Det här med utrustning...

Det här med utrustning är något man kan fundera mycket över...
 
Jag tycker absolut att utrustningen är en viktig pusselbit i utbildningen och ridningen, men det är inte den enda och inte den viktigaste! Självklart ska utrustningen passa, vara rätt anpasssad och ryttaren ska veta hur den fungerar och verkar. Men att tro att hela ridningen kommer lösa sig och bli bra om man bara byter bett, nosgrimma eller har en sadel av rätt märke är att vara ute på djupt vatten. Att prova sig fram vilket bett eller nosgrimma hästen trivs bäst med är inte fel, inte heller att växla bett och nosgrimma, men att byta bett varje gång det går dåligt i stället för att ta tag i sin egen ridning eller hur hästen tränas, är inget sätt att lösa problem på sikt.
 
På mina egna hästar använder jag vanligt tvådelat och tredelat bett med remontnosgrimma, det är en nosgrimma jag gillar och har det ofta även på de unghästar som är här. Jag använder också ofta martingal på unghäastarna under någon period, och jag är inte rädd att sätta på andra bett eller hjälptyglar om det skulle behövas tillfälligt. Men jag upplever att kunskapen kring utrustning är dålig hos många ryttare och man vet inte hur grejerna fungerar och ska användas. Dessutom försöker man lösa och dölja ridproblem med att byta utrustning. Det tror jag är att göra det för enkelt för sig, en genväg som slår tillbaka sen! Bättre att ta tag i problemet, lära sig lösa det från ryggen eller genom att arbeta hästen från marken, det tar längre tid men kommer vara mer hållbart!
 
Fundera varför hästen gör som den gör! Slår den sig fri i avsaktningen för att bettet är fel eller för att den inte är tillräckligt stark ännu? Eller för att ryttaren blir för stum i sin hand? Om hästen inte är tillräckligt stark i kroppen eller tillräckligt balanserad så hjälper det inte att byta bett, i stället kanske man skapar andra problem som att hästen släpper stödet i handen eller går bakom hand! Låt bra ridning och utbildning av hästen lösa problemen!
 
Sen finns det ju dom som är precis tvärtom, som inte vill ha någon utrustning alls på hästen. Som tycker det är fruktansvärt att rida med bett och vill ha hästen oskodd till vilket pris som helst. Jag är ganska öppen för olika utrustning och har ridit lite på sidepull i stället för bett, men man ska komma i håg att även bettlösa alternativ kan ge skador och tryck i hästens mun. Och vad är mest humant, att ha skor på hästen eller att rida en ömfotad häst barfota? En korrekt spänd nosgrimma kan hjälpa till att ge hästen ett lugn i munnen och även vara en säkerhetsåtgärd på en stark häst.Samma sak där, bra rdning och en sund träning av hästen måste vara det viktigaste!
 
Nu får det vara färdig gnällt för i dag! ;)
 
 
Totte med remontnosgrimma och i övrigt en enkel utrustning!
 

Leriga hästar!

Efter allt regnande de sista dagarna är det rätt lerigt i hagarna! Och därmed är även hästarna rätt leriga!
 
 
Så här fin var Cornelis igår innan ridturen! Direkt efter ridningen rullade han sig igen så nu är han lika lerig igen! Nu hoppas vi på finväder några dagar så hagarna torkar upp!

Sovmorgon och OS silver!

Jag och Linda drog i gång och red vid 10 i morse, och det var tydligen alldeles för tidigt för vissa. För när jag skulle ta in Peppe så låg han och sov, och jag har aldrig varit med om någon så svårväckt häst! Han snarkade och hade inga planer på att vakna, och när han väl vaknade så klev han inte upp! Till slut när jag ledde i väg de andra hästarna klev han upp och följde med mig in! Linda red Räkan och vi red på samma lägda som jag red Cornelis på i går, det gick fint även om backarna tog lite på Peppes energi! Sen red vi även ut på Taggen och Corran, innan vi tittade på slutklämmen på banhoppningen (laget) på OS i fälttävlan.
 
Så här trött var Peppe i morse!
 
Otroligt roligt med Saras OS silver! När Sara red sin sista omgång satt jag i bilen utanför IKEA i Sundsvall och lyssnade på radiosändningen, och jag fick rysningar när hon gick i mål som tvåa! Så häftigt och så bra för ridsporten i allmänhet och fättävlan i synnerhet!
 
Den här snygga skottkärran hittade jag på min shoppingtur i Sundsvall. Var väldigt sugen på den, men det blev inget inköp denna gång!
 

Skänkelvikning!

Jag har säkert nämnt det förut, men skänkelvikning är en så bra övning! Den är lösgörande, stärkande för bakdelen, bra för rakriktningen, ryttare får koordinera och samverka mellan sina hjälper och det är ett bra sätt att komma åt bakdelen. Dessutom går den att variera och använda på så många olika sätt!
 
I dag fick några elever rida skänkelvikning-galoppfattning-hinder. En bra övning för de hästar som laddar mot hindren, skäkelvikningen blir som en lydnadsövning. Eller som några elever har fått gjort denna vecka, rida skäkelvikning med släpande bakdel med fokus på att flytta framdelen, för att få hästen mer loss i bogarna. Man kan rida skäkelvikning i en frisktrav, nästan tendens till mellantrav. Eller lägga in övergångar i skäkelvikningen, ett bra sätt att få mer effekt av skänkelvikningen eller för den häst som vill skynda sig igenom. Sen kan man ju variera vägen med hörnlinjen, diagonalen, längs långsidan eller på volten! Finns mycket att jobba med!
 

Dagens hoppövning!

I dag hade jag två hopplektioner, de fick båda två rida denna övning! En enkel övning som inte är så lätt att rida!
 
Övningen rids på volt, travbommar på båda sidor av volten. Börja med att trava över bommarna och lägga in skrittövergång mellan. Sen rulla i hop den ena bomserien till en galoppbom. Rida halva volten i galopp över bommen och andra halvan i trav över travbommarna. När det fungerar bra byggs galoppbommen upp till ett lågt räcke, och övningen rids lika men med hinder.
 
Många övergångar är bra för lydnaden, var nogrann med vägen och att hästen är formad i innersidan! En vning som inte kräver så mycket material, den verkar enkel men kräver sin ridning!
 

Filmer från dagen!

Är ni nyfikna på hur det såg utpå dagens ridhusbesök? Några filmer finns nu uppladdade på You tube! Sök på Nillas Hast så bör du finna dom!
 

Tisdag!

Min dag började med två träningar, perfekt att kunna ha dom på morgonen för att sedan kunna rida resten av dagen! Började med Peppe som jag först longerade lite inspänd, han var jättefin, och sedan satt upp och red lite själv nere vid betet. Jobbade mesd start och stopp, då han ännu går mest för rösten och spöet än skänkeln, men jag tror han börjar förstå vad jag menar.
 
Sen red jag hem med Räkan och hoppade lite. På ditväg såg vi två älgar som bara var typ 10 meter i från oss innan de flyttade på sig! Räkan har inte hoppat på tre veckor, sen Matforstävlingen, och tyckte nog det var riktigt roligt. Hon var pigg och gjorde glädjeskutt! Inte alls likt henne! Även Taggen var nöjd för han fick galoppera i backarna, har inte varit dit med honom tidigare i år och han drog uppför alla backarna! Vilken galopp den hästen har, han skulle bli en fin fälttävlanshäst!
 
På kvällen avslutade jag med att longera Cornelis, det var mycket störningsmoment för honom. Dels busade Corran i hagen bredvid och min kompis var även där med sin hund. Tycker ändå han fokuserade ganska bra på mig. Försökte med galoppen och fick till några galoppsprång i alla fall.

Fölspaning!

På kvällen igår åkte jag och Malin till mina grannar och Corrans ägare och tittade på föl!
 
Vilken sötnos!
 
Malin blev lite kär och funderar på att byta ut Oliven!
 
Clarinett, som är Corrans halvsyster!
 
Deras senaste tillskott, en långbent herre!
 
Här pratar vi hästkrafter! Oskar kör sin ardenner Ronja!
 
Den här snyggingen såg vi också! Ser ni all knott?

Ridläger!

Här är grupper och tder inför helgens tant och gubbläger i Nyland!
 
Lördag
 9.00 Samling
 9.30 Ridning gr 1
10.15 Ridning gr 2
11.00- Ridning gr 3
11.45
12.15 Lunch
13.00 Teori
14.00 Ridning gr A
15.00- Ridning gr B
16.00
16.30- Teori
17.00
 
Söndag
 9.30 Ridning gr 2
10.15 Ridnng gr 3
11.00- Ridning gr 1
11.45
12.15 Lunch
13.00 Teori
14.00 Ridning gr B
15.00- Ridning gr A
16.00
16.30- Teori och avslutning
17.00
 
Grupper dressyr:
Grupp 1:
Majsan
Maria
 
Grupp 2:
Gunnel
Janet
 
Grupp 3:
Mats
Karolina
 
Grupper markarbete/hopp:
Grupp A:
Mats
Majsan
Janet
 
Grupp B:
Karolina
Maria
Gunnel
 
 

Första semesterdagen!

I dag var det min första riktiga semesterdag, och det har verkligen varit full fart och lång dag! Började i morse med att tömköra Cornelis. Tyckte det gick bättre i dag än gårdagens longering. Cornelis är lite av en enmanshäst och är mest bara jobbad och hanterad av sin ägare, han är lite försiktig och misstänksam, och tycker emellanåt att jag gör saker helt fel eftersom jag inte gör som hans matte... Det kommer vara väldigt nyttigt för honom att få vara här ett tag och få vidga sina vyer lite! Hann även rida ut Corran och börja lite med nästa beteshage innan det var dags att åka på dressyrträning igen.
 
I dag kändes sitsen mycket bättre, efter gårdagens pass så var hela kroppen i oordning och et kändes som jag varit hos kiropraktorn, i dag när jag satt upp kändes benen en decimeter längre! Ridningen flöt fin och Taggen gick bra bara jag satt som jag skulle! Betydligt bättre känsla i kroppen i dag än igår!
 
Hemmaigen så red jag lite dressyr med Räkan, ett kort uppmjukningspass där jag mest fokuserade på sitsen. Och sedan red jag och Malin ut med Oliver och Peppe. Blev en ganska lång tur för Peppes del, och med riktigt mycket trav, så¨han var rätt trött innan vi var hemma men så duktig!
 
 
 

Tråkig blogg?

Om ni tycker bloggen blivit tråkig med korta inlägg och lite bilder så finns det en orsak. Min internet uppkoppling har varit väldigt dålig den sista veckan vilket gör att det inte alla dagar går att lägga upp bilder, och ibland blir inläggen i ett stycke. Jag ska prova att byta internetleverantör och se om det blir bättre, tills dess får ni stå ut!

När ska ryttarna få lära sig hantera hästar?

Det är inte ovanligt att jag drömmer konstiga saker på nätterna, i natt drömde jag att jag jobbade på ridskola. På ridskolan var det en bit att leda hästarna till ridbanan och eleverna hade vissa problem med att leda hästarna. Då började åter mina tankar funder kring detta ämne; när lär sig ryttarna att hantera hästar?

Ju mer jag jobbar med unghästarna desto mer märker jag vad viktig hanteringen från marken är för ridningen. Det är alltid lättare att rida in en välhanterad häst! Som exempel Sickan, som vi red in i fjol. Hon har sadeltvång och många situationer som kunde bli farliga räddades av att hon verkligen är lydig och lyssnade på sin ägare som ledde henne i början. Många unghästar som kommer hit är stökiga i den vardagliga hanteringen, som att leda, binda upp och borsta. Men egentligen är det ju inte så konstigt för när lär sig ryttarna att hantera unga och stökiga hästar, och utbilda hästar från marken?

På ridskolan får man sällan göra mer än att sadla, tränsa och leda hästen till ridhuset. Med de nya, moderna anläggningarna behöver man oftast inte ens gå ut ur byggnaden för att komma till ridhuset. Åker man på ridläger har man möjlighet att få mer hantering annars är det få timmar som man hanterat hästarna. 

Det här handlar inte om att sälja in ett koncept som kräver en speciell utrustning, dyra dvder och kurser, som jag ofta tycker att nh (natural horsemanship) och liknande kräver, utan sunt bondförnuft och vanlig hantering. Men hur får vi in detta i ryttarnas utbildning? För det behövs! Jag har inget emot nh, men jag tycker det är fel att det ska krävas att man köper just deras grimma, grimskaft och spö för att kunna vara med. Jag tycker inte att vanlig, förnuftig hästhantering ska kräva speciell utrustning utan vara en del av den vardagliga hanteringen av hästen.

Vad tycker ni?



Vilda djur!

I kväll när jag och Räkan var ute och red så träffade vi på en älg. Vi kom i galopp när det helt plötsligt stod en älg mitt över vägen! Det är rätt mycket älg ute nu, Räkan och jag träffade ju en förra söndagen också, och i onsdags stod en älg alldeles bredvid hagen. Så de blir ganska älgvana till slut, men visst är det alltid lite spänande att träffa djur ute i skogen, man vet aldrig riktigt hur hästarna ska reagera. Och det är ganska häftigt att man kommer så nära djuren!

Jag har ju träffat en del djur när jag ridit genom åren, har hittills klarat mig från björn även om det finns här i krokarna och man brukar kunna se både spår och björnskit emellanåt. Förutom det vanliga som älg, råddjur och räv (som jag och Räkan också såg i kväll) så har jag genom åren träffat på; hjortar, lösa får, lösa kalvar, en tjur och lösa älghundar! Hjortarna träffade jag för många år sen när jag hade ponny och bodde hemma ännu. Tjuren mötte jag och Zazza, min förra häst, på en ridtur. Den vallades, lös, på väg till en annan hage. Det var även Zazza som jag glatt travade med på vägen en vinter när det hoppade ut ett får från skogen! Behöver jag säga att det blev en hastig ändring av färdriktning? Lösa älghundar har jag träffat på två gånger, båda gångerna satt jag på en unghäst! Första gången red jag en treåring, när det kommer en hund genom skogen som skäller och följer efter oss! Men en cool häst som lugnade sig snabbt, även om hunden följde efter oss en bit. Sen hoppade det ut en hund bakom mig och Malin när vi red i höstas, då satt jag på Corran och Malin på Räkan. Och även om de blev rädd när det hoppade ut en hund från skogen så var det ett skutt och sedan konstaterade dom att det bara var en hund..

Visst är det spännade att rida i skogen? Det är ju lite av tjusningen med att rida ut, att man aldrig vet vad som ska hända! Och miljöträningen för hästarna får man på köpet!

  
Älgspaning i hagen! Om man tittar noga så ser man älgen utanför hagen!

Fyrkant!

Tänkte att det var dags för ett övningstips! Den här övningen hade jag i dag för en av mina elever. Det är en övning som är bra om ryttare vill vända med innertygeln, för att få hästen i ramen och mer rakriktad, och för att få hästen mer på yttertygeln.

Det är väldigt enkelt, du rider på en lite fyrkant en bit innaför spåret och staketet. Hästen ska vara rak, och hörnen fyrkantiga. Tänk att du ska vända framdelen på hästen runt bakdelen, och vända främst för ytterhjälperna. hästen får inte böja hlsen i vändningen! Om bara hästen är tillräckligt utbildad så kan du göra denna övning i alla gångarter. I galopp är det en bra styrkeövning och hjälper de hästar som gärna går på dubbla spår att bli rakare!



Treårstestet 2012

I dag har jag varit nere i Sundsvall och tittat på fina treåringar. Jag såg ungefär halva startfältet och fick se flera fina hästar, och några som stack ut och var extra fina. Bland annat tre fina gångartshästar, och en hopphäst. Överlag var hästarna i bra skick och väl förberedda, även om det var några som kanske inte hade sin bästa dag. De flesta hästar visades bra och proffsigt och det är viktigt för helhetsintrycket, och för att hästen verkligen ska få chans att visa sin bästa sida. Känner man sig osäker så tycker jag verkligen man ska ta hjälp med visning och förberedelser.

Man måste tänka på att treårstestet bara är ett delmål och egentligen inte visar så mycket. Ma använder ju treårstestet som en grund för att se hur hingstarna förärver sig, därför är det viktigt att alla hästar visas, eller i alla fall så många som möjligt, inte bara de som har chans till diplom. Det är en nyttig erfarenhet för hästarna, och många gånger även för ägarna, och ett bra mål att jobba mot. Men man måste ju givetvis ha lite känsla, är inte hästen färig för att visas så ska den inte visas, det kommer fler tåg i framtiden! 

Jag personligen tycker det är väldigt roligt att förbereda och visa unghästar och det är det jag vill hålla på med i framtiden!


Melwin som jag visade 2010

Framhoppning!

Nu när tävlingarna är i gång för fullt så tänkte jag skriva lite om hur jag värmer upp och hoppar fram inför en tävling. Upplägget ser ju såklart lite olika ut beroende på häst och förutsättningarna på varje tävling (tex. plats, underlag, tid mm). Ofta är det trångt och stökigt på framridningen och framförallt på framhoppningen, dessutom är ryttarna ofta lite nervösa och hästarna laddade.

Om hästen är spänd eller stressad så vill jag gärna gå med den en stund först, låta den gå runt och titta lite. Jag vill egentligen inte rida fram så länge på hästarna, men om de är väldigt spända kan de behöva lite mer tid. Annars brukar jag börja rida ungefär 35-40 min före min start. Jag jobbar, precis som hemms, med att först få hästen avspänd och lösgjord, och att hästen är framme för skänkeln. Det viktigaste är att jobba galoppen så den känns som jag vill ha den, avspänd och rytmisk men med tryck. Jag vill galoppera ganska mycket innan jag går in på framhoppningen, så att galoppen känns bra redan innan jag kommer in där.

På framhoppningen finns normalt tre hinder, en oxer, ett räcke och ett lågt litet hinder. Jag börjar alltid med det lilla hindret, som jag jobbar hästen ganska mycket över. Om hästen är spänd kan jag ta det i trav någon gång först, och sen hoppar jag det i galopp och jobbar med att få en bra känsla i anridningen. Jag lägger hellre några extra språng på det lilla hindret innan jag börjar hoppa de större. Då börjar jag oftast med räcket, gärna lite sänkt, ett eller två språng lite beroende på hur det känns.

Överlag kan jag säga att jag inte vill hoppa högt inne på framhoppningen, ofta hoppar jag lite lägre än vad själva klassen ligger på. Detta för att jag vill ha en bra känsla på framhoppningen, jag vill undvika att det blir strul och vill att hästens självförtroende ska vara på topp till banan. Sen hoppar jag oxern ca två språng innan jag avslutar med räcket. Som ni ser blir det inte så många språng på de större hindren, ca 5 stycken, men jag tycker sällan det behövs mer om man jobbat galoppen riktigt innan och sedan jobbar med det lilla hindret. Då sparar man språng och ork till banan i stället. Om man blir klar lite tidigt så försöker jag jobba galoppen lite eller vänta med det sista språnget tills innan jag ska in. Försök att galoppera lite mellan sprången på framhoppningen och hoppa gärna ett par språng i rad utan avbrott mellan om du har möjlighet, på tävlingsbanan sen kommer du ju inte göra avbrott mellan hindren.

Om du ska rida fler klasser så behövs det ofta mindre framridning till nästa klass. Då har ju hästen redan gått en klass och är lite mer i gång. Jag brukar hoppa ungefär lika mycket på de större hindren, kanske något språng mindre om det känns bra, men dra ner lite på framridningen och oftast behövs det färre språng på det lilla hindret till den andra klassen.

Självklart är det olika hur man vill rida och hoppa fram, men så här tänker jag. Hoppa lite och lågt, leta en bra känsla i galoppen och över det lilla hindret, och ge dig själv och hästen självförtroende genom att göra det enkelt. Hur gör ni när ni hoppar fram? Och vad tycker ni om min filosofi?


Lång dag!

I dag har det varit en rejält lång dag, var ute i stallet strax efter 6 i morse och inne igen strax före 21! Det har varit hopptävlingar i Ammer även i dag, och vi hade med oss Taggen, Räkan och Oliver härifrån! Så vi tävlade på förmiddagen och sen var vi funktionärer på eftermiddan och så skulle ju även banan bäras bort efteråt.

Jag började att hoppa Taggen i 0,90m, han var väldigt laddad! Medan vi red runt på banan och väntade på start studsade han mest omkring, och när vi väl red så kändes det lite okontrollerat stundtals. Men han hoppade riktigt bra, stora språng med mycket luft! Vi var fekfria och jag var väldigt nöjd med honom!

Sen var det Räkan s tur, hon var verkligen superspänd på framridningen, och med tanke på hur hon har vait de sista veckorna så hade jag inte så höga förväntningar på henne. Så med tanke på det kändes det ändå helt okej att vi blev utvägrade på det näst sista hindret. Hon tjurade inte i hop, och jag tror det kommer gå bättre längre fram i vår (efter pälsfällningen) och när hon hoppat lite mer.

I 1 meters klassen var Taggen lugnare, nästan lite loj på framridningen, och jag tycker vi fick till en riktigt fin runda. En rivning, men i övrigt luftiga språng och dessutom något mer kontrollerat. Är supernöjd med honom, är nog våran bästa tävling någonsin! Det känns verkligen som han trivdes mycket bättre på våran stora utebana än på förra tävlingen som var inomhus!

Malin red samma klasser som jag, i första klassen gick det bra, där var hon felfri. Den andra klassen blev snabbt avklarad då Oliver drog på några rejäla luftsprång efter första hindret och lämnade av Malin på marken för att sedan dra järnet runt å banan till publikens förtjusning. Malin satt kvar i luftsprången ända tills han tvärnitade mitt i! Dock klarade hon sig med lite blåmärken och en lätt hälta. I övrigt har det varit en bra dag, med väldigt många fina hästar att titta på och bra väder!

Jag har tyvärr inga bilder från dagen ännu, men det kanske kommer framöver!

Känsloryttare!

Jag rider nog rätt mycket på känsla. Funderade på det när jag red i dag, och kom fram till att jag nog fokuserar mycket på känslan när jag rider och lär mig lättast genom att se och känna.

När jag rider letar jag ofta efter en känsla, det kan var hur jag vill att hästen ska kännas i handen, i övergångarna, hur jag vill att galoppen ska kännas eller anridningen mot ett hinder. Och jag kan leta tålmodigt efter känslan rätt länge, och har nog lite lätt att fastna i detta. Ofta har jag en bra plan för ridpasset innan men fastnar ofta i att leta efter rätt känsla i något så att jag glömmer planen... Jag provar mig fram för att hitta känslan, flyttar hästen något steg, lättar i handen, driver med skänkeln, ändrar vägen osv för att se om känslan ändras. Men i bland skulle det nog vara bra om den rationella delen av hjärnan var mer påkopplad så jag kunde tänka mer logiskt och teoretiskt medan jag red, och hålla planen lite bättre.

På ridlärarutbildningarna pratar man en del om att vi lär oss på olika sätt. En del lär sig genom att se, andra vill höra eller läsa och andra vill känna och prova på. Jag lär mig lättast genom att se eller känna. Ofta tappar jag tråden när jag försöker lyssna på en genomgång av tex. en övning eller liknande. När jag går en hoppbana eller lär mig dressyrprogram så försöker jag känna hur det kommer att kännas att rida mot hindret eller rida ett moment i programmet. Jag kopplar också lätt i hop en bild med en känsla och försöker ofta känna känslan när jag ser ett ekipage eller en häst. Det kan även användas för att göra målbilder och för att utvecklas. Jag ska delge er ett sånt tillfälle:

När jag gick instruktörsutbildningen så hade jag Räkan med mig, hon var då ganska grön och lite istadig av sig, när man skulle galoppera ville hon mest springa in till mitten och dra ner huvudet. Vid ett tillfälle red min dressyrtränare malin på Räkan. Jag såg hur fint Räkan galopperade med henne (och jag såg också att hon klättrade på sargen med henne men det är en annan historia), och jag kunde känna känslan hur det kändes. Tänkte för mig själv att dit ska jag med, den känslan ska jag med få! Och så här några år senare så känner jag den känslan nästan varje gång jag galopperar på Räkan!

Som tur är så är jag väldigt intresserad av att läsa och lära om hästen och ridning så jag är väldigt stark teoretiskt. Och det är nog bra när jag ska undervisa. Annars skulle nog mina lektioner bli ungefär: "Så galopperar ni runt litegrann tills det känns typ så här..." Inte så bra antagligen! Har du funderat över hur du lär dig på bästa sätt? Och hur kan man jobba med olika inlärningssätt inom ridningen?

Jag försöker anpassa efter varje elev, men det är svårare när man har grupp än privatlektion. Man lär sig att en del vill ha en grundlig genomgång medan andra vill ha få instruktioner, prova och sen ur det få vidare instruktioner. Vissa låser sig när man säger att vi ska rida skänkelvikning, då är det bättre att säga att vi ska flytta hästen lite, bara rid in här och flytta undan innerskänkeln. Sen ur det ger man instruktioner tills det blir en bra skänkelvikning!



Vilken typ av ryttare är du?

Väderblogg?

I bland kan man ju tro att det är en väderblogg jag har i stället för en hästblogg. Jag skriver ju en del om vädret, och döper ofta inläggen efter vädret. Men vädret spelar ganska stor roll när man är ute hela dagarna som jag så ofta är. Fast jag hoppas att jag får in lite häst också bland allt väderprat.

Vad vill ni läsa om i bloggen? Vardagen med hästarna eller mer informativa inlägg om hästar och ridning?


Roligare vardagsridning!

Att vardagsridningen är rolig tycker jag är väldigt viktigt, målet bör vara att det ska vara roligt att rida din häst varje dag, inte bara när det är tävling eller fint väder. Ett medel för att nå dit tror jag är att rida träningar och lektioner, genom att lära sig mer och utvecklas blir ridningen roligare, och på köpet även säkrare och ger en mer hållbar häst.

Dock träffar jag en del ryttare som inte tycker de behöver, kan eller vill rida lektioner och träningar. De tycker inte att deras häst är tillräckligt bra, att de inte har dom ambitionerna eller kunskaperna. Men jag tycker man ska rida träningar för att utvecklas tillsammans med sin häst, inte för att nå höga tävlingsresultat. Ridning är som att dansa, om båda som dansar kan stegen och dansar i samma takt så är det mycket roligare, även om man bara dansar för nöjes skull! Träningar är för alla, inte bara för de som vill tävla och hoppa stora hinder, du utvecklas från den nivå där du är och med de mål som just du har.

En annan aspekt på detta är säkerheten. Genom ökad kunskap blir ridningen säkrare och därmed roligare. Jag upplever att man oftast väntar med att ta hjälp tills man fått problem, hästen tagit över eller att man blivit rädd. Många gånger kanske det kunde ha undviks genom att man tagit hjälp tidigare, och därmed sluppit mycket negativt. Hållbarheten hos hästen är också en anledning till att rida lektioner och träningar. Att få hjälp med hur hästen ska ridas för att jobba på bästa sätt och därmed bli starkare, mer välgymnastiserad och hållbar. Och alla vill väl att hästen ska må så bra som möjligt och vara skadefri?

Många ryttare som börjar rida träningar får en ny dimension i ridningen när de utvecklar sin ridning, sitt samspel med hästen och hittar nya övningar att jobba med. Och därmed har deras vardagsridning blivit roligare, för både ryttare och häst!

Jag har elever på alla nivåer, med alla olika mål och ambitioner, som rider på alla möjliga olika raser och hästar. Eftersom jag åker hem till dig och din häst behöver du inte åka någonstans eller ha tillgång till transport. Det enda du behöver är en någolunda plan yta att rida på. Och det viktigaste av allt, viljan att lära dig och utvecklas tillsammans med din häst!


Foto: Elisabeth Sjöström


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0