Selektiv hörsel?

Skyndade ut med hästarna efter jobbet i dag för att hinna rida innan mörkret, i alla fall kunna börja ridturen med ljus. Linda följde med och red Räkan och jag red Orvar. Blev en tur med ganska mycket trav i backarna och mycket intressant att titta på för Orvar. Tror han spanade in varenda sten och postlåda längs vägen, och när det blev extra spännande sökte han stöd hos Räkan genom att helt enkelt ramla rakt in i henne. Som tur är bryr hon sig inte så mycket att det kommer en gul fjording glidandes över vägen och sen rakt in i henne!
 
Tömkörde sedan Szum här hemma, och jag blev varken gråtfärdig eller förtvivlad av det! Annnars är det ju tömkörningen som varit den stora stötestenen i jobbet med honom. Jag ville bara jobba med att hålla honom lugn i dag och utan stress. Det gick rätt bra, han började gasa i gång men det blev inget mer än några varv i trav i stället för skritt, annars har han ju både försökt dra i väg, bockat, sparkat och backat när han blivit stressad. Jag försöker verkligen jobba med att hålla ner stressen hos honom och få honom att jobba lugnt och avspänt i skritt innan vi går vidare med annat. Detta är ganska tålamodsprövande då han dirket vill börja trava i allt jobb, och när han väl börjat med det så hör han knappt mina prooanden och i hans värld betyder "bra" samma sak som trav. Så när jag väl får honom i skritt och berömmer så har han börjat trava igen. Men när han väl har slappnat av och skrittar lugnt så är det inga problem att göra övergångar skritt-trav-skritt och han hör allt jag säger, och man kan berömma utan att han byter gångart. Selektiv hörsel tror jag minsann han har! 
 
Jag tror det är väldigt viktigt för en sån här häst att man jobbar med att han lär sig varva ner och ta det lugnt. Varje arbetspass behöver inte börja med att man rastar av sig i full fart, och lösningen på alla problem är inte att öka farten och försvinna i väg. Jag upplever att när benen på Szum börjar gå fort så kopplas hjärnan i från, och han blir  okontaktbar och svår påverkad. Därför måste jag ha kontroll på i vilken fart benen rör sig, och så fort det blir något vill jag få honom att stanna till, tänka efter och koppla på hjärnan igen. Förstår ni hur jag tänker?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0