nillashast

I dag har jag och Chokladen varit på spännande äventyr, och utvecklat oss båda mentalt!

 

Men jag började dagen med att jobba ett gäng hästar i töm. Först ut Satine, som jobbade med travbommar på banan först och sen runt träd i skogskanten, hon börjar bli riktigt trevlig att tömköra nu! Sen Grå som haft en och halv veckas vila men var lugn och sansad och såg fräsch och fin ut. Dajmen har inte haft grejer på sig på nästan en månad, då hon först var halt efter en trolig sträckning och förra veckan longerade jag ju utan utrustning och löshoppade, och det märktes verkligen då hon fick gjordtvång direkt när vi skulle gå från stallet. Hon fick det några gånger ifjol sommar, och en gång i somras, så det är inte så ofta men otäckt ändå, hänger nog ihop med spändhet och nu att hon inte haft gjord på länge. Får hoppas att vi kan hålla igång lite bättre framöver.

 

Satte även igång med Lemonaden som fick gå bakbromsträning igen, planen är det först nu och sen tömkörning, och så hoppas jag att jag kan rida henne i höst sen.

 

Där var jag tvungen att ta en paus och äta lunch, och tydligen fånga in på rymlingar då det stod en lös ardenner på gården hos Nisse. När han var i stallet så var det bara att börja leta hans kompis som var spårlöst borta! Hittade honom till slut i skogen, och han visste nog inte  själv vad han gjorde där... Sen blev det pannkakor till mat och så tillbaka till stallet för att packa ihop grejer och Chokladen och åkte på hopptävling!

 

Det var Nylands Hästsportslag som hade en liten klubbtävling, vi skulle rida 50 cm. Chokladen var väldigt spänd, jag longerade lite och annars mest skrittade på framridningen. När vi kom in på banan, där man även fick hoppa fram, så ville hon mest krypa därifrån precis som sin mamma Räkan som blev som en struts och försökte krypa ut från banan. Efter att ha lirkat lite med Chokladen, och lyckats hoppa några språng på framhoppningshindren, så red vi banan. Lite tveksamt i början, och jag tror vi rev de två första hindren, men bättre eftersom och det kändes ganska bra på slutet. Det var som att hon tyckte att hindren var det minst läskiga på banan och därför bjöd på dom!

 

Både hon och jag är flera erfarenheter rikare och fick självförtroendet höjt lite, jag tyckte faktiskt att vi gjorde det bra. En unghäst som knappt är hoppad och en dressyrtant som slutat hoppa, dessutom i en röra av ponnyer, barn, nervösa ryttare och publik på läktaren, jag tycker att vi gjorde det bra! Nästan så jag är sugen på att hoppa henne mer framöver!