nillashast

Två dagar som har varit som i ett vakum när Bea har varit sjuk. Nu är det ju inte min häst och det är Linda som tagit största smällarna med att vakta och gå med henne, men ändå något som legat över oss. I dag ska jag försöka hinna allt jag inte hunnit på dessa dagar samtidigt som jag är så trött, slut och tom. 

Igår morse gick jag några vändor med Bea så Linda skulle få sova lite och åka och handla. Mellan vändorna hann jag mocka och spåna två lösdrifter, hopplöst nu när smältvatten rinner in i dom. Och sen tog jag Zayats i töm över bommar. 

När jag var klar med henne kom Linda till stallet. Då hade hon fått besked att vi fick komma in med Bea till Ö-vik, där har distriktsveterinärerna en nyöppnad klinik och de var beredd att ta emot henne trots feber. De flesta klinikerna här har ingen isolering och vill därför inte ta emot hästar med feber. Nu var Bea feberfri och de hade inga andra hästar planerade och kunde sanera om det skulle vara smitta. Dessutom la de om schemat så den veterinär som var här i måndags kunde ta emot oss. 

Så vi hämtade transport, bytte runt lite bilar och sen lastade Bea och åkte, Linda, jag och en kompis till Linda. Bea gick rakt på transporten fast hon var så dålig. Vi lämnade henne där, väl medvetna om att hon var dålig men de skulle ha möjlighet att ge bra vård. Åt innan vi åkte hem och även om Ö-vik är mindre än halva resan mot Ultuna som var aktuellt i tisdags så tog det hela dagen, vi var hemma strax efter 18.

Hann bara dricka en kopp kaffe så skickade Linda att veterinären ringt och det gick inte göra mer för Bea. Prognosen var dålig med både förstoppning i blindtarmen och bukhinneinflammation, och eftersom Bea redan när vi kom in var dålig så fanns det inte mer att göra. Känner ändå att det var bra att vi åkte in, Linda har verkligen gjort det hon kunnat och vi fick lite mer besked om vad det verkligen var. Veterinären trodde även att det fanns ett samband med hennes kissande. 

Sån jävla skit! Så trevlig häst, snäll och fin och nu bara borta. Aldrig haft kolik innan och bara vara dålig en gång när hon kastade sitt föl. Känns orättvist men det är ju alltid så när hästarna dör eller skadar sig. Juliette tittar efter henne i hagen och det känns bara så tomt!

Jag åkte till stallet sen och Nisse hjälpte mig få in en bal till stona och så tog jag in Lemonaden och solade hennes ben. Svullnaden har gått ner ganska mycket nu. Det där lilla såret som mest sett ur som ett skrubbsår, som inte sett infekterat ut och som inte suttit vid svullnaden, ur det har det kommit gul "gegga" nu och i samband med det minskade svullnaden, så det var nog boven i alla fall. Nu vet vad de säger "små sår och fattiga vänner ska man inte förakta". Tvättar på nu och hoppas att hela svullnaden ska ge sig. Tog henne lite i töm och hon var så fin!

Tungt att natta hästarna när en fattades... Bea har bott här i mer än 5 år så det är verkligen en kompis som är borta även för mig! Nu är det bara att kämpa på genom den här dagen och försöka få lite gjort!