nillashast

I dag när jag red ut Tagg var han som vanligt spänd, laddad och okoncentrerad, även om han inte alls var på sitt värsta. På hemvägen red jag följande övning med honom vilket gjorde honom koncentrerad och fokuserad.

Började med att rida "bogen in" (som är en förberdande övning för öppna men med lite lägre krav på böjning och samling) till höger (runt höger skänkel), red så några meter innan jag rakriktade och red han framåt mot båda tyglarna. Ville försöka få ett jämnt stöd i tyglarna, och ökade traven lite. Sen red jag bogen in till vänster (runt vänster skänkel) några meter innan jag återigen rakriktade och red framåt. Jag höll på så rätt länge på hemvägen, jobbade i trav och han var rejält svettig efteråt. Det som är svårt när man gör det ute på en väg är att man inte har något stöd för bakdelen, men å andra sidan är det enklare att växla mellan höger och vänster. På Taggen gäller det att se till att man kan få lite böjning i kroppen och inte bara i halsen, han är inte redo att gå öppna ännu (eftersom han har svårt för böjningen och inte är eftergiven i innersidan) men detta är i alla fall en början! Ett litet övningstips till er andra som måste jobba hästarn mycket ute, utan ridbana och ridhus!

Har haft två underbara juldagar med underbart väder, sol och minusgrader och jag har varit ute och galopperat busiga hästar i snön! Men nu är det slut på det underbara, det är full storm och plusgrader! Ridbanan är bara is och det lär bli skare på snön i skogen när detta fryser på, det är inte alls roligt!

Vid fyra i morse var jag ut och kollade till hästarna som går på lösdriften, var lite orolig att de skulle vara nervösa av blåsten eller att något blåst ner. Men de stod med rumpan mot vinden och ville inte ens prata med mig. Det vara bara att gå in och försöka sova igen. Nu är alla hästar ute och än så länge verkar det mesta stå kvar. Min plan för dagen var att rida men det känns inte så aktuellt just nu. Kanske kan det gå att rida någon häst i eftermiddag om det lugnar sig, annars blir det nog kontorsarbete i dag!

Jag hade nog varit ganska snäll i år i alla fall, fick i julklapp förutom lite godis och glögg, en del häst grejer. Av pappa fick jag som kombinerad julklapp och födelsedagspresent ett par ridbyxor, bruna, helskodda Whitaker. Av Malin fick jag jättesköna långkalsonger som är sydda för att ha under ridbyxorna. Dessutom fick jag vita benlindor, vi var ju in och tittade på Martin Ågevallträningen för några veckor sedan och konstaterade att alla som red hade vita benlindor och att jag därför inte platsade där! ;) Men nu kan jag inte skylla på benlindorna längre!


Den här bilden gav jag som förstoring i julklapp till Corrans ägare! Tycker att det är en jättefin bild!

Jag vill önska alla en riktigt god jul!

Min julafton har börjat med att jag tagit ut hästarna, nu väntar en lång och lugn julfrukost! Sen tänkte jag rida mina två pållar innan jag åker i väg för julmat. Jag ska till mina grannar och fira jul, alltså Corrans ägare. Det blir nog bra! Många stressar och skyndar runt på julafton men för mig är det en lugn dag när jag har en massa tid för mina hästar! Underbart!

Hästarna ska få lite juläpplen i kväll, och nu ser jag att Malin är här och mockar så då ska jag gå ut med hennes julklapp! Hoppas ni alla får en riktigt skön jul nu!

För mig handlar vinterträning mycket om att jobba med styrka, kondition och teknik för att hästen ska vara bättre när nästa års tävlingar börjar. I dressyren blir det mycket lösgörande, jobba med formen och styrka, i hoppningen mycket gymnastikhoppning och lydnadsjobb, och sen mycket konditionsträning och styrkejobb ute. Men även om grundupplägget är ganska lika för alla hästarna så ska de jobba med lite olika inriktning beroende på vad de behöver förbättra. Här är hur jag tänker jobba mina hästar i vinter:

Räkan:
Hon ska framförallt stärka upp sitt svaga, högra bakben detta genom att gå med vikt på det bakbenet och genom styrketräning i dressyren. Hon kommer även få jobba mycket i djupsnö då hon det är bra eftersom hon gärna blir rak i sina bakben, i djupsnön måste hon böja på dom.

I hoppningen ska jag jobba för att få henne kvickare i sprången och mellan hindren, tex. genom studs, kombinationer med galoppbom mm. I dressyren blir det föruom styrketräning för det där bakbenet, mest jobb med att bjudningen och att få upp henne lite i formen.


Taggen:
Behöver muskla på sin överlinje, detta innebär mycket dressyr för honom. Jag ska även jobba mycket med hans galopp, dels genom galopp i snön men framförallt i dressyren genom att han ska gå fram mer i galoppen. Och mycket fattningar.

För hans del är det rytmen som vi behöver jobbas med i hoppningen, och galoppen även där (upplever att det är svårt att hitta "rätt" galopptempo på honom i hoppningen), och sen övningar som får han att hoppa upp sig över hindren. Tex. travhoppning, serier, kombinationer, galoppbom framför hinder mm.


Corran:
Framförallt ska hennes galopp stärkas! Mycket galopp ute och i lina i början, efterhand mer galopp på banan. Mycket fattningar! I traven ska hon jobbas så hon travar mer framåt än uppåt. På henne är det nu dags att fortsätta inhoppningen, började lite i höstas med att travhoppa låga hinder men inte någon riktig hoppning än. Och sen ska hon ju fortsätta sin utbildning och jobba med att bygga upp sig som ridhäst.

I dag har hästarna blivit vaccinerade, jag tycker det är bra att ha vaccineringen den här tiden på året då det inte är några tävlingar och hästarna går lugnare. Mina två vaccinerades mot hästinfluensa och Corran även mot stelkramp. Mina fick mot stelkramp i fjol och det ges ungefär vart tredje år medan hästinfluensa vaccineras de mot varje år.

Efter vaccinering så får hästarna ta det lite lugnare några dagar och man bör ha extra uppsikt på dom. Det är inte helt ovanligt att hästarna får lite feber i samband med vaccinering, även bölder på halsen förekommer. Ofta är det små bölder där de fått sprutan men jag har varit med om en häst där nästan hela halsen svullnade upp! Min förra häst, Zazza, fick alltid feber dagen efter vaccinering! Detta trots att veterinärerna hävdade att det inte kunda vara så med de vaccin de använde.. Så hja lit extra koll på hästarna och tempa gärna dagen efter!

Jag är egentligen inte så förtjust i vintern men jag älskar verkligen att rida i snön! Vintertid är de plogade vägarna jättefina att rida på med ett oftast mycket bra underlag, likaså de ridbanor som skottas. Och djupsnön som man kan rida i där det inte är plogat. Finns inte mycket som slår en galopp genom nysnön!

I morse red jag ut först Corran och sen Taggen, och de fick pulsa snö. För Corrans del blev det mycket trav och några galopper i snön medan Taggen fick galoppera rätt mycket, och han var rätt studsig och laddad! Roligt var det i alla fall!

Det finns flera saker som är bra med djupsnön. Dels är det bra träning, det är ju jobbigare för dom att gå i snön och det är bra mjölksyreträning. Sen är det ju ett annorlunda underlag, och jag tror ju på att rida hästarna och vänja dom vid olika underlag. Men framförallt så är det ju jättebra om man har en stökig häst, hästarna orkar inte bbocka och busa lika mycket i snön som annars och skulle man ramla av så landar man mjukt! Perfekt att rida in unghästar nu!

Tänk dock på att hästen behöver tid att anpassa sig, mjukstarta! Dessutom får man se upp med skare, om det är is under och framförallt att man har koll på vad som är under. Diken, stubbar och grejer kan gömma sig under snön!

Kito som var här förra vintern skulle bla jobba med sin galopp, han fick galoppera mycket i snön för han blev lätt stark när jag galopperade ute, och då var snön ett bra motstånd för honom.

Jag kan bli riktigt mörkrädd när jag läser på olika forum och liknande där ryttare och hästägare skriver frågor och inlägg som tex. "min häst är halt, vad ska jag göra?" eller ridproblem som "hur får jag hästen att gå på tygeln?", "varför galopperar han bara i en galopp?" osv. Dels är det oroande att det finns så många ryttare som är osäkra och inte har någon att rådfråga, men även dessa råd som folk ger till svar, utan att ha sett varken hästen eller ryttaren, och att så många faktiskt tror på alla råd sedan. Detta gäller ju inte bara på dessa internet forum (där man ju verkligen inte har någon aning om vem som ger råden) utan även i verkligheten där många ger råd och svar utan att egentligen ha kunskap. Skulle önska att vi hästägare hade lite mer kritiskt tänkande ibland, och inte tror på allt folk säger bara för att de har en dyr häst och en fin transport! Jag vill inte att vi ska fråga mindre, utan tvärtom fråga mer och ifrågasätt mer! Men fundera över de svar du får, och vem som ger svaren! Försök att skaffa dig kunskap genom att läsa mycket och diskutera med de hästmänniskor du litar på.

Men hur som helst tycker jag att det är synd att så många hästägare och ryttare känner sig så osäkra, att de inte har någon att rådfråga och många gånger kämpar helt ensamma med sina hästar. Så vill inte jag att det ska vara, och det är dessa ryttare jag vill fånga upp med min verksamhet. De ryttare som kanske inte kan köra hästen till ridhus, som inte tror att de är tillräckligt duktiga att rida för någon dyr tränare eller som kanske inte har råd att träna varje vecka, men som ofta vill lära sig mer eller få hjälp att lösa problem och utvecklas. Genom att jag åker hem till kunderna, försöker hålla låga priser (180 kr för 30 mins privatlektion), att man bokar gång för gång och binder inte upp sig på något abbonemang och behöver bara boka två dagar innan man ska rida, så hoppas jag att kunna fånga upp de som annars drar sig för att träna eller ta hjälp. Sen skulle jag önska att jag lyckades fånga upp fler, men det blir förhoppningvis i framtiden!


Foto: Elisabeth Sjöström

I kväll efter jobbet tömkörde jag Corran, jag har ju inte tömkört henne sedan Nisse körde henne i onsdags och jag måste säga att det gick riktigt bra! Hon gick inte riktigt lika bra som när han körde men skulle hon gå som hon gick i dag när jag red så skulle jag vara supernöjd!

Har blivit ganska mycket tömkörning sista veckorna för mig, det beror mest på att det är några kunder som velat ha hjälp med tömkörning nu, jag blev ju också väldigt inspirerad förra veckan när Nisse var här, och så tömkör jag oftast mer på vintern än sommaren. Tycker det är en ganska lämplig sysselsättning på vintern eftersom man håller sig varm. Överlag tycker jag att tömkörnng ofta ger mer än longering, även om jag jobbar hästarna mycket på volt i tömkörningen också. Det beror på att man i tömkörningen kan köra rakt fram när man vill, lättare kan byta varv, lättare kan reglera ställningen och formen med yttertömmen. Dessutom kan man påverka hästen på olika sätt beroende på hur man sätter tömmarna och om man har tömmen runt bakdelen eller inte. För mig är tömkörningen ett sätt att rida från marken, det är dessutom verkligen nyttigt som ryttare att se sin häst från marken när den arbetar!

Tömkörning är ju även att bra sätt att förbereda den unga hästen för ridning. Både att träna styrning och broms, men även för att stärka upp den unga hästen inför ridningen. Jag brukar även tömköra ut de unga hästarna själv innan jag rider ut dom ensam. När man tömkör så måste dom gå först utan draghjälp vilket är en bra förberedelse för de första uteritterna utan sällskap. Finns mycket att göra med tömkörning också!

Ju mer jag läser, ju fler hästar jag träffar och rider och ju mer erfarenhet som jag får, desto mer inser jag hur mycket det finns kvar att lära! Och jag tror att det är till den insikten man måste komma, hästar och ridning är ett så stort och komplext område att man kommer aldrig bli fullärd, det kommer alltid nya hästar och nya problem att lösa.

Jag lyssnade på en föreläsnig med en man som hade ridit mer än 3000 olika hästar. Låter inte så farligt mycket men om man räknar på det så inser man hur mycket det är, om man rider en ny häst varje dag så får man ändå hålla på så i mer än 8 år! Inte utan att man förstår vilken erfarenhet en sådan ryttare får! Ändå var han ödmjuk och ansåg att det fanns mycket kvar att lära!

Men jag träffar många ryttare och hästintresserade som tycker att dom kan det här och att dom är proffs, fast att de kanske inte har så mycket erfarenhet. Jag tycker det är tråkigt eftersom dessa ryttare sällan är lika intresserade av att lära sig eller ta till sig saker. Det är ofta även dessa ryttare som skyller på hästen, tränaren eller utrustningen om inte ridningen går bra i stället för att se sin egen del i problemen! Jag tycker attityden man har till sin ridning, sin häst och sin tränare är viktig. Det finns bara en som kan lära dig rida, och det är du själv! Du är ansvarig för din utveckling som ryttare, ingen annan!

Men det är ju just detta som är så underbart med hästar och ridning, man blir aldrig fulllärd, och man kan alltid utvecklas!


Jag har många hästar kvar innan jag ridit 3000 stycken, men en bit på väg är jag i alla fall. Här med Melvin förra sommaren.

Jag tycker ryttare har dåliga teoretiska kunskaper om ridning!

Jag har märkt det på mina elever men även när jag gick utbildningen till ridlärare och i diskutioner kring ridning. Hur ska man kunna rida en bra skänkelvikning om man inte rent teoretiskt vet hur den ska ridas? Och hur lägger man upp träningen till sin häst om man inte vet varför man gör olika övningar? Jag är medveten om att ridninga handlar mycket om känsla, men med goda teorikunskaper kan man hjälpa känslan på traven!

Så frågan är: Vet du vilken den vändande hjälpen i en bakdelsvändning är? Eller vilken som är huvudhjälpen i en galoppfattning? Och när berättade din tränare eller instruktör sist varför man gör skänkelvikning?

Det är inte helt ovanligt att ryttare som tränat skänkelvikningar i flera år inte vet varför man gör det egentligen. Det tycker jag är förskräckligt! Det finns så många bra ridöcker att läsa, så passa på att önska dig en i julklapp!

Boktips:
Dressyr med Kyra -Kyra Kyrklund
Spänst och harmoni i ryttarens sits -Birthe Vogelius
Utbildning av den unga hästen -Jens Fredriksson


Svar på frågorna ovan:
Innertygeln är den vändande hjälpen i en bakdelsvändning, hästen ska vara så eftergiven i innersidan att den följer det ledande tygeltaget.
Innerskänkeln är huvudhjälpen vid galoppfattning.
Jag tror tränare och instruktörer för sällan pratar om varför man gör saker, men skänkelvikning är lösgörande, stärkande för bakdelen, förbereder samling, bra arbete för rakriktningen och ryttaren får träna på att samspela med sina hjälper!

Det här med skritt på långa tyglar verkar försvinna mer och mer. På Strömsholm har de förbjudit skritt på långa tyglar vid uteritt efter en olycka, och jag kan förstå dom. Jag låter de mest orutinerade ryttarna bara skritta på halv lång eller kort tygel, för att det är säkrare än helt lång (speciellt som orutinerad ryttare då man inte är lika rekationssnabb). Men jag tycker man förlorar lite om man alltid skrittar på kort tygel. Skritt på lång tygel är lösgörande, och för många hästar är det bra mentalt att skritta på långa tyglar. Dessutom är det lätt att man tappar bjudningen i skritten på kort tygel, och därmed till slut försämrar hästens skritt.

Har testat lite med Taggen de sista dagarna. Han taggar ju gärna upp sig, taktar och gör luftsprång, speciellt på hemvägen och det är svårt att skritta där han brukar trava. Har nu travat och galopperat bortåt och sen skrittat hem på långa tyglar. Första turen taktade han en del, då bromsade jag och sen längde ut tygeln igen. I dag kunde jag trava delar på hemvägen, och sen skritta på långa tyglar -även där vi brukar trava! Och han skrittar ganska avspänt! Tror inte alls det skulle ha fungerat alls lika bra att skritta på kort tygel, eftersom det ger fler spänningar och han då skulle gå och vänta på att vi ska börja trava.

Jag fick en fråga angående mitt inlägg i morse om Räkan (Årets sista tävling). Frågan löd: Hur tränade du för att kunna rida ut ensam?

När jag börjar rida ut hästarna ensamma så börjar jag alltid med korta svängar, nära gården, och svängar som de gått förut med sällskap och känner igen. Helst vill jag inte ut på vägen om det skulle bli strul, och gärna en runda så man slipper vända hemåt. Jag rider ju ut väldigt tidigt med unghästarna, men innan jag rider ut ensam så vill jag att gasen och bromsen fungerar hyggligt och att hästen är styrbar, detta för att kunna lösa problem som kan uppkomma. Det är sällan några problem att rida ut ensam, hästarna kan testa att stanna eller backa men med lite tålamod brukar det fungera och det brukar släppa efter några gånger.

Men i bland är det inte lika enkelt. Med Räkan var det mycket krångel i början, en gång höll jag på i 40 minuter utan att komma från gården. Hon stannade, vände, backade och drog ner huvudet i snön! Att backa snabbt är hon expert på! Lösningen för henne var att jag travade och galopperade hela vägen bort från stallet och skrittade hem. Jag skrittade bara ner på vägen och sen var det trav som gällde! Några gånger fick jag börja trava direkt vid stallet! Det är logiskt eftersom man oftast har bättre bjudning i hästarna i trav och galopp än i skritt, och galopphästar (som Räkan) är sällan vana att skrittas ut, de har mest cantrat i grupp. Sen är det inget jag rekomenderar att börja trava direkt utan framskrittning men för att lösa problem så kan man i bland få offra vissa saker och principer under en period. Jag har använt detta knep även på andra hästar, och om jag känner att hästen tvekar för något eller tappar bjudningen ute så jag är orolig att den ska bli istadig, så sätter jag ofta i gång den i trav direkt, innan det blir något! I dag kan jag skritta ut på Räkan på långa tyglar utan problem!

Sen är det ju så att en häst som inte går att rida från de andra hästarna är oftast inte rikitigt framme för skänkeln och lydig, så dressyrarbete är viktigt på dessa hästar. Det hänger ju i hop all ridning och allt arbete med hästarna, så det jobb man lägger ner på dressyren det får man igen sen när man ska rida ut, hoppa eller vad man nu vill göra. Så att lägga lite extra tid på dressyrträning lönar sig oftast oavsett vilket problem man har!


Den här bilden är från Corrans första uteritt ensam i somras!

Det har stått mycket i dag om Hickstead, hopphästen som dog under en världscuptävling i går. Det är givetvis fruktansvärt och tragiskt, men det påminner oss om hur skört vårat hästliv är. Vi får bara rå om våra vänner en kort tid och man vet aldrig hur lång tiden med sin häst blir, det är därför det är så viktigt att verkligen utnyttja tiden tillsammans!

Ibland får jag känslan, när jag läser bloggar och på Facebook att för vissa ryttare är hästlivet mer som en strid med hästen i stället för ett nöje. Man kan läsa; "Nu ska jag ut och ta en kamp med min häst" eller " Nu ska jag rida min tjuriga pålle". Och visst kan det kännas så i bland, men känns det så ofta så tror jag nog man ska fundera om man har rätt häst. Jag tycker att ridningen ska vara som en dans, eller en resa som man gör tillsammans! Visserligen är det en dans med svåra steg, och visst kan man hamna på avvägar på sin resa, men vi gör ju detta för vi älskar våra hästar. Eller hur?

 

Markarbete använder jag mig mycket av på lektionerna och även när jag rider mina hästar. För mig innebär markarbete jobb med bommar och små hinder. Jag tycker det är perfekt med bommar för att jobba med lydnad och precision. När man sitter och rider själv utan bommar, är det lätt att missa att hästen inte tar förhållningen direkt eller att man tappar vägen lite. Ofta kanske man inte märker det förrän man ska rida dressyrprogram eller hoppa, men med bommar så får man ett bra kontroll medel. Jag använder bommar både i dressyrarbetet och hoppningen. Det är perfekt att träna lydnad och förbättra galoppen på hopphästen med hjälp av bommar och låga hinder. Med hjälp av bommarna kan man även kontrollera hästens steglängd, genom att lägga långa avstånd får man hästen att sträcka ut steget men korta, höga bommar hjälper hästen att lyfta på benen och trava mer uppåt.

Gjorde en enkel markarbetsövning med Taggen i dag, och Räkan igår. Red på en stor volt med travbommar på den ena sidan och ett litet hinder på den andra sidan av volten. Började att trava bommarna och sen rida en övergång till skritt eller lite galopp på den andra sidan. Efter det så red jag travbommarna, fattade galopp och hoppade det låga räcket, ner till trav och bommarna igen. Enkelt men en bra lydnadsövning!


Här hemma använder jag mig även av mina små stockar som en del i markarbetet. Här är det Sickan som småskuttar lite i somras.

Unga hästar behöver verkligen pauser och vila, dels kortare pauser och sen tycker jag dom även ska få en längre sommar och vintervila. Med unga hästar så tänker jag mest på två till fyra åriga hästar och kanske femåringarna också, och med längre vila tänker jag mig en månad minst, många hästar kan behöva ännu längre tid. Dom behöver vilan för att smälta allt de lärt sig, få ny energi och arbetsglädje, de behöver tid till "att bara få vara häst" och en chans att läka småskador och vila kroppen som fortfarande växer. Sommarvila inkluderar givetvis bete med hästkompisar, gärna jämnåriga (speciellt för de yngre hästarna kan detta vara viktigt).

Det är så lätt att bara köra på när det går bra, men det kanske är när det går som bäst som hästen mest behöver sin vila. Genom att ställa av hästen en vecka kan man undvika att hästen lessnar eller börja protestera för att den är trött i kroppen eller huvudet. Egentligen är det ju inget konstigt, det är precis som när man gick i skolan och hade lov -både kortare och längre!

Jag bestämde förra veckan att Cornette skulle få en veckas vila eftersom hon gått riktigt bra ett tag. I söndags när jag red sist så tänkte jag: "Synd att vila henne nu när det känns så bra". Men det är nog precis nu hon behöver vilan, medans det fortfarande känns bra! Hon är riktigt busig i hagen nu så hon laddar verkligen upp sig!
Min plan är sedan att hon ska få prova på att gå några dressyrträningar och liknande i höst, för att sedan få en vintervila.

I bland kan det kännas som vissa hästägare är rädd att låta sina unga hästar vila, men det tycker jag inte man ska vara. Jag tror man skapar problem genom att göra för mycket med de yngsta hästarna och genom lämpliga pauser kan man komma förbi vissa protester och tjafs. Det är min teori för glada, hållbara hästar för framtiden!


Sickan och Corran njuter av den viktiga vilan!

Att det är dyrt att tävla är ingen nyhet. Det har väl varit dyrt att tävla rätt länge men de sista åren har det blivit ännu dyrare, de nya uppstallningsreglerna härom året höjde uppstallningen kraftigt, vi betalar 10 kr per anmälan via Tävlings databasen (som jag för övrigt tycker är toppen) och startavgifterna blir ju inte heller lägre direkt. Och för oss här i Norrland så är det största kostnaden, som inte heller direkt blir lägre, bensinkostnaden! Vi åker långt till alla tävlingar och det blir riktigt dyrt i längden.

Nu ska Svenska Ridsportförbundet införa ett nytt licenssystem! Jag har i år endast tävlat lokalt eftersom jag tyckt att den regionala licensen har varit för dyr. Jag har i år betalat 200 kr för min ryttarlicens, nästa år försvinner lokallicensen och jag får betala 750 kr! Då får jag visserligen rida alla nationella tävlingar, men om jag bara rider lokalt blir det en stor höjning! Däremot har de infört endagars licens, för 150 kr, som är en slags prova på licens, men ändå rätt dyrt.. Hästlicens behöver man från regionalt och uppåt, förut har den räckt livet ut, en stor kostnad men som sedan inte behövt uppdateras. Nu blir den årlig, 200 kr för nästa år. Är ju bra om man vill prova på att tävla regionalt men sedan inser att hästen inte är tillräckligt bra, men för alla hästar som tävlar mer än 5 år så blir det dyrare.

Det som framförallt gör mig upprörd över detta är att det blir dyrare för de som ska pröva på att tävla, de som rider sina första tävlingsår. Ofta känns det ganska gruvsamt ändå i början, och en högre kostnad kommer inte hjälpa fler ut på tävlingsbanorna! Tråkigt! Det är tillräckligt dyrt som det är!

Hösten är här med mörka kvällar. I kväll var den här höstens första uteritt där det var mörkt redan när vi red i väg. Och därmed även Corrans första mörker ritt. Corran var lite spänd stundvis men gick ändå på bra, först så klart och även om hon hoppade till nåon gång så var det inte mer än så. Skönt eftersom det kommer bli fler turer i mörkret framöver!

Är det något jag tycker med jobbigt med höst och vinter så är det just mörkret, kyla och snö kan jag leva med men detta mörker gör mig trött och det är ganska opraktiskt när man vill hinna mycket på dagarna. Men man får se det positivt, är väl bara tre månader tills det vänder och blir ljusare igen! :)

I dag har jag haft lektioner och nästan alla har tränat på dressyrprogram, LC:1 som de ska tävla nästa helg. Det här med att rida program är verkligen en konst i sig, att kunna visa hästen på bästa sätt (och dölja svagheter) och verkligen kunna rida och visa upp programmet är inte helt lätt. Är en helt annan sak att få hästen att gå bra genom ett helt progeam än när man rider själv och kan lägga in en volt eller övergång när man tycker det passar. Men programridning är nyttigt och något man bör göra emellanåt, även om man inte tävlar.

Inför en tävling tycker jag man ska rida i genom programmet några gånger, så man vet hur det känns att rida programmet på just sin häst och så man vet vilka delar som är svåra och lättare. Sen tycker jag man ska lägga krutet på att rida delar mer än hela programmet. Dom problem som uppkommer i programmet är ofta grundproblem som har med grundridningen eller utbildningen att göra. Till exempel om det är svårt att få volterna runda eller tillräckligt stora så kanske hästen inte är eftergiven i innersidan eller går undan för innerskänkeln. Om det är svårt att rida rakt på medellinjen så kanske inte hästen är rakritad. Rena grundridningsproblem som man brukar bli varse om när man rider program, det är därför det är så nyttigt att göra det!

Några små programridnngstips för de som ska tävla nästa helg, och alla andra!
* Tänk på att rida programmet från bokstav till bokstav, utnyttja verkligen bokstäverna som stöd för att få bra vägar.
* Utnyttja hörnen! Genom att verkligen rida ut i hörnen så får du några meter till att rida på, och på så vis mer tid mellan bokstäverna och rörelserna.
* Tänk att volterna ska vara som tårtor, där alla tårtbitarna ska vara lika stora, och att volterna ska börja och sluta vid bokstaven.
* Stressa inte i genom programmet! Tänk att du ska rida programmet rörelse för rörelse, att du verkligen ska hinna visa programmet i stället för, som många gör, rida i genom det så snabbt som möjligt!
* Se programridningen som nyttig träning och som ett bra kvitto på vad du behöver träna mer på!