nillashast

I dag har det, tro det eller ej, varit upphåll och sol, men blåst! Stundtals nästana storm, men det har inte gjort mig så mycket i dag, jag hade ingen unghästridning inplanerad och alla knott blåste bort!

 

Började dagen med ett dressyrpass på Taggen. Hade tänkt rida på vändplanen vid Revainfarten men den var full av bilar och jägare så vi fick rida till en annan vändplan. Det gick ganska bra, kändes att vi fuskat lite med dressyren men jag tycker ändå det var okej. Jag vet ju att jag måste hålla i gång dressyren och inte bara glida rut i skogen men nu har det blivit mycket av det sistnämnda... Efter Taggen fick Corran lite kärlek. Hon har vilat en månad men ska sättas i gång nu bara hon blir omskodd, i dag fick hon komma in och bli borstad och lite ompysslad. DSet verkade hon nöjd med!

 

Efter lite lunchfika var det dags för tömkörning av unghästarna. Först ut var Lexus. Han jobbade jag på volt och med vändningar. Han är egentligen lite lat och jag fick driva ganska mycket för att få ett bra stöd på bettet men när jag väl får det blir han så fin! Det gick mycket bättre att tömköra i dag än sist, för en och en halv vecka sen.

 

Sen var det Szums tur. Vi skulle köra ut en sväng, jag vill ju gärna göra det någon gång innan det är dags att gå ut med ryttare. Det gick ganska bra, även om vi hade några diskutioner. Dels hur vida det är nödvändigt att gå i vattenpölar (det är nödvändigt -även om man ska bli dressyrhäst), dels om man ska gå på stigen eller på hygget i stället (jag lovar att det är tillräckligt svårt att hinna med hans stora steg på en stig -hygge är omöjligt!) eller om man får vända hem när man vill (vilket man givetvis inte får!!). Till slut var vi överens och då gick det galant! Szum är ingen dum häst, men i bland tror jag inte han förstår hur stor han är! I hans värld är han nog en liten hundvalp som helst vill vara i min famn och slicka mig i ansiktet! Men är man över 170 cm i mankhöjd och rejält byggd så får man inte bete sig som en hundvalp, det är inte roligt när jättehästen trampar mig på hälarna, viftar med sitt jättehuvud i mitt ansikte eller bara tar bettet och går... Han måste helt enkelt inse att det är den där lilla smurfen som inte ens når till hans öron som bestämmer, i alla lägen och att man varken går på, över eller i väg med henne! Tror nog snart han insett det, och då kommer han bli jättetrevlig! Och han kommer bli jättefin när han springer på tygeln på dressyrbanorna!