Det här med utrustning...

Leriga hästar!

Sovmorgon och OS silver!


Skänkelvikning!

Dagens hoppövning!

Filmer från dagen!

Tisdag!
Fölspaning!






Ridläger!

Första semesterdagen!
Tråkig blogg?
När ska ryttarna få lära sig hantera hästar?
Ju mer jag jobbar med unghästarna desto mer märker jag vad viktig hanteringen från marken är för ridningen. Det är alltid lättare att rida in en välhanterad häst! Som exempel Sickan, som vi red in i fjol. Hon har sadeltvång och många situationer som kunde bli farliga räddades av att hon verkligen är lydig och lyssnade på sin ägare som ledde henne i början. Många unghästar som kommer hit är stökiga i den vardagliga hanteringen, som att leda, binda upp och borsta. Men egentligen är det ju inte så konstigt för när lär sig ryttarna att hantera unga och stökiga hästar, och utbilda hästar från marken?
På ridskolan får man sällan göra mer än att sadla, tränsa och leda hästen till ridhuset. Med de nya, moderna anläggningarna behöver man oftast inte ens gå ut ur byggnaden för att komma till ridhuset. Åker man på ridläger har man möjlighet att få mer hantering annars är det få timmar som man hanterat hästarna.
Det här handlar inte om att sälja in ett koncept som kräver en speciell utrustning, dyra dvder och kurser, som jag ofta tycker att nh (natural horsemanship) och liknande kräver, utan sunt bondförnuft och vanlig hantering. Men hur får vi in detta i ryttarnas utbildning? För det behövs! Jag har inget emot nh, men jag tycker det är fel att det ska krävas att man köper just deras grimma, grimskaft och spö för att kunna vara med. Jag tycker inte att vanlig, förnuftig hästhantering ska kräva speciell utrustning utan vara en del av den vardagliga hanteringen av hästen.
Vad tycker ni?

Vilda djur!
Jag har ju träffat en del djur när jag ridit genom åren, har hittills klarat mig från björn även om det finns här i krokarna och man brukar kunna se både spår och björnskit emellanåt. Förutom det vanliga som älg, råddjur och räv (som jag och Räkan också såg i kväll) så har jag genom åren träffat på; hjortar, lösa får, lösa kalvar, en tjur och lösa älghundar! Hjortarna träffade jag för många år sen när jag hade ponny och bodde hemma ännu. Tjuren mötte jag och Zazza, min förra häst, på en ridtur. Den vallades, lös, på väg till en annan hage. Det var även Zazza som jag glatt travade med på vägen en vinter när det hoppade ut ett får från skogen! Behöver jag säga att det blev en hastig ändring av färdriktning? Lösa älghundar har jag träffat på två gånger, båda gångerna satt jag på en unghäst! Första gången red jag en treåring, när det kommer en hund genom skogen som skäller och följer efter oss! Men en cool häst som lugnade sig snabbt, även om hunden följde efter oss en bit. Sen hoppade det ut en hund bakom mig och Malin när vi red i höstas, då satt jag på Corran och Malin på Räkan. Och även om de blev rädd när det hoppade ut en hund från skogen så var det ett skutt och sedan konstaterade dom att det bara var en hund..
Visst är det spännade att rida i skogen? Det är ju lite av tjusningen med att rida ut, att man aldrig vet vad som ska hända! Och miljöträningen för hästarna får man på köpet!


Älgspaning i hagen! Om man tittar noga så ser man älgen utanför hagen!
Fyrkant!
Det är väldigt enkelt, du rider på en lite fyrkant en bit innaför spåret och staketet. Hästen ska vara rak, och hörnen fyrkantiga. Tänk att du ska vända framdelen på hästen runt bakdelen, och vända främst för ytterhjälperna. hästen får inte böja hlsen i vändningen! Om bara hästen är tillräckligt utbildad så kan du göra denna övning i alla gångarter. I galopp är det en bra styrkeövning och hjälper de hästar som gärna går på dubbla spår att bli rakare!

Treårstestet 2012
Man måste tänka på att treårstestet bara är ett delmål och egentligen inte visar så mycket. Ma använder ju treårstestet som en grund för att se hur hingstarna förärver sig, därför är det viktigt att alla hästar visas, eller i alla fall så många som möjligt, inte bara de som har chans till diplom. Det är en nyttig erfarenhet för hästarna, och många gånger även för ägarna, och ett bra mål att jobba mot. Men man måste ju givetvis ha lite känsla, är inte hästen färig för att visas så ska den inte visas, det kommer fler tåg i framtiden!
Jag personligen tycker det är väldigt roligt att förbereda och visa unghästar och det är det jag vill hålla på med i framtiden!

Melwin som jag visade 2010
Framhoppning!
Om hästen är spänd eller stressad så vill jag gärna gå med den en stund först, låta den gå runt och titta lite. Jag vill egentligen inte rida fram så länge på hästarna, men om de är väldigt spända kan de behöva lite mer tid. Annars brukar jag börja rida ungefär 35-40 min före min start. Jag jobbar, precis som hemms, med att först få hästen avspänd och lösgjord, och att hästen är framme för skänkeln. Det viktigaste är att jobba galoppen så den känns som jag vill ha den, avspänd och rytmisk men med tryck. Jag vill galoppera ganska mycket innan jag går in på framhoppningen, så att galoppen känns bra redan innan jag kommer in där.
På framhoppningen finns normalt tre hinder, en oxer, ett räcke och ett lågt litet hinder. Jag börjar alltid med det lilla hindret, som jag jobbar hästen ganska mycket över. Om hästen är spänd kan jag ta det i trav någon gång först, och sen hoppar jag det i galopp och jobbar med att få en bra känsla i anridningen. Jag lägger hellre några extra språng på det lilla hindret innan jag börjar hoppa de större. Då börjar jag oftast med räcket, gärna lite sänkt, ett eller två språng lite beroende på hur det känns.
Överlag kan jag säga att jag inte vill hoppa högt inne på framhoppningen, ofta hoppar jag lite lägre än vad själva klassen ligger på. Detta för att jag vill ha en bra känsla på framhoppningen, jag vill undvika att det blir strul och vill att hästens självförtroende ska vara på topp till banan. Sen hoppar jag oxern ca två språng innan jag avslutar med räcket. Som ni ser blir det inte så många språng på de större hindren, ca 5 stycken, men jag tycker sällan det behövs mer om man jobbat galoppen riktigt innan och sedan jobbar med det lilla hindret. Då sparar man språng och ork till banan i stället. Om man blir klar lite tidigt så försöker jag jobba galoppen lite eller vänta med det sista språnget tills innan jag ska in. Försök att galoppera lite mellan sprången på framhoppningen och hoppa gärna ett par språng i rad utan avbrott mellan om du har möjlighet, på tävlingsbanan sen kommer du ju inte göra avbrott mellan hindren.
Om du ska rida fler klasser så behövs det ofta mindre framridning till nästa klass. Då har ju hästen redan gått en klass och är lite mer i gång. Jag brukar hoppa ungefär lika mycket på de större hindren, kanske något språng mindre om det känns bra, men dra ner lite på framridningen och oftast behövs det färre språng på det lilla hindret till den andra klassen.
Självklart är det olika hur man vill rida och hoppa fram, men så här tänker jag. Hoppa lite och lågt, leta en bra känsla i galoppen och över det lilla hindret, och ge dig själv och hästen självförtroende genom att göra det enkelt. Hur gör ni när ni hoppar fram? Och vad tycker ni om min filosofi?

Lång dag!
Jag började att hoppa Taggen i 0,90m, han var väldigt laddad! Medan vi red runt på banan och väntade på start studsade han mest omkring, och när vi väl red så kändes det lite okontrollerat stundtals. Men han hoppade riktigt bra, stora språng med mycket luft! Vi var fekfria och jag var väldigt nöjd med honom!
Sen var det Räkan s tur, hon var verkligen superspänd på framridningen, och med tanke på hur hon har vait de sista veckorna så hade jag inte så höga förväntningar på henne. Så med tanke på det kändes det ändå helt okej att vi blev utvägrade på det näst sista hindret. Hon tjurade inte i hop, och jag tror det kommer gå bättre längre fram i vår (efter pälsfällningen) och när hon hoppat lite mer.
I 1 meters klassen var Taggen lugnare, nästan lite loj på framridningen, och jag tycker vi fick till en riktigt fin runda. En rivning, men i övrigt luftiga språng och dessutom något mer kontrollerat. Är supernöjd med honom, är nog våran bästa tävling någonsin! Det känns verkligen som han trivdes mycket bättre på våran stora utebana än på förra tävlingen som var inomhus!
Malin red samma klasser som jag, i första klassen gick det bra, där var hon felfri. Den andra klassen blev snabbt avklarad då Oliver drog på några rejäla luftsprång efter första hindret och lämnade av Malin på marken för att sedan dra järnet runt å banan till publikens förtjusning. Malin satt kvar i luftsprången ända tills han tvärnitade mitt i! Dock klarade hon sig med lite blåmärken och en lätt hälta. I övrigt har det varit en bra dag, med väldigt många fina hästar att titta på och bra väder!
Jag har tyvärr inga bilder från dagen ännu, men det kanske kommer framöver!
Känsloryttare!
När jag rider letar jag ofta efter en känsla, det kan var hur jag vill att hästen ska kännas i handen, i övergångarna, hur jag vill att galoppen ska kännas eller anridningen mot ett hinder. Och jag kan leta tålmodigt efter känslan rätt länge, och har nog lite lätt att fastna i detta. Ofta har jag en bra plan för ridpasset innan men fastnar ofta i att leta efter rätt känsla i något så att jag glömmer planen... Jag provar mig fram för att hitta känslan, flyttar hästen något steg, lättar i handen, driver med skänkeln, ändrar vägen osv för att se om känslan ändras. Men i bland skulle det nog vara bra om den rationella delen av hjärnan var mer påkopplad så jag kunde tänka mer logiskt och teoretiskt medan jag red, och hålla planen lite bättre.
På ridlärarutbildningarna pratar man en del om att vi lär oss på olika sätt. En del lär sig genom att se, andra vill höra eller läsa och andra vill känna och prova på. Jag lär mig lättast genom att se eller känna. Ofta tappar jag tråden när jag försöker lyssna på en genomgång av tex. en övning eller liknande. När jag går en hoppbana eller lär mig dressyrprogram så försöker jag känna hur det kommer att kännas att rida mot hindret eller rida ett moment i programmet. Jag kopplar också lätt i hop en bild med en känsla och försöker ofta känna känslan när jag ser ett ekipage eller en häst. Det kan även användas för att göra målbilder och för att utvecklas. Jag ska delge er ett sånt tillfälle:
När jag gick instruktörsutbildningen så hade jag Räkan med mig, hon var då ganska grön och lite istadig av sig, när man skulle galoppera ville hon mest springa in till mitten och dra ner huvudet. Vid ett tillfälle red min dressyrtränare malin på Räkan. Jag såg hur fint Räkan galopperade med henne (och jag såg också att hon klättrade på sargen med henne men det är en annan historia), och jag kunde känna känslan hur det kändes. Tänkte för mig själv att dit ska jag med, den känslan ska jag med få! Och så här några år senare så känner jag den känslan nästan varje gång jag galopperar på Räkan!
Som tur är så är jag väldigt intresserad av att läsa och lära om hästen och ridning så jag är väldigt stark teoretiskt. Och det är nog bra när jag ska undervisa. Annars skulle nog mina lektioner bli ungefär: "Så galopperar ni runt litegrann tills det känns typ så här..." Inte så bra antagligen! Har du funderat över hur du lär dig på bästa sätt? Och hur kan man jobba med olika inlärningssätt inom ridningen?
Jag försöker anpassa efter varje elev, men det är svårare när man har grupp än privatlektion. Man lär sig att en del vill ha en grundlig genomgång medan andra vill ha få instruktioner, prova och sen ur det få vidare instruktioner. Vissa låser sig när man säger att vi ska rida skänkelvikning, då är det bättre att säga att vi ska flytta hästen lite, bara rid in här och flytta undan innerskänkeln. Sen ur det ger man instruktioner tills det blir en bra skänkelvikning!

Vilken typ av ryttare är du?
Väderblogg?
I bland kan man ju tro att det är en väderblogg jag har i stället för en hästblogg. Jag skriver ju en del om vädret, och döper ofta inläggen efter vädret. Men vädret spelar ganska stor roll när man är ute hela dagarna som jag så ofta är. Fast jag hoppas att jag får in lite häst också bland allt väderprat.
Vad vill ni läsa om i bloggen? Vardagen med hästarna eller mer informativa inlägg om hästar och ridning?
Roligare vardagsridning!
Att vardagsridningen är rolig tycker jag är väldigt viktigt, målet bör vara att det ska vara roligt att rida din häst varje dag, inte bara när det är tävling eller fint väder. Ett medel för att nå dit tror jag är att rida träningar och lektioner, genom att lära sig mer och utvecklas blir ridningen roligare, och på köpet även säkrare och ger en mer hållbar häst.
Dock träffar jag en del ryttare som inte tycker de behöver, kan eller vill rida lektioner och träningar. De tycker inte att deras häst är tillräckligt bra, att de inte har dom ambitionerna eller kunskaperna. Men jag tycker man ska rida träningar för att utvecklas tillsammans med sin häst, inte för att nå höga tävlingsresultat. Ridning är som att dansa, om båda som dansar kan stegen och dansar i samma takt så är det mycket roligare, även om man bara dansar för nöjes skull! Träningar är för alla, inte bara för de som vill tävla och hoppa stora hinder, du utvecklas från den nivå där du är och med de mål som just du har.
En annan aspekt på detta är säkerheten. Genom ökad kunskap blir ridningen säkrare och därmed roligare. Jag upplever att man oftast väntar med att ta hjälp tills man fått problem, hästen tagit över eller att man blivit rädd. Många gånger kanske det kunde ha undviks genom att man tagit hjälp tidigare, och därmed sluppit mycket negativt. Hållbarheten hos hästen är också en anledning till att rida lektioner och träningar. Att få hjälp med hur hästen ska ridas för att jobba på bästa sätt och därmed bli starkare, mer välgymnastiserad och hållbar. Och alla vill väl att hästen ska må så bra som möjligt och vara skadefri?
Många ryttare som börjar rida träningar får en ny dimension i ridningen när de utvecklar sin ridning, sitt samspel med hästen och hittar nya övningar att jobba med. Och därmed har deras vardagsridning blivit roligare, för både ryttare och häst!
Jag har elever på alla nivåer, med alla olika mål och ambitioner, som rider på alla möjliga olika raser och hästar. Eftersom jag åker hem till dig och din häst behöver du inte åka någonstans eller ha tillgång till transport. Det enda du behöver är en någolunda plan yta att rida på. Och det viktigaste av allt, viljan att lära dig och utvecklas tillsammans med din häst!
Foto: Elisabeth Sjöström