nillashast

Jäklar vad det har regnat i natt! Och i morse! Trodde jag skulle hinna flyta bort innan jag fått på täcken, och bytt täcken, gjort i ordning tanten och kommit i väg. Som tur var så avtog regnet ju närmare Sundsvall jag kom och i Matfors regnade det inte alls. Men dom hade fått desto mer igår och i natt, det var blött överallt men förutom några pölar så var tävlingsbanan bra. Tyvärr var det många strykningar, men det hade man ju kunnat räkna ut...

 

Jag åkte ensam med tant och det fungeade bra. Hon var laddad redan hemifrån och inte blev det mindre på plats. i 90 klassen var vi felfria och hade ne bra känsla, förutom trean som var en oxer där jag hade tänkt mig ett galoppsprång till men tanten hade egna planer och tag av stort. Bara att inse att det inte är jag som bestämmer alla gånger, man kan ju säga att vi har en form av delat ledarskap!

 

I 1 meter kändes det också riktigt bra. Tycker jag börjar hitta känslan och knapparna nu, förat tävlingen kändes det okontrollerat, flaxigt och bara på hennes villkor, nu känns det som vi gör det här tillsammans! Fyran var en kombination som låg på en böjd linje med relaterat avstånd från en oxer. När jag gick banan så reagerade jag på att vägen inte var helt enkel, dessutom lite kort i kombinationen, i alla fall om man har storhoppad häst. Vi fick ett jättefint språng på oxern, trots att hon hade laddat på fel hinder först, och kom ut bra på vägen som jag hade tänkt, men mellan hindren blev jag lite osäker hur jag skulle rida mot kombinationen. Jag ville ju inte driva för mycket och få ett stort språng in, då skulle det ju bli trångt, så jag blev passiv och velig, det kände tant och vi fick ett stopp. tog om och då klarade hon det galant trots att det blev väldigt kort för henne, sen fick vi en liten rivning också på en oxer där det gick lite fort. Men jag är trots dessa missar jättenöjd då jag hade en så bra känsla!

 

Jag hann precis hem för att se de sista ekipagen på banhoppningen från Fälttävlans EM, grattis Sverige till ytterligare en lagmedalj!  Efter att ha mockat och packat ur bilen så skrittade jag Szum lite i skogen här hemma, det hade vid det här laget återigen börjat regna men som tur var bara duggregn. För Szum, och mig, är en skritttur i skogen hemma lika jobbig som en travuteritt, mycket backar, stockar att kliva över, slalom runt träd och genom sly. jag var trött när jag kom hem för jag fick be han vänta hela hemvägen. Inte alltför lämligt att ha bråttom hem när det är brant nerförsbacke och man inte har koll på sina bakben, men det kanske var därför han hade så brått... En sväng på byn föra tt äta pizza och dricka kaffe, det var jag nog värd, och sen lite mer pyssel ute innan mökret kom. I morgon Ica igen!