Tuff torsdag!

Gårdagen var tuff, jag visste det redan innan och vaknade med nack och huvudvärk som srn inte riktigt släppte på hela dagen.
 
På morgonen toksnöade det, massor av snö, men under eftermiddagen övergick det i plusgrader och regn även om vi klarade oss bra från regnet här. Jag tänkte rida Lilla Grå innan hovis kom, longerade lite först och hon var verkligen helt crazy! Dessutom fick hon igång alla andra hästar i hagarna! När hon taggat ner bestämde jag mig för att sitta upp, men jag hann bara skritta någon minut så hördes ett brak bakom stonas lösdrift och så var alla hästar på gång igen. Blev ingen mer ridning kan jag säga! Vet inte om det var något djur eller annat som lät och triggade dom men alla hästar var motionerade sen!
 
När hovis kom tittade hon först på Zebbe, vi bestämde oss för att vänta med skor och verkning då både hans hovar och underlaget är helt perfekt nu. I stället fick Szum på sin tappsko, Gandalf blev omskodd och hon tittade på Rabea som har en hovböld på väg ut, så på henne blev det jodopaxomslag. Sen lastade jag och Elise Räkan och åkte till kliniken i Sundsvall!
 
Väglaget var inte det roligaste, växelvis oskottat, modd, ishalka och regn, speciellt hemvägen när det regnade nästan hela vägen. Men vi hade gott om tid och kunde köra lugnt och var ändå framme tidigare än vår tid. Räkan har haft problem med knölar på halsen, det började nog egentligen i slutet av förra sommaren men var inte förrän i maj som jag flrstod att det inte bara var knottbett. Flera veterinärer har tittat på det men ingen ha velat göra något eftersom hon varit helt obesvärad av dom. En teori har varit nackbandmask och efter avmaskning fick jag en stor reaktion och fler knölar. En annan teori är cancer. Hur som så har knölarna börjat besvära henne sista månaden, de har blivit fler, kliat och sista veckorna har hon varit irriterad i luftvägarna. Så alltså läge att kolla upp detta!
 
Vi har fortfarande inga svar på vad det är, och kommer aldrig få veta heller. Räkan var snorig och irriterad i mäsan efter ha stått i transporten där det ju är instängt så vi började med att kolla luftvägarna med kamera. Den högra näsborren har hon inte varit så irriterad i och där kunde man se med kameran att hon har små knölar precis där luftstrupen börjar. I den andra näsborren gick det inte att gå ner med kameran ens! Så inte konstigt att jon är ansträngd i andningen! Tung resa hem, nu väntar avlivning inom kort och det känns förjävligt. Jag var ju såklart beredd på det men jobbigt ändå, speciellt sim hon ju är dräktig...
 
Väl hemma igen efter att ha fastnat först i backen upp till min gård och sen på Nissen infart, så hade Nisse fixat middag och det var nog tur för jag var helt knäckt. Resten av kvällen tillbringades i soffan!
 
Räkan med sina sista två avkommor, Dajmen och Wasabi;
 
 

Kommentarer
Postat av: Desirée Jonsson

Åh, jag beklagar verkligen.

Det är förstås bra när en häst slipper lida mer, men extra sorgligt när stoet är dräktigt. Jag tvingades ta bort ett dräktigt sto för några år sedan så jag förstår. Det fanns inget annat val.

Sorgligt, kram!

Svar: Ja det känns tufft.. Fast jag har nog inte riktigt tagit in det än..
Pernilla Engström

2017-12-08 @ 16:23:37
URL: http://www.manadisvildhast.se/Blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0