Tankar om unghästutbildning!

Har funderat ganska mycket kring unghästutbildning den sista veckan efter min resa till avelschampionatet. Det gör jag väl annars också men kanske ännu mer nu, och med lite nya infallsvinklar och intryck.
 
Tänkte delge lite av mina tankar kring inridning, unghästar och unghästchampionaten just nu, detta ändras ju hela tiden eftersom jag lär mig mer och får nya erfarenheter hela tiden. 
 
Jag tycker man gärna kan börja med hästen ganska tidigt, men i lagoma doser. Under hela utbildningen gäller det ju att anpassa till varje individ men detta kanske ännu mer i början. Om hästen känns mogen och är i en bra fas, tycker jag man kan börja sitta lite på hästen på hösten som tvååring. Men jag vill helst inte göra mer än att rida lite lugnt i skogen efter en äldre häst några gånger innan vintervila.
 
Treårstestet är ett jättebra mål tycker jag! Det gör att hästägarna börjar med sina hästar i tid, man kommer i gång med löshoppning och inridning i bra tid. Genom att börja med hästarna tidigt så finns det tid för vila och återhämtning. Förutom att treårstestet är ett bra mål för hästen så är det en chans att få en bedömning och en bild av sin unga häst. Bedömningen ska inte tas som en dom på hästen utan ge råd för hur hästen bör tränas och vad den har talang för. Men treårstestet får inte bli ett måste, som hästen ska gå till vilket pris som helst utan en lämplig utmaning om hästen är färdig för det och i en bra fas. Efter testet bör hästen få sommarvila och smälta allt, var inte rädd för att låta den unga hästen vila från både arbete och pyssel ett tag och bara vara häst! 
 
Sickan på treårstestet 2011
 
Jag tycker att unghästarna ska ridas mycket i skogen, det gynnar frammåtbjudningen, hästens balans, styrka, mod och ger avspända hästar. Dessutom tycker jag att man ska ge den unga hästen en bred utbildning i början, att alla hästarna hoppas in på låga hinder, får trava bommar, hoppa lite terränghinder och även jobbas avsuttet med tex. tömkörning. Insittningen och grunden är ju densamma oavsett om det är en hopphäst, dressyrkuse eller en westernpålle.
 
Vad det gäller unghästchampionaten så är det en nackdel med att bo i Norrland. Vi har långt till tävlingarna och möjlighet till kval, ännu längre till finalerna och det är en jobbig resa för hästarna. Att rida både Falsterbo och Flyinge finalen samma år kan lätt bli för mycket, speciellt med den långa resan som blir uppifrån Norrland. Och att man ska rida championatet varje år är ingen självklarhet även om man har en fin häst, det är viktigt att det är rätt för den hästen just då. Man måste tänka på att det inte ens är alla hästar som under hela sin livstid kommer upp på dom nivåer som dessa unga hästar går. Att hoppa banor på 1.20m med en femåring eller rida byten och skolor på en 6åring kräver förutom en talangfull häst som har lätt för sig, en sund utbildning och matchning. Och en bra ryttare och utbildare, och dom växer inte på träd tyvärr. Unghästchampionaten måste vara ett delmål, inte ett slutmål! Slutmålet måste vara en trevlig och hållbar ridhäst! 
 
Oavsett vilken häst du har, om det är en talang som kommer gå långt eller en framtida tanthäst så måste målet vara en hållbar häst som är rolig att rida. För oavsett nivå eller inriktning vill väl alla ha en häst som bjuder och är positiv, arbetar i rätt form, som är avspänd och lösgjord, som går att rida och hantera i olika miljöer, som är välbalanserad och rätt musklad, och som är rolig att rida varje dag? 
 
 
 
Det är detta som lockar mig med unghästutbildning, att utbilda hästar som vanligt folk kan rida och som är roliga att rida, varje dag! Hästar som gör att ridningen och hästlivet blir så roligt som man vill att det ska vara, för med en outbildad eller felriden häst kan hästeriet både bli jobbigt, tråkigt och rent av farligt! 
 
Vad tycker ni? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0