nillashast

Så då var jag tillbaka i verkligheten igen efter en underbar helg på Avelschampionatet på Flyinge. Även om hemresan blev något kaotisk så var det en bra helg med fantastiska hästar!

 

Avelschampionatet är finalerna för Sveriges bästa 3-7 åringar som kvalat under sommaren och som under denna vecka gör upp i tävlingar i både dressyr och hoppning. Upplägget på tävlingarna är lite annorlunda än vanliga tävlingar, det är hästarna som tävlar och fokus ligger på utvecklingsbarhet och hästens kapacitet. I dressyren får man inte poäng för de moment man rider utan för hästens gångarter, dess lösgjordhet och utvecklingsbarhet. För de 4 åringa dressyrhästarna väntar i finalen testryttare som ger betyg på hästarna. I hoppningen så löshoppas 3 åringarna, 4 åringarna får betyg för kapacitet, teknink och ridbarhet medan de äldre hästarna tävlar som vanligt med fel och tid som styr.

 

Jag har verkligen sett fantastiska hästar under helgen. Speciellt så har några av dressyrhästarna imponerat starkt på mig, hästar som dansar fram och är naturligt i uppförsbacke. Många ryttare rider bra och de flesta hästarna tycks ha fått en bra grundutbildning. Men allt är inte bra, tyvärr. En del hopphästar fick väldigt dåligt stöd av sina ryttare, det resulterade för en del i krascher eller många bommar ner, men många av hästarna försökte verkligen reda ut alla tokiga situationer som deras ryttare satt dom i och gjorde även det då många hade stor kapacitet. Men min fundering är hur länge dessa hästar kommer vilja fortsätta hoppa när det blir så jobbigt för dom hela tiden? Det syntes stor skillnad när duktiga ryttare kom in och lotsade de unga hästarna proffsigt runt banorna. Sen är det så klart mycket nerver inblandade och med så här unga hästar så är det ju mycket dagsform. Men jag ställer mig ändå samma fråga som många andra ställt de sista åren, vilka ska utbilda våra framtida elithästar? Sverige behöver fler och bättre unghästutbildare!

 

De 3 åriga dressyrhästarna gick fantastsikt bra, många av dom var stadigare i formen än vad mina gamla hästar är. De gick in en form som utan att tveka skulle räcka till i ett LB-LA program, ska verkligen 3åringar gå så? Jag tycker ju att så unga hästar främst ska arbeta i skogen, jobba pmed bjudningen, styrka och tycka ridningen är rolig. Nu förstår jag ju att detta är hästar som har otroligt lätt för sig och naturligt går i denna form. Men ändå, är det så här vi vill rida 3åringar?

 

Men i stort var det bara roligt att se dessa fantastiska hästar! Min dröm har ju länge varit att utbilda och kvala en (eller gärna flera) unghäst till Flyinge och få delta. Efter denna helg är inte denna dröm mindre. Men nu är jag ännu mer medveten om vad som väntar, jag vet mer om hur hästarna bör gå, hur man ska förbereda och vilket motstånd som är. Så nu är det bara att träna och söka efter lämplig unghäst! 

 

Förutom tävlingarna så var jag på fredagen på clinic som Sara Algotsson hade (ni vet Silver Sara från OS) och på lördagkväll var det hopphästauktion, och det var en upplevelse kan jag lova! Full läktare, nere i ridhuset uppdukade bord med vita dukar där det serverades tre rätters middag. Och mitt i detta superfina 3 åriga hästar som löshoppade kalasbra! Den dyraste hästen gick för 190 000kr och när den hoppade såg man hela sargen under hästen! Annars måste jag säga att priserana var ganska dåliga, riktigt fina hästar såldes för under 100 000kr!

 

Min hemresa blev väldigt kaotisk. Det började när jag skulle ta tåget från Lund, då klev jag på fel tåg! Det gick tydligen två tåg till Stockholm, från samma spår, med samma vagnsnummer med bara några få minuter mellan. Det hade jag inte förstått och gick på det första tåget. Som inte var rätt tåg, det var ett långsamtåg så då missade jag mitt andra tåg i Stockholm. Bokade då biljett till natttåget i stället. Det tåget var försenat pga en brand i ett tåg på vägen från Göteborg, till slut var det 5,5 timme försenat innan vi fick kliva på vid 4.20 i morse! Innan vi var i Sundsvall var det ännu mer försenat och jag kom fram till Sundsvall en halvtimme efter jag skulle börja jobba! Även om jag sov på centralen och på tåget har jag varit rejält trött i dag. Kom till jobbet tre timmar försenad till slut. Efter Ica så jobbade jag Szum lite från marken. Han var laddad och okoncentrerad i dag, men trots detta stod han väldigt lugnt vid pallen. Och i dag har jag stått i stigbygeln och hängt utan att någon höll i honom! Ett framsteg även om det var lite myror i benen i dag igen!

 

Nu kan jag lova att jag är trött och längtar efter min säng. Bänkarna på centralen är inte mjuka! Det blev ett väldigt långt inlägg, men jag har ju flera dagars bloggande att ta igen! Men det kommer nog flera inlägg om helgen, unghästarna och alla reflextioner framöver.

 

Det var väldigt svårt att fota, därför har jag väldigt få bilder och de är inte så bra...