland kännas som om man bor i ett u-land vad det gäller häst. Vi har långt till ridhus, tävlingar, träningar, isningar och annat. Det råder brist på utbildade ridlärare, hoslagare, tränare och på välutbildade, välridna och fina hästar. Många av de som är intresserade och engagerade flyttar söderut för att utbilda sig och blir sedan kvar. Självklart finns det många duktiga hästmänniskor i Norrland, och fina anläggningar och bra hästar, men det är lite för glest för att Norrland ska ha en chans att hänga med i hästSverige. Jag tycker faktiskt detta är ett problem, och då bor jag ju ändå i mellersta Norrland, tänk de som bor i de norraste delarna av landet!

 

Det finns stora fördelar med att ha häst i Norrland. Vi har mycket och bra marker, det finns perfekta förutsätttningar för att föda upp hästar här. Ingvar Fredricsson pratar mycket om hur han vill att unga hästar ska växa upp, i stora lösdrifter med mycket yta att röra sig på. Det har vi tillgång på här, dessutom är gårdarna och marken billig. I dag är många hästar importer, från tex. Holland, där har de ofta växt upp på lösdrift, men deras lösdrifter är inte som här utan de är små, ofta asfalterade till stor del och sällan kuperade. Vissa är även till största delen inomhus, dessutom många hästar på liten yta. Det är knappast en bra start för en ung häst som behöver röra sig mycket för att bli stark och hållbar. Här har vi i Norrland stora möjligheter att erbjuda bra hästhållning och uppfödning!

 

Andra fördelar vi har i Norrland är att vi oftast har ett bra ridunderlag även på vintern. I stället för lera eller hårt och knaggligt har vi snö och vinterväglag på vintrarna, perfekt att rida på!

 

 

 

Det jag skulle önska är att fler vågar satsa i Norrland, att fler duktiga hästmänniskor och ryttare flyttar hit och bygger upp verksamhet här. Då får vi fler att träna för, bättre konkurrens på tävlingarna, fler välutbildade hästar och i längden bättre ridning, hästar och ekipage. Detta gynnar alla, även de som inte vill tävla för med ökad kunskap och bättre hästar blir ridningen både säkrare och roligare! Sen gäller det ju även att vi i Norrland utnyttjar de resurser vi har. Använder de duktiga tränare, ridlärare och hästutbildare som finns i Norrland och inte bara söker lyckan söderut. Och att vi faktiskt köper de fina hästar som finns till salu här, i stället för att åka till Skåne eller Holland. 

 

Vad tycker ni? Finns det någon framtid för hästar i Norrland och hur ska vi göra för att skapa den?

 

 

Har funderat ganska mycket kring unghästutbildning den sista veckan efter min resa till avelschampionatet. Det gör jag väl annars också men kanske ännu mer nu, och med lite nya infallsvinklar och intryck.

 

Tänkte delge lite av mina tankar kring inridning, unghästar och unghästchampionaten just nu, detta ändras ju hela tiden eftersom jag lär mig mer och får nya erfarenheter hela tiden. 

 

Jag tycker man gärna kan börja med hästen ganska tidigt, men i lagoma doser. Under hela utbildningen gäller det ju att anpassa till varje individ men detta kanske ännu mer i början. Om hästen känns mogen och är i en bra fas, tycker jag man kan börja sitta lite på hästen på hösten som tvååring. Men jag vill helst inte göra mer än att rida lite lugnt i skogen efter en äldre häst några gånger innan vintervila.

 

Treårstestet är ett jättebra mål tycker jag! Det gör att hästägarna börjar med sina hästar i tid, man kommer i gång med löshoppning och inridning i bra tid. Genom att börja med hästarna tidigt så finns det tid för vila och återhämtning. Förutom att treårstestet är ett bra mål för hästen så är det en chans att få en bedömning och en bild av sin unga häst. Bedömningen ska inte tas som en dom på hästen utan ge råd för hur hästen bör tränas och vad den har talang för. Men treårstestet får inte bli ett måste, som hästen ska gå till vilket pris som helst utan en lämplig utmaning om hästen är färdig för det och i en bra fas. Efter testet bör hästen få sommarvila och smälta allt, var inte rädd för att låta den unga hästen vila från både arbete och pyssel ett tag och bara vara häst! 

 

 

Jag tycker att unghästarna ska ridas mycket i skogen, det gynnar frammåtbjudningen, hästens balans, styrka, mod och ger avspända hästar. Dessutom tycker jag att man ska ge den unga hästen en bred utbildning i början, att alla hästarna hoppas in på låga hinder, får trava bommar, hoppa lite terränghinder och även jobbas avsuttet med tex. tömkörning. Insittningen och grunden är ju densamma oavsett om det är en hopphäst, dressyrkuse eller en westernpålle.

 

Vad det gäller unghästchampionaten så är det en nackdel med att bo i Norrland. Vi har långt till tävlingarna och möjlighet till kval, ännu längre till finalerna och det är en jobbig resa för hästarna. Att rida både Falsterbo och Flyinge finalen samma år kan lätt bli för mycket, speciellt med den långa resan som blir uppifrån Norrland. Och att man ska rida championatet varje år är ingen självklarhet även om man har en fin häst, det är viktigt att det är rätt för den hästen just då. Man måste tänka på att det inte ens är alla hästar som under hela sin livstid kommer upp på dom nivåer som dessa unga hästar går. Att hoppa banor på 1.20m med en femåring eller rida byten och skolor på en 6åring kräver förutom en talangfull häst som har lätt för sig, en sund utbildning och matchning. Och en bra ryttare och utbildare, och dom växer inte på träd tyvärr. Unghästchampionaten måste vara ett delmål, inte ett slutmål! Slutmålet måste vara en trevlig och hållbar ridhäst! 

 

Oavsett vilken häst du har, om det är en talang som kommer gå långt eller en framtida tanthäst så måste målet vara en hållbar häst som är rolig att rida. För oavsett nivå eller inriktning vill väl alla ha en häst som bjuder och är positiv, arbetar i rätt form, som är avspänd och lösgjord, som går att rida och hantera i olika miljöer, som är välbalanserad och rätt musklad, och som är rolig att rida varje dag? 

 

 

 

Det är detta som lockar mig med unghästutbildning, att utbilda hästar som vanligt folk kan rida och som är roliga att rida, varje dag! Hästar som gör att ridningen och hästlivet blir så roligt som man vill att det ska vara, för med en outbildad eller felriden häst kan hästeriet både bli jobbigt, tråkigt och rent av farligt! 

 

Vad tycker ni? 

 

Bland alla fina hästar och roliga upplevelser är det en liten händelse som har fastnat på näthinnan. En riktigt aha upplevelse! 

 

Under auktionen visades ett litet, sött sto. Hon upplevdes lite ängsligt och spänt, tittade på omgivningen, ville inte gå, knep med svansen och såg mest ut som hon ville springa och gömma sig. Det är ju inte så konstigt då det är en spännande miljö för de 3åriga hästarna med full läktare, uppdukade bord, servitöter som springer med brickor och folk överallt. Hon hoppade rätt trevligt och spände av efterhand men budgivningen stannade på 80 000 vilket ju inte är mycket för ett sånt fint sto, men många kanske tvekade pga att hon verkade så spänd och tveksam.

 

Då hoppar ägaren upp på hästen barbacka! Mitt i denna stökiga miljö, utan hjälm (vilket ju givetvis inte är att rekomendera) och med endast ett grimskaft i ena bettringen! Man hörde hur hela publiken drog efter andan och hästen trippade till lite, alla undrade nog vad i helvete han höll på med!?! 

 

Men killen som hade suttit upp var inte vem som helst utan det var Eamon Hickey! När hästen trippade till tog han den bara på en liten volt några steg och helt plötsligt blev hästen en helt annan! Den slappnade av, blev trygg och nöjd! Stod så lugnt medan han vinkade till publiken och hoppade av och upp igen! Det syntes verkligen vilket förtroende hästen hade för honom och hur trygg och nöjd hon var av att ha honom där.

 

Eamon Hickey är en väldigt duktig unghästutbildare som jag är väldigt imponerad av! Jag har sett en clinic med honom och försöker läsa det jag kommer över med honom. Jag tycker han har ett väldigt intressant sätt att jobba med hästarna och han är en enorm hästmänniska! Är ni intresserade ska ni absolut försöka se honom jobba med unghästar på tex clinic för det är väldigt imponerande! Hans filofosfi är att vänja hästarna vid mycket och sedan jobbar han med hästarna på en liten volt för att ha dom under kontroll och för att få dom lugna och avspända!

 

Att det fungerar fick man verkligen se i lördags!

 

Så då var jag tillbaka i verkligheten igen efter en underbar helg på Avelschampionatet på Flyinge. Även om hemresan blev något kaotisk så var det en bra helg med fantastiska hästar!

 

Avelschampionatet är finalerna för Sveriges bästa 3-7 åringar som kvalat under sommaren och som under denna vecka gör upp i tävlingar i både dressyr och hoppning. Upplägget på tävlingarna är lite annorlunda än vanliga tävlingar, det är hästarna som tävlar och fokus ligger på utvecklingsbarhet och hästens kapacitet. I dressyren får man inte poäng för de moment man rider utan för hästens gångarter, dess lösgjordhet och utvecklingsbarhet. För de 4 åringa dressyrhästarna väntar i finalen testryttare som ger betyg på hästarna. I hoppningen så löshoppas 3 åringarna, 4 åringarna får betyg för kapacitet, teknink och ridbarhet medan de äldre hästarna tävlar som vanligt med fel och tid som styr.

 

Jag har verkligen sett fantastiska hästar under helgen. Speciellt så har några av dressyrhästarna imponerat starkt på mig, hästar som dansar fram och är naturligt i uppförsbacke. Många ryttare rider bra och de flesta hästarna tycks ha fått en bra grundutbildning. Men allt är inte bra, tyvärr. En del hopphästar fick väldigt dåligt stöd av sina ryttare, det resulterade för en del i krascher eller många bommar ner, men många av hästarna försökte verkligen reda ut alla tokiga situationer som deras ryttare satt dom i och gjorde även det då många hade stor kapacitet. Men min fundering är hur länge dessa hästar kommer vilja fortsätta hoppa när det blir så jobbigt för dom hela tiden? Det syntes stor skillnad när duktiga ryttare kom in och lotsade de unga hästarna proffsigt runt banorna. Sen är det så klart mycket nerver inblandade och med så här unga hästar så är det ju mycket dagsform. Men jag ställer mig ändå samma fråga som många andra ställt de sista åren, vilka ska utbilda våra framtida elithästar? Sverige behöver fler och bättre unghästutbildare!

 

De 3 åriga dressyrhästarna gick fantastsikt bra, många av dom var stadigare i formen än vad mina gamla hästar är. De gick in en form som utan att tveka skulle räcka till i ett LB-LA program, ska verkligen 3åringar gå så? Jag tycker ju att så unga hästar främst ska arbeta i skogen, jobba pmed bjudningen, styrka och tycka ridningen är rolig. Nu förstår jag ju att detta är hästar som har otroligt lätt för sig och naturligt går i denna form. Men ändå, är det så här vi vill rida 3åringar?

 

Men i stort var det bara roligt att se dessa fantastiska hästar! Min dröm har ju länge varit att utbilda och kvala en (eller gärna flera) unghäst till Flyinge och få delta. Efter denna helg är inte denna dröm mindre. Men nu är jag ännu mer medveten om vad som väntar, jag vet mer om hur hästarna bör gå, hur man ska förbereda och vilket motstånd som är. Så nu är det bara att träna och söka efter lämplig unghäst! 

 

Förutom tävlingarna så var jag på fredagen på clinic som Sara Algotsson hade (ni vet Silver Sara från OS) och på lördagkväll var det hopphästauktion, och det var en upplevelse kan jag lova! Full läktare, nere i ridhuset uppdukade bord med vita dukar där det serverades tre rätters middag. Och mitt i detta superfina 3 åriga hästar som löshoppade kalasbra! Den dyraste hästen gick för 190 000kr och när den hoppade såg man hela sargen under hästen! Annars måste jag säga att priserana var ganska dåliga, riktigt fina hästar såldes för under 100 000kr!

 

Min hemresa blev väldigt kaotisk. Det började när jag skulle ta tåget från Lund, då klev jag på fel tåg! Det gick tydligen två tåg till Stockholm, från samma spår, med samma vagnsnummer med bara några få minuter mellan. Det hade jag inte förstått och gick på det första tåget. Som inte var rätt tåg, det var ett långsamtåg så då missade jag mitt andra tåg i Stockholm. Bokade då biljett till natttåget i stället. Det tåget var försenat pga en brand i ett tåg på vägen från Göteborg, till slut var det 5,5 timme försenat innan vi fick kliva på vid 4.20 i morse! Innan vi var i Sundsvall var det ännu mer försenat och jag kom fram till Sundsvall en halvtimme efter jag skulle börja jobba! Även om jag sov på centralen och på tåget har jag varit rejält trött i dag. Kom till jobbet tre timmar försenad till slut. Efter Ica så jobbade jag Szum lite från marken. Han var laddad och okoncentrerad i dag, men trots detta stod han väldigt lugnt vid pallen. Och i dag har jag stått i stigbygeln och hängt utan att någon höll i honom! Ett framsteg även om det var lite myror i benen i dag igen!

 

Nu kan jag lova att jag är trött och längtar efter min säng. Bänkarna på centralen är inte mjuka! Det blev ett väldigt långt inlägg, men jag har ju flera dagars bloggande att ta igen! Men det kommer nog flera inlägg om helgen, unghästarna och alla reflextioner framöver.

 

Det var väldigt svårt att fota, därför har jag väldigt få bilder och de är inte så bra...

 

 

Hade tänkt beställa en uppsittningspall i kväll, men fick beslutsångest om vilken färg jag skulle välja så det blev ingen beställning gjord... Vill ha en sån här pall när jag jobbar med unghästarna då den känns säker. Den tål att trampas på, gå in i och de kan inte fastna i den.

 

Vilken färg tycker ni jag ska beställa? Funderar på lila...

Återigen en regndag! Även i dag har jag haft turen att få vara inne på Ica hela dagen, men kom hem till blöta och frusna hästar så någon unghästridning kändes inte aktuellt. I stället blev det fika med äppelpaj och marsan sås! Mycket prat, både hästsnack och annat, och i morgon tar vi tag i hästjobbet igen!