Våga göra det enkelt!

Har hunnit fundera lite över gårdagens träning med Trafalgar. Jag är så glad att jag och Sara tänker precis lika om honom, att det ska vara enkelt, basic och att det gäller att bygga förtroende. Man tycker ju att en 14årig häst ska kunna göra lite mer avancerade saker men min känsla har varit att så fort jag bett om mer eller ställt minsta lilla krav så har han låst sig lite och slutat bjuda framåt. Så vi har mest travat runt fyrkanten, för att sedan lägga in något varv på stor volt och när det fungerar sedan kunna byta om volt. Jag har gärna velat flytta honom sidvärts men tycker då att jag tappat alldeles för mycket bjudning och hela han har knutit sig.
 
Sara hade precis samma upplägg på träningen igår, först fyrkanten och sedan volter. Bara försöka få honom att följa tygeln, precis som man gör med en 3åring! Nu blev han väldigt fin av detta jobb och jag tror att kan jag komma dit varje pass så kommer det inte vara några problem att göra svåra saker framöver. Men jag tycker det är lite modigt av en tränare att våga göra det så enkelt och kravlöst, jag är helt övertygad om att det är rätt men jag tror att många hede velat krångla till det och försöka lösgöra hästen med övningar eller annat. Det är dessutom skickligt att lyckas ge ryttaren en så bra känsla att man är jättenöjd efter träningen trots att man inte gjort något anant än travat lite! Ridningen ska vara enkel, det är ett av mina mål (det ska både se enkelt ut och vara lätt), men det är ju så svårt att få den så enkel. Men en bra början är ju att inte krångla till det med för svåra övningar innan ekipaget är redo för det. Jag tycker att ridbarheten är mycket viktigare än utbildningsnivån, det vill säga har du en ridbar häst är det inte svårt att göra rörelser även om hästen inte är utbildad för det. Men en häst med hög utbildning men som är svårriden är ändå inte lätt att göra rörelser på. Ridbarheten och grunderna är a och o, och för att hitta det så är det enkelt och basic som gäller!
 
Får lite känslan med Traffe att han är lite som en utbränd människa, eller en som blivit utsatt för något trauma. Minsta lilla stress eller press reagerar han på och låser sig lite. Misstänker att han inte bara har positiva minnen av att bli riden så nu gäller det att hitta förtroendet hos honom igen. Det här är ju knappast något som uppkommit hos de sista ägarna utan som byggts på under åren, han har varit i fyra olika länder på fem år, bara det säger ju en del. Nu gäller det att han kan lita på att vi kommer inte göra svåra saker, vi kommer inte göra något som han inte klarar av och jag kommer inte att pressa honom. Han måste börja lita på mig och hitta självförtroendet igen att han kan, och vill! Hur man gör det, det funderar jag också över!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0