nillashast

I bland undrar man ju vad det är som gör att man står ut med att var ute en hel dag med lera, regn och några få plusgrader i november och tycka att man haft en bra dag? Det är något speciellt med hästar, och mycket sitter nog i dessa magic moments. De där få sekunderna när man känner att det lossnar, att hästen släpper till och slappnar av, man får gunget i ryggen och det blir som en dans där man är ett med hästen. Dom få sekunderna är bara för underbara! Det bästa av allt är att man kan få dom när som helst och på vilken häst som helst, dom hör inte bara i hop med upp piffade dressyrhästar med supergång och kändishärstamning utan dom finns i alla hästar. Jag hade det i går på en fjording (Orvar) och i dag på en nordis i regn och mörker! Och dom där få sekunderna av magi är lätt värda många timmar av slit!

 

En annan sorts magi är när Szum går från uppstressad och okoncentrerad till cool, avspänd och fokuserad av bara några minuters arbete från marken. Det är nästan som trolleri tycker jag! Jag har tidigare inte jobbat hästarna så mycket från marken och inte ansett mig vara speciellt bra på det, eller på att uppfostra hästar. Men i och med att det nu varit en del unghästar här har jag fått jobba en del med uppfostringsbiten och lärt mig lite, och tack vare Szum har jag ju lärt mig ännu mer om att jobba hästarna från marken. Och det är oerhört intressant, och en annan sorts magi än på ryggen, men fortfarande en sorts magic moment!