nillashast

Det var väldigt länge sedan jag var på dressyrträning sist, nästan så jag glömt bort hur man gör! Men i dag var det äntligen dags, superfint väder och jag har suttit i bilen hela dagen!

 

Jag och Chokladen åkte på förmiddagen. Hon var rätt styrig redan innan vi åkte, bajsade 6 gånger, kunde inte stå still viftade med bakbenen och ville sen inte gå in i släpet. Tror att hon var nervös och spänd, hon har åkt alldeles för lite nu, och hennes matte med! Vi kom i alla fall i väg några minuter senare än tänkt, och det gick bra att köra.

 

På träningen var hon lite likadan, nervös, spänd och jobbig. Samma där, är nog mer än ett år (!!!) sedan hon var i ridhus sist, hon tittade på allt och var spänd. Träningen började lite tveksamt med ett mindre lättare sadeltvång som, som tur var, släppte direkt. Hon har fått det vid något tillfälle tidigare när hon varit spänd. I alla fall så släppte spänningarna eftersom, och hon var riktigt fin på slutet. Galoppen var väldigt bra, och med bra underlag i dag så var det nog den bästa galoppen hittills på volt. Nu ska jag jobba med att växla upp traven och hålla reda på min kropp i höger varv.

 

När vi kom hem var Chokladen ännu mer bökig, det kliade efter att hon varit svettig och jag hann inte ens med henne till hagen utan hon rullade sig på gräsmattan på väg dit. När hon kom till hagen var hon även kissnödig, hon hade haft en hård dag, men det hade även hennes matte som stått ut med hennes bök hela dagen.

 

Så fort jag släppt ut Chokladen så tog jag in Zayats för att hinna rida henne innan mörkret, och innan jag blev för trött. Hon fick trampa upp spåret bredvid banan igen, i dag klämde vi till med en galopp igen, och med några bocksprång. Känns ändå som att vi är nöjda med sadelbytet båda två. Efter var det bara tråkigt jobb kvar, mocka och spåna transporten, dra vattendunkar, packa ihop grejer och ge kraftfoder. Hästarna fick lite tidigare nattning men det är tidig morgon i morgon med. Åkte och lämnade igen transporten och sen hjälpte jag Nisse att dra ut en bal i en hage, med bilen. Avslutade sedan med att göra pizza och titta lite på melodifestivalen.

 

När jag var på väg hem i dag, var uppe på byn, fick jag ett mess om att det brann i ett hus några kilometer från mig. En arbetskompis hade sett det från sitt hus över älven. Jag passerade där några minuter senare och då stod det lågor ut genom fönstren på övervåningen, när jag passerade nästa gång, två timmar senare, på väg tillbaka med transporten, så var det bara de lägsta varven på timmerstommen kvar, och de brann fortfarande. Att ett hus, och ett liv för ens hus är ju en stor del av ens liv, kan brinna upp och försvinna så fort är verkligen svårt att förstå. (Det är ännu mer svårt att förstå när man försökt få upp eld i vedspisen när det inte är drag och omöjligt att få det att brinna!!) Det är verkligen tragiskt, speciellt som det verkar som att husägaren kanske inte klarat sig. Man ska vara rädd om det man har, inget är för evigt!