nillashast

Jag har funderat lite på det här med rakriktning...

Ni har väl koll på utbildningsskalan?

 

Takt

Lösgjordhet

Stöd

Schwung

Rakriktning

Samling

 

Många är fundersamma över att rakriktning ligger så sent på skalan, detta har ju såklart även jag funderat på. Svaret man får om man läser eller diskuterar det är att det krävs en viss form av samling för att få hästen riktigt rakriktad och att hästen inte kan vara helt rak förrän den tex. tar ett korrekt stöd. Detta är ju givetvis sant. Och det är ju även så att man inte kan vänta med att jobba med rakheten hos hästen tills man är så långt ner på utbildningsskalan, men man kanske inte kan kräva total rakriktning förrän man är där? Sen ska man komma i håg att utbildningsskalan är, och bör vara, flytande. Allt går in i varann och hänger i hop!

 

Vad är då rakriktning? En rakriktad häst är så mycket mer än bara en häst som går rakt fram. En rakriktad häst går så klart att rida rak på raka spår men den är också liksidig, den bör vara lika lätt att rida i båda varv och vara jämnt musklad. Den spårar (dvs sätter framben och bakben i samma spår) även på böjda spår, och har en ärlig böjning och eftergift i innersidan på bågar och volter. Alltså ett rätt omfattande begrepp!

 

Det första arbetet med rakriktning handlar ofta om att kunna vända hästen utan att den böjer i väg halsen och att kunna rida på ett rakt spår utan stöd av vägg eller staket. Jag använder ofta en övning där man i skritt rider på en liten fyrkant och i hörnen vänder, med framdelen med sig, för ytterhjälperna och med rak hals. En enkel men bra början. Sen handlar det avslutande rakriktningsarbetet om detaljer, att ha samma känsla i båda varv, få raka byten mm. Där emellan är det mycket arbete och arbetet med rakriktning har man med sig hela tiden!

 

Så till min fundering! När jag ridit de sista dagarna har jag flera gånger fått känslan av att hästen, som när jag börjat varit slingrig, haft ett ojämnt stöd eller kännts olika mellan varven när den sedan släpper till känns mycket rakare och många av rakriktningsproblemen försvinner av sig självt. Nu är det här ju ingen ny känsla men jag reflekterade över det i dag. Att det ju är logiskt om man tänker på utbildningsskalan. När hästen är lösgjord så kommer stödet och sedan så småningom rakriktningen. Jag kan ju inte få hästen rakriktad innan den är lösgjord! Logiskt egentligen, men det känns ändå som en aha upplevelse.

 

Som igår när jag red Sickan. när jag började kändes det som hon böjde halsen åt minst två håll samtidigt, jag hade ojämnt stöd i tyglarna och hon var lite slingrig. Efterhand släppte hon och blev fin i formen, och helt plötsligt var halsen rak, stödet jämnt och hästen var i min ram. Alldeles av sig själv! Magsikt!

 

Arnold Assarsson är min idol! Ni har väl inte missat hans blogg? Jag tycker han skriver mycket klokt, även om jag såklart inte alltid håller med om allt, i det nyaste numret av Ridsport som kom i dag hade han skrivit en krönika. Kan inte låta bli att citera:

 

"Horsemanship för mig är att tävla klasser som häst och ryttare kan genomföra bra och inte genomlida dåligt. Det är att på lämpligt sätt utbilda och korrigera sin häst och inte på ett olämpligt sätt avreagera sig på och bestraffa den. Att ta bäst hand om sin häst är inte att ge den mest godis, ludd och bling-bling, det är att veta vad den kräver och behöver." /Arnold Assarsson Tidningen Ridsport nr 1 2014

 

Så kung! Ni kan läsa med av och om honom på hans blogg: http://arnoldassarsson.se/

 

 

Visst det är ju en hästblogg, men jag tror nog att några av er är nyfikna och se vad jag pysslat med inne de sista veckorna! Det är inte proffsgjort men jag tycker det blev stor skillnad och är nöjd! Det är inte lätt att ta kort i trappan (kan lova att det inte är lättare att måla i trappan heller...) men ni får hålla till godo!

 

Nytt år, nya tag!

 

Efter en lugn morgon så passade jag på att rida ut i det fina vädret. Först tant, vi hittade en skogsväg med snö -tillräckligt mycket snö för att kunna galoppera på lite! Ni kan tro att tant var lycklig (och även tanten som satt på!), hon bytte galopp konstant och för varje byte smygökade hon tempot! Roligt var det i alla fall och svettig var hon när vi kom hem. Nu måste jag klippa om henne!

 

Sen red jag ut med Lucky. Med honom blev det mycket trav, på hemvägen ville han nog helst galoppera hela tiden men eftrsom han kommit till ett tråkgt ställe där man inte får göra som man vill så fick han trava fint hela vägen hem också. 

 

Szum hade drullat av sig en sko i morse, trots att jag försökte spika fast den med snickarhammaren igår. Nu i kväll fick jag hjälp att få på skon igen men då var ridenergin borta och jag bestämde mig för att ta nya tag i morgon. I stället ska jag försöka skruva upp räcket i trappen, sen är det färdigt där och jag ska fota och lägga upp lite bilder på det. I morgon drar jag igång nästa projekt, nämligen att skapa ordning på mitt kontor!

Då var detstormvarning igen! Jag gillar verkligen inte när det blåser men det är det ju ingen storm som tar hänsyn till, om man ska tro vad alla på Ica sagt i dag så kommer bli nog blåsa bort totalt i natt. Det är klass 3 varning och låter rätt allvarligt, jag tyckte absolut att det var nog med Hilde och Dagmar.

 

Skipar ridningen i kväll, ska gå ut och kolla till hästarna och natta dom. Som tur var har jag ju lite pyssel inne att göra, har ju köpt färg så jag ska försöka börja riva lite tapet och sånt så länge det finns lyse. Har ju även fått Ridsport i dag så förhoppningsvis ska kvällen gå. Utgår frän att det inte blir många timmars sömn i natt men hoppas givetvis att det ska bli lugnare än befarat. Lär vara uppe och kolla hästarna några gånger och katterna får hålla sig inne i natt! Håll tummarna att vi överlever!

Då ska jag försöka sammanfatta Kyraclinicen! Jag hade höga förväntningar på den, och jag är väldigt kräsen på clinics både vad det gäller upplägg och innehåll.

 

Kyra ÄR fantastisk och jag är jätteglad att jag fick vara med och uppleva en clinic med henne. Men jag tycker inte att upplägget var riktigt bra. Temat var "Recept på samling", det höll hon bra på förmiddagen men efter lunchen pratade hon väldigt lite om samling även om de hästarna verkligne kunde samla sig. Det jag är mest kritisk till är att det var alldels för många ekipage och hästar. Visst det är roligt att se många fina hästar (fast så fina var inte hästarna faktiskt...) men jag tycker det blev rörigt och stressigt. Hade hellre haft färre hästar som hon hade kunnat jobba längre med, nu blev det även så att flera ekipage fick jobba med samma sak. Om jag minns rätt var det 10 ekipage, varav hon satt upp på två av hästarna. Hon började på ett spännande sätt genom att ha både en unghäst, en jättefin 4 åring, och en grand pri häst inne på banan samtidigt, intressant att se skillnad mellan samling och arbete på dessa två men jag hade gärna sett mer av dom.

 

Men förutom upplägget var det bra! Kyra har underbara jämförelser, hon är noggrann med sitsen och det blev en enorm skillnad på första hästen hon satt upp på så nog kan hon rida! Hon ändrade små detaljer i ryttarnas sits och vips så rörde sig hästarna helt annorlunda, så roligt att se! Själv satt hon upp på en häst som såg rätt pinnig och tråkig ut i steget (och rätt lik Räkan faktiskt, inte bästa eteriören men bra inställning), efter att hon hade arbetat hästen i en 10 minuter så började den böja på sin raka bakben och röra sig med schwung! Makalöst att se, bra ridning är som magi! 

 

Sen är det ju självklart alltid inspirerande att se fina hästar och ekipage på grand prixnivå, även om det är långt dit ännu för mig. Kyra påpekade flera gånger vikten av att alltid veta vart man var på väg, målet, och att alla ryttare och hästar skulle utbildas som om målet var grand prix. Detta för att få en korrekt grundridning, dessutom ger det en bättre, roligare och säkrare ridning även om ryttaren i framtiden bara vill rida i skogen. Och för de ryttare som kommer upp på de nivåerna underlättar det enorm att ha lärt sig rätt från början. För Kyra ser på det som att allt sitter i hop, tex. en bakdelsvändning är en förberedelse för galopppiruett, att minska traven är en början på piaff osv. Jag gillar den tanken, att vi ska utbilda alla ryttare, från att de kliver in på ridskolan första gången, med tanke på att de i framtiden ska rida grand prix oh vi ska utbilda alla hästar med målet att de ska gå grand prix!

 

Kyra sa många kloka ord, tex. är hennes jämförelse med jordgubbssylt oslagbar. Du kan inte förklara för någon som aldrig ätit jordgubbssylt hus det smakar, du kan förklara runt omkring, ungefär hur det smakar och vad det liknar, men exakt hur det smakar vet man inte förrän man smakat. Samma sak med ridning, du kan inte beskriva känslan utan den måste upplevas! När man har upplevt känslan, tex av hur det känns när häste går på tygeln,tar stöd eller gör ett rent byte, är det lättare att veta när man är på rätt väg och närmar sig, men hur ska man veta när man är nära när man inte vet vad amn letar efter? Man måste smaka på sylten för att veta hur den smakar!

 

Det var sjukt mycket folk på clinicen, långa köer till allt och det gick inte ens at gå på toaletten i lunchpausen pga alla köer. Lite opraktiskt kan jag tycka... Överlag dock en riktigt bra dag och nu är jag sjukt ridsugen, ska bara jobba på Ica nu sen så blir det ridning! Och får ni chansen att se Kyra -ta den, hon är fantastisk!

 

Har du en tvååring som du planerar att visa på treårstestet i maj? Då är det hög tid att sätta i gång med den!

 

Det kan kännas som det är långt itll maj men tiden går fort och det är mycket som ska hinnas med. Jag tycker det är viktigt att börja med sin unghäst i tid så man inte behöver stressa, att den får viloperioder och att det finns tid för eventuella bakslag eller skador.

 

Treårstestet består av tre moment, dels visning av exteriör och gångarter vid hand, dels lösgalopp och löshoppning samt ett frivilligt ridprov (dock kan din häst inte få ut sitt eventuella diplom om den inte klarar ridprovet). Ridningen kräver givetvis förberedelser och träning även om ridprovet är enkelt (du ska kunna rida hästen i alla tre gångarter i båda varv), det är bra om hästen är riden i en okänd miljö vid något tillfälle innan så man vet hur den fungerar och reagerar. Annars är löshoppingen det som kräver mest förberedelser, jag tycker det är bra om man börjar med löshoppningen i tid -gärna några gånger redan när hästen är två år. I början handlar det mest om att hästen ska förstå systemet och vad det går ut på. Man börjar ju givetvis med låga hinder och jag tycker inte att man behöver hoppa på maxhöjd så många gånger, utan vid ett par tillfällen under våren kan man låta hästen hoppa lite högre för att sedan de sista gångerna innan testen hoppa lågt och enkelt igen. Tycker också det är önskvärt om man inte löshoppar så mycket sista tiden innan testet för då finns det risk att hästen lessnar. På testet ska hästen komma in på banan och tänka"Det här känner jag igen, det här kan jag, dom här hindren hoppar jag lätt, jag är bäst!" För att uppnå det så krävs rätt matchning, vilket både kräver fingertoppskänsla och erfarenhet.

 

Något man kanske inte alltid tänker på är att det krävs kondition och ork hos hästen på treårstestet, dessutom ger en välmusklad och vältränad individ ett bättre intryck och därmed bättre poäng. Den konditionen byggs dels genom inridningen och dels genom lösgalopp och löshoppning. Jag vill gärna rida unghästarna mycket ute i skogen med andra hästar, det ger både kondition och styrka men kräver ju givetvis att man är klar med inridningen i tid och inte veckan innan. Longering, tömkörning och framförallt stora, kuperade hagar att busa med kompisar i ger också konditon och bygger upp.

 

Som ni ser finns det många och goda anledningar till att börja med sin unghäst i tid. Detta gäller ju givetvis även om man har en blivande 4åring som ska visas på kvaliten eller kvala till 4 årschampionatet, börja i tid för sen går det fort!

 

Om du vill ha hjälp med utbildningen eller inridningen av din unghäst så är du välkommen att höra av dig, oavsett om du har en tvååring som ska visas, en äldre häst som ligger efter i utbildningen eller någon annan häst du behöver hjälp med. Jag kan även hjälpa dig med förberedelserna för treåstest eller kvalitetsbedömning, eller om du vill ha hjälp med till exempel löshoppning. Du är alltid välkommen att höra av dig!

 

Jag sitter alltid upp med pall och det är något jag rekomenderar alla att göra! Själv är jag tvungen sedan jag fick problem med ryggen men man ska ju självklart börja använda pall innan man får problem för att undvika dom. Att sitta upp med pall skonar ryttarens rygg, hästens rygg och sadeln!

 

Men det är viktigt att ha rätt pall! Den ska vara stadig och säker, jag har varit med om, sett och hört om alldeles för många incidenter där hästar trampat in i, fastnat i eller tippat pallen. Dels kan hästen skada sig eller ryttaren, och den kan även blir rädd så man får problem att sitta upp i framtiden.

 

Jag är jättenöjd med den pall som jag köpte för ett år sedan. Den är lagomt hög (finns i flera höjder), står stadigt och stabilt, man orkar bära den men den blåser inte i väg. Hållbar, hästarna kan sparka på den eller sätta upp hoven på den, det finns inget som dom kan fastna i och inga vassa kanter. Man står stadigt på den, utan aatt halka, och den känns verkligen trygg och säker. Dessutom tål pallen att stå ute i kylan. Med unghästarna som ska ridas in är det verkligen jätteviktigt att man har en säker pall. Jag använder ju pall direkt när jag börjar med insittningen av unghästarna och tycker att det blivit stor skillnad för mig när jag skaffade denna pall. Nu har jag köpt en ny, likadan pall att ha på ridbanan. Man sitter ju ofta upp även på banan och jag vill ju kunna jobba med insittningen av unghästarna på banan. En lila pall blev det denna gång, snyggt!

 

 

 

Debatten om stilbedömning på ponnySM härjar vilt i bloggar, debattartiklar och på Facebook. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det hela... Om jag har förstått det rätt så handlar det mest om att det bara är kategori b som har stilbedömning som avgörande på SM och att problemet är att det inte är lika för alla kategorier. Och det kanske inte är bra att det är så, men det finns en policy från Riksidrottsförbundet om att barn under 12 år inte ska tävla så det kanske inte behöver vara lika för alla kategorier? 

 

Det har kommit fram många bra förslag i debatterna, ett var att ha kvalen till ponnySM i stilbedömning och därigenom har ryttarna bevisat att man kan rida tillräckligt bra för att rida mot klockan under SM sedan. Kanske inte så tokigt? Ett annat förslag var att det skulle krävas att man fick ett antal godkända ritter av domare/överdomare i varje klass innan man fick gå upp en klass, detta skulle gälla redan från lokalklass och även på storhäst. Kan nog vara en klok tanke. Många har påpekat att det är bra med stilbedömning men att det borde införas tidigare, inte på SM utan redan i de lägsta klasserna där ryttarna börjar tävla. Och det känns ju väldigt logiskt! 

 

Jag tror att många är väldigt överens med mig att ridningen och då framförallt grundridningen måste bli bättre hos våra ryttare. Vi måste komma i från busridningen för att både höja säkerheten för ryttarna och för att ge hästarna bättre förutsättningar, och vill Sverige fortsätta ha framgångar internationellt så måste vi fundera över vad som krävs av ryttarna för att nå dit. Där räcker det inte att rida fort, utan man måste rida BRA! Generellt tror jag vi måste bli bättre på grunderna, på att arbeta hästarna korrekt, på ridningen mellan hinder och på hästhållning, utbildning och hästkunskap i allmänhet. Vill man bli bra så räcker det inte att kunna gasa runt en bana snabbast, man måste kunna hitta bra hästar, utbilda dom bra hästarna rätt och kunna matcha dom bra hästarna så dom håller och utvecklas. Den mesta tiden med hästarna är vi utanför tävlingsbanan, men jag tror vi måste få in mer av detta i tävlingsmomentet -och hur gör vi det?

 

Stilbedömning behöver inte vara så dumt, jag ser gärna mer av det från de lägsta klasserna på både ponny och stor häst. Kanske lägga in klasser med idealtid? Det ökar ryttarnas känsla för tempo. I dag kvalar man för att få starta i tex. 1,30m på stor häst, dessa kval kanske inte bara ska vara att man ska rida visst många felfria 1,20 utan även att man ska få en bedömning av domaren att man rider vettigt och i balans? Man kanske skulle införa pris till "dagens snyggaste runda", "klassens bästa inverkan" eller dagens "fair play" ryttare? Alltså utmärkelser i de ordinarie klasserna? Kanske en stilbedömningscup på lägre nivå? På ponny finns Mountain Horsecup med final på SM men på stor häst finns inget vad jag vet.

 

Men det viktigaste är ändå att försöka ändra på träningen mellan tävlingarna. Tränarna har en jätteviktig roll, att matcha ryttarna rätt och att verkligen lära ut grunderna! Inte låta ryttarna hoppa högre än de är mogna för, motivera till att de lär sig rida dressyr också och hjälpa till att hitta rätt och lämplig ponny eller häst till varje ryttare. Vi behöver nog lägga mer tid på att rida för tränare (eller en utbildad ridläare för den delen!), och det är viktigt att tränarna håller sig uppdaterade och vidareutbildar sig. Vidare så tror jag det är viktigt med bra utbildade hästar och ponnyer, så även hästutbildarna har en viktig roll. Tyvärr råder det lite brist i Norrland på både bra tränare och bra hästutbildare, men det ska vi försöka ändra på! 

 

Vad tycker ni?

 

Magsår, kolik, fång, fetma, foderstrupsförstoppning, överbelastningshälta pga övervikt, hosta... Det är bara några av de sjukdomar och åkommor som våra hästar kan drabbas av på grund av utfodringen! Att ha kunskap om foder, utfodring och hästhållning borde vara en självklarhet för alla hästägare men tyvärr så är det inte så utan det finns stora kunskapsluckor, och i vår vilja att göra väl blir i bland alldeles fel...

 

Som jag ser det finns det några punkter där det ofta brister:

 

1. Att många hästar står på för stora kraftfodergivor och för lite grovfoder. Kraftfoder är bara en komplettering när grovfodret inte räcker till. Om du vill banta hästen så ta först bort kraftfodret innan du drar ner på grovfodret. Minsta giva grovfoder är 1 kg ts per 100 kg häst, det är ett absolut minimum och man rekomenderar 1,5 kg ts per 100 kg häst vilket blir ungefär 9 kg på en liten stor häst om man ger torrhö. Om din häst är lättfödd så kan du byta ut grovfodret mot ett med mindre näring i, senare skördat, eller kanske byta ut en del av givan mot halm. Genom att fodra i sk. slow feedingnät så kan du förlänga ättiden för den häst som inte ska ha så stora givor.

 

2. Att vi alldeles för lätt går på reklam och goda råd om kraftfoder, tilskott och mirakelpulver. En del av dessa tillskott är inte bara onödiga och väldigt dyra, utan dessutom skadliga! Helt sjukt att man kan sälja c-vitamin till häst, då hästar själva producerar c-vitamin... Och att det finns kraftfoder som saluförs till fånghästar och lättfödda ponnyer, dessa hästar ska ju inte ha kraftfoder överhuvudtaget! Var noga med vad du lägger dina pengar på och vad du stoppar i din häst, finns det vetenskapliga bevis för att det fungerar? Och är det dopingklassat? 

 

3. Att många hästägare i dag inte vet vad som är normalhull är! Vi har ändrat våran syn på normalhull och accepterar tjockare hästar i dag än man gjorde förut. Förr sa man att man skulle ana hästens revben när hästen var i rörelse, i dag talar man oftast om att man ska känna hästens revben men inte se dom. Viktigt att man känner efter revbenen strax bakom sadeln, där schabraket ligger. Det kan även hända att man blandar i hop en muskelfattig häst med en tunn, om hästen saknar muskler men är i bra hull (alltså över revbenen) så är det protein som saknas inte enregi. För att bygga muskler behöver protein och rätt träning, ofta ser man hästar som är i överhull i tron på att de "är maffiga och välmusklade" när de egentligen är feta! För tunna och magra hästar är givetvis inte alls bra heller men man ska komma i håg att i det vilda så är det vanligare med tunna hästar än feta, hästar är inte gjorda för att vara överviktiga! 

 

4. Våra hästar rör alldeles för lite på sig! Hästar är gjorda för att röra sig många mil och timamr varje dag, den större delan av tiden i ett lugnt tempo men med vissa ruscher. Dagens hästar är mycket stillastående och de flesta rids mindre än en timmer per gång och kanske bara några dag i veckan. Dessutom då ofta på ett ensidigt underlag, i ett ensidigt arbete, i en ensidig arbetsform och kanske med en sned eller överviktig ryttare, och sen undrar vi varför inte våra hästar håller..? Men det är en annan fundering som jag ska ta en annan dag!

 

Jag efterlyser mer kunskap och mer sunt förnuft! Som det är nu så riskerar vi att fodra i hjäl våra hästar! Visserligen i ren välvilja men med mer kunskap om foder, hästhållning och hästen som varelse så kan vi öka hästarnas välmående och dessutom spara tusenlappar på både veterinärräkningar och onödiga tillskott!

 

Mina egna hästar går på lösdrift med fri tillgång på hösilage och inget kraftfoder. Räkan som är dräktig får extra tillskott på mineraler och selen och kommer givetvis få tillskott av kraftfoder längre fram i dräktigheten. De hästar som kommer hit får också gå på fri tillgång om de fungerar på det, annars så utfodrar jag tre-fyra gånger per dag med så stora grovfodergivor som möjligt. Under hösten har jag provat slow feedingnät inne till ett par hästar som åt snabbt men inte behövde så mycket mat och det fungerade bra, jag är inte heller främmande för att blanda in halm i fodret om det är hästar som behöver bantas. Hästarna rids cirka fem dagar i veckan och jag försöker variera underlag och arbete så mycket som möjligt. Tycker själv att mina hästar är ganska lagom i hullet och fina i kroppen.

 

Så tycker jag, hur tänker och gör ni?

 

Jag har väldigt mycket markarbetsträningar och tycker verkligen att det både är roligt och bra träning. För mig innebär markarbete tränng med bommar, cavaletti, små hinder och dressyrövningar med mål att få lydiga hästar som är gymnastiserade och lösgjorda.

 

Det blir mycket tydligare hur bra hästen lyssnar på ryttaren när man har bommar och koner, rider men utan så märks det inte så väl om förhållningen tar 5-10 meter att få i genom men när man har hamnat 5 meter efter bommen så blir det väldigt tydligt. Dessutom är det ett bra jobb för hästarna att få lyfta på benen över bommar och små hinder!

 

Min plan är att ha markarbete här hemma ungefär en gång i månaden nu till och börja med, men min förhoppning är att intresset ska öka så det går att köra oftare. Och ni vet väl att ni kan boka träning här hemma när som helst som jag är hemma? Du kan rida ensam eller om ni är flera som vill rida i grupp, dressyr, markarbete eller enklare hoppning, och vill du kan du även få din häst riden eller tömkörd. Dessutom har jag nästan varje vecka markarbetsträning hos Nylands Hästsportlag!

 

Nu har jag köpt biljett både till Jan Brinks clinic i Sundsvall på söndag och till Kyras på Strömsholm i december. Tänk vad inspirerad jag ska bli i höst, och vad jag ska bli dressyrig, värsta dressyrtanten!

 

Man behöver ju verkligen få olika inputs och kickar för att hålla uppe orken och glöden, speciellt den här tiden på året, både för den egna ridningen och för att kunna träna andra. Perfekt att få se fina hästar, bra ridning och samtidigt få råd och tips, och kanske också lite nya ideer. Jag tycker verkligen alla ska försöka hitta källor till inspiration och ny energi, åk på clinics, titta på träningar, tävlingar, rid träning eller få någon duktig ryttare att rida din häst. Man behöver får lite bra ridning på näthinnan och lite nytänk! Jag tycker att man aldrig kan bli mätt på clinics, kurser och föreläsningar, ajg vill vara med på allt!

 

 

 

Jag tror vi får hästarna lite som vi gör dom! Självklart är hästar olika och har olika personlighet, men jag tror att vi styr dom mer än vi tänker på med vårat beteende och vår ridning. Om ryttaren är okoncentrerad och flamsig blir ofta även hästen okoncentrerad och flamsig, är ryttaren stressad blir hästen ofta spänd eller stökig, är ryttaren osäker blir hästen ofta tveksam och är ryttaren skärpt, fokuserad och gör sitt bästa -ja då går ofta hästen på bästa sätt!

 

Det låter ju så enkelt och självklart men varför ser vi då inte till att vara koncentrerade och ostressade i stallet? Kanske för att det inte alltid är så enkelt, vi lever i ett stressigt samhälle med mycket press och det följer ofta med oss till stallet. Jag brukar i bland tänka att man får vara lite skådespelare inför hästen. Men får låtsas att man har all tid i världen, att man inte alls är nervös för att hoppa den där stora oxern, att man tycker det ska bli jättekul att rida ut i spöregnet eller vad det nu kan vara. Det klart att det inte är så lätt att lura en häst, men många gånger får det oss att tänka i rätt banor. 

 

Om jag är nervös för att prova att sitta på en nervig häst första gången (vilket inte brukar vara så nervöst för jag ser alltid till att hästarna är väl förberedda) försöker jag inte visa det. Jag låtsas för mig själv och för den som håller i hästen att det är helt lugnt och inget att vara nervös för, pratar lite om oväsentliga saker och försöker ta det som det mest naturliga saken i hela världen. Då kommer hästen också tycka att det är rätt naturligt och självklart att man sitter upp, än om man gör en stor sak av uppsittningen eller vad det nu kan vara.

 

På en av dagens lektioner syntes detta tydligt. Ryttarna hade problem att klara övningen, en rätt enkel övning som ändå krävde att ryttarna red hela vägen, hästarna var lite flamsiga, vinglade och tog inte riktigt fattningarna. Så emellanåt hittade ryttarna sitt eget fokus, man såg hur dom bestämde sig för att klara övningen och hade full koncentration, och då vips såg övningen enkel ut och hästarna var lyhörda och lydiga. Och det är ju självklart, vem vill lyssna till en flamsig chef som inte tycks veta vad han vill eller vad som är målet? Eller vill ha en chef som står och skriker utan att någon lyssnar? Vi har nog alla bestämda åsikter om våran chef på jobbet, men hur många tänker på hur vi är i vår roll som chef över hästen? Jag tror på att vara tydlig, lugn, fokuserad, intresserad av hästen (personalen), att ge och visa förtroende och att visa sin uppskattning!

 

Det räcker ju inte att vara så den timmen man rider, utan hästarna läser av oss redan när vi hämtar som i hagen eller komme in genom stalldörren. Jag försöker tänka lika, försöker läsa av hästen redan när jag hämtar den i hagen eller öppnar boxdörren, jag försöker ge hästen ett lugnt och avspänt intryck av mig. Om jag lyckas? Det vet man aldrig, men det är ju värt ett försök.

 

Hur vill du att din chef ska vara? Och hur vill du att hästen ska uppfatta dig? Jag tror vi får hästarna lite som vi gör dom, vad tror du?

 

Jag tycker att olja är ett väldigt bra fodermedel för de hästar som behöver lägga på hull. Har ofta gett det till mina hästar och jag köper vanlig rapsolja på affären. 

 

Det är bra för hästar som behöver få me hull men kanske inte behöver mer energi i ridningen. Man kan ge upp till 0,5 dl per 100 kg/häst och utfodringstillfälle men oftast behövs inte dom mängderna. Jag har gett 1-2 dl per dag. Hästarna blir även fina i pälsen av oljan! Oljan ska vara av livsmedelskvalitet och du kan använda annan olja än just rapsolja, vissa hästar är lite kräsna och kan känna av smaken i tex. solrosolja.

 

Men man måste var uppmärksam på att hästen verkligen behöver olja, är hästen tjock eller lättfödd behöver den ingen olja. Likaså om den är bra i hull (känn över revbenen) men saknar muskler, då behöver hästen protein och olja innehåller endast energi. 

Lönefredag på ICA, rätt matt när jag kom hem och ännu värre nu. Just nu känns det som jag behöver hjälp med allt och att jag inte gör annat än tjatar om hjälp...

 

Red i alla fall ett litet lättare och kortare dressyrpass med Szum, det kändes bra och jag hoppas han springer lika fint i morgon på träningen. Tömkörde sedan Frallan på banan, hon är ju väldigt stökig med huvudet och bettet, men jag tror vi kom några steg framåt i dag i alla fall. Det är en så himla fin häst!

 

Nu ska jag har lite fredagsmys med julmust och tunnbrödmacka med julskinkeskinka och senap. Ja, jag har lite julfeeling!

Jag upplever att kunskapen om utrustning, hur den fungerar, ska sitta och anpassas är väldigt dålig bland många ryttare. Det är ofta jag får ändra på hästarnas utrustning när jag är ute på lektiner och jag märker ofta att ryttarna inte har full koll på hur grejerna fungerar och ska sitta. Ofta känner jag mig som en utrustningspolis!

 

Jag tycker det är jätteviktigt att man vet vad man sätter på hästen, att man vet hur utrustningen fungerar och att man vet varför man har den. Låter ju självklart men så är det tyvärr inte, många köper bett, träns eller annat för att det är snyggt, modernt eller för att någon annan har det egentligen utan att veta om det passar till just deras häst. 

 

Det är ju så klart inte helt enkelt, i dag finns det en djungel av grejer att köpa till sin häst och det är svårt att ha koll på allt. Men försök att lära dig så mycket som möjligt om utrustning och hur den fungerar, fråga mycket och om du känner dig osäker be om hjälp när du har ett nytt träns eller något annat. Våga vara annorlunda, rid med den utrustning som du och hästen trivs med i stället för att ha det som "alla andra har". 

 

Jag tycker inte det behöver vara fel att, under en period, ha ett skarpare bett eller en hjälptygel så länge man vet vad man gör. Mitt mål är alltid att hitta en enkel ridning på alal hästar, i bland kan man behöva ha hjälp för att hitta den, rätt utrustning kan vara en hjälp på vägen. Men man får inte tro att ny utrustning eller ett annat bett är hela lösningen, samtidigt får man inte bli så fixerad vid att rida utan grjer att man riskerar säkerheten eller tappar den bra ridningen. För samtidigt som jag ser folk som överöser hästen med utrustning och ständigt provar nya bett (i stället för att analysera ridningen) så ser jag även andra som är så anti bett, nosgrimmor och annan "extrautrustning" att hästarna inte kan jobba på ett bra sätt. I bland tror jag helt enkelt att lagom är bäst, och låt sunt förnuft råda. Men se till att du vet vad du gör!

 

Ibland blir jag så less på hästfolk! Vi skulle tjäna så mycket på att samarbeta och hjälpas åt över olika inriktningar och raser, vi måste jobba tillsammans över hela landet och visa på att hästnäringen är en framtidsnäring som kan stärka landsbygden! Så varför är det inte så?

 

Jag tycker att Norrland är perfekt för att föda upp och utbilda hästar, vi har stora marker och ytor, fina vintrar och bra ridterräng. Därför är det så synd att hästsverige är koncentrerat till södra Sverige, det gäller halvblod där alla championat och större evenemang går söderut och oftast Skåne. Har du en fin unghäst så går alla finaler i Skåne och oftast får du åka långt även för att kvala, är inte så roligt att åka 100 mil med en treåring även om våra hästar här uppe är ju vana att resa sen tidigt. Jag har en del vänner i Östergötland, de tycker att 10 mil är jättelångt att åka för en likal hopptävling. Här är det fullt normalt, finns inte många tävlingar på närmare håll (i år endast en -hemmatävlingen) och i fjol åkte jag och Malin 20 mil enkel resa för en lokal hopping när det var glest på tävlingar närmare. Vi lever i en annan verklighet men det betyder inte att vi tycker det är vart att åka över hela landet för att visa upp en unghäst.

 

Lisen Bratt-Fredricson skrev på sin blogg för någon månad sedan och ifrågasatte att inte Norrlands uppfödare hade med sina hästar på den auktion som hon är med och anordnar i samband med avelschampionatet. Hon tyckte att "De som säger att de tycker att det är för långt att köra till Flyinge går bort" och menade att vill man göra buisness fick man vara beredd att offra lite, jag undrar just om skånes uppfödare skulle köra sina treåringar till Luleå, utan garantier att få sälja, även om "rätt fok" fanns på plats? 

Har ni sett Arnold Assarssons nya blogg? 

 

 

 

Jag har vid ett tillfälle, för många år sedan, tränat för Arnold, jag tyckte han var suverän och skulle gärna rida för honom igen. Har även sett honom på clinics och så klart på Avelschampionatet i fjol. Han är en förebild med sin mjuka ridning och jag tycker att det han hittills skrivit om i bloggen har varit grymt bra! 

 

Lånad bild från arnoldassarsson.se

Det är när det känns som jävligast som man behöver träningen mest! Jag möter ofta ryttare som säger att de ska börja träna eller rida lektioner sen, när hästen går bättre, är mer i gång eller när det blir bättre väder. Men det är ju tvärtom! Det är ju när det är som jävligast och går som sämst som man behöver hjälp och träning. Dels för att höja motivationen för att rida, trots väder och att det känns jävligt, och dels för att det är ju när det går som sämst som man behöver hjälpen som mest!

 

Szum är inte i någon jättebra fas just nu, han spänd och laddad, och jag upplever att han har lite svårt att bära sig. Trots detta är vi anmälda till dressyrträning på söndag, på ett nytt ställe där vi aldrig varit förut. Det känns så där... Men det är ju precis det vi behöver, är han jättespänd så det inte går att göra så mycket så har vi ju fått bra miljöträning i alla fall och förhoppningsvis lite tips och råd hur jag ska jobba honom när han är spänd (och det skulle jag ju verkligen behöva!!). Jag får troligen lite feed back på hur han jobbar med kroppen och hur jag ska arbeta oss ur denna fas, dessutom har jag ju arbetat honom målmedvetet hela den här veckan och nästa vecka har jag ju förhoppningsvis en massa saker att jobba med. Så det är perfekt, fast det känns så där. Men jag tränar ju för att bli bättre, inte för att visa upp mig!

Ridhandboken i all ära men i bland måste man faktiskt tänka lite annorlunda och lite "outside the box"!

 

Jag tycker att det är jätteviktigt att man har en bra grund och har koll på ridteorin, att man vet vad som är en "normal"utbildningstakt och röd tråd. Ridhandboken, utbildningsskalan och andra mallar för hästutbildning och ridning är jättebra att ha som grund och utgå i från, men i bland måste man faktiskt våga tänka annorlunda.

 

Jag gillar verkligen att lösa hästproblem, dels därför att man måste använa både sin häst och ridkänsla och man måste tänka och klura, sen är det ju givetvis roligt när man lyckas för då har man ju verklign hjälpt både häst och ägare. Men just detta att hitta andra lösningar och vägar än de vanliga tycker jag är intressant och utvecklande. Känns ju självklart att alla hästar inte passar in i ramen och då måste man hitta andra vägar. Ridhandboken i all ära men den utgår ändå från en väluppfostrad, välskolad häst med bra förutsättningar för arbete. I verkligheten så har vi massor av hästar som blivit fel ridna, fel hanterade, som har alldeles för mycket attityd, som inte är optimalt byggda eller som haft skadeproblem. Men mycket går att lösa, även om det kan kännas svårt och tungt.

 

Szum är ett bra exempel på detta. Med han har jag ju gjort flera saker som inte alls är "normalt" och vanligt när man rider in en ung häst. Jag har ridit honom med graman, från början skrittade vi kanske tre meter och sen halt, vi har jobbat massor i skritt och jag har jobbat han mycket ensam, utan hjälp från marken och utan stöd från annan häst. Allt detta är helt tvärtemot hur jag jobbar unghästarna annars, jag rider ju de mycket ut med sällskap, vill komma i gång med traven ganska snabbt för att få bjudning och vill ju absolut inte ha några andra hjälptyglar än möjligen en lös spänd maringal. Men med Szum är inget normalt och jag tycker ändå min plan har fungerat ganska bra även om det ännu är mycket jobb kvar. Kom i håg i början när han var så himla spänd så fort jag hängde eller satt på honom, när det räckte med ett litet störningsmoment för att han koncentration var borta för det passet och när jag var nöjd att jag kunde skritta en sväöng runt gräsmattan... Så nog är vi på rätt väg även om vi tagit en liten annorlunda omväg!

 

Så ibland kankse man måste börja i fel ände. Man kanske får börja med att jobba hästen sidvärts för att ha koll på den och få den avspänd, innan man börjar jobba traven, man kanske får jaga runt hästen i galopp för att få den att trava bra, man kanske får börja jobba med öppna innan man kan ställa hästen rätt i nacken, man kanske får jobba med att rida hästen rak på volten innan man kan börja böja den, man kanske får hoppa för att hitta galoppen... Ja ni ser det finns många saker som kan vara bra, fast det egentligen är lite fel!

 

Men för att kunna tänka annorlunda och outside the box så måste man ha koll på det som är inuti boxen, dvs det som räknas som normalt, för har man inte koll på det så är det lätt att man går vilse, hamnar på irrvägar och aldrig kommer tillbaka till huvudvägen och en vanlig ridning.. Så målet måste vara tydligt, och enligt ridhandboken, men vägen dit kan se annorlunda och olika ut, men se till att du vet vad du gör och vart du ska så du inte går vilse på vägen!