Living my dream!

Jag lever verkligen min dröm! Jag gör precis det jag vill göra och det jag drömde om som liten. Det är så lätt att glömma det när det är kämpigt och slitigt, när det är mycket hästar, lite pengar och mycket jobb. Men jag har sedan jag var liten drömt om att driva hästföretag och ha egen gård, och mina gamla skrivböcker är fulla av planerade ridskolor och ritade anläggningar!
 
Såklart är det tufft i bland, eller ganska ofta, och det måste det få vara. Man får självklart vara trött och less i bland, vi är bara människor, men det gäller att komma ihåg att se varför man gör detta. När jag tycker det känns mycket att rida och jobba sju hästar på en dag så brukar jag tänka på alla småtjejer som skulle kunna göra vad som helst för att få rida, och här gnäller jag...
 
I bland kan man behöva en ögonöppnare för att förstå hur bra man har det och hur lyckligt lottad man är. Jag fick en sån i dag, en mycket tragisk sådan. Fått besked om att Lilla grås förra ägare avlidit i en ridolycka. Jag kände inte henne, hade lite kontakt innan köpet och träffade henne hastigt på en fest i somras, men min bästa vän är väldigt nära vän med henne så det känns ändå nära. Så tragiskt att en människa mitt i livet så hastigt rycks bort, medan hon gör något som ska vara roligt, det är ofattbart. Hon föll av under en hoppträning, ingen galen häst eller skyhögt hinder, det blev bara tokigt och hon föll av, och landade så olyckligt att hennes liv inte gick att rädda! Tänker på hennes man och son, på stallkompisarna och på den stackars tränaren som hade träningen, och som gjorde första hjälpen. Min vän Stinas kommentar igår var, "Vi måste fortsätta köpa hästar som vi inte har råd med, för vi kanske aldrig kommer dit att vi har råd?" Så alla, vänta inte med att göra det du vill, bara gör det. Lev livet som du vill ha det, för vi vet aldrig hur långt det är!
 
Så jag kommer fortsätta kämpa på. Jag kommer fortsätta göra det jag vill även om det inte alltid är lätt, även om det inte är perfekt, även om inte jag är perfekt, men jag gör det jag vill. Så i morgon rider jag för alla som inte kan och inte får rida. Och jag går ut och pussar på mina hästar åt alla som inte har några hästar att pussa på! Var rädda om varandra!
 
 

Kommentarer
Postat av: Desirée Jonsson

Vi som jobbar så hårt med hästar upplever det nog som ett kall, oavsett om det är med ridning eller som jag med uppfödning. Vi är medvetna om att vi blir rika i anden, inte i pengar och ofta får man motivera för okända varför man ens håller på.

Vad sorgligt med ryttaren som dog, och givetvis för de som är kvar och berörs. Livet är kort och skört, inte värt att slösa bort.

Och vad bra att du rider för mig med, som aldrig har tid ;) Det är jag tacksam över.

Hälsa Pavel!

2017-02-01 @ 07:46:10
URL: http://www.manadisvildhast.se/Blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0