Svart, vitt eller grått?

Det här med hästföretagande är inte helt enkelt. På många olika sätt. Jag anser att det är en svår branch, dels för att det är en bransch med mycket svarta pengar och en hel del oseriösa aktörer, dels är det en verksamhet som många har som hobby och anses därför inte av alla som ett riktigt arbete och det är ett område där det kan vara svårt att ta så mycket betalt som egentligen behövs. Jag funderar lite varför det är så?
 
Jag tror att alla de ovanstående faktorerna har betydelse. Dels det här med svarta pengar, jag tror det håller på att bli bättre men det är fortfarande inte helt självklart att få kvitto på träningar, skoningar eller foder. När en del av marknaden består av svarta pengar så blir konkurrensen självklart snedvriden. Om min konkurrent tar pengar svart så får ju den ut mer av sin intjänade hundralapp än vad jag får som ska betala moms och skatt, att jag sen är övertygad om att jag tjänar på att ha det vitt i det långa loppet är en annan sak, min svarta konkurrent kan ändå ha ett lägre pris än mig och få mer i fickan. Det trycker ner priserna även om jag ändå tror att kvalitet och seriösitet lönar sig i längden.
 
För många är hästarna en hobby och en livsstil. Många hästföretagare skulle nog inte vara företagare om det inte vore för hästarna, detta gör att man kanske inte driver sitt företag för tjäna pengar utan för att få hålla på med hästarna. Det är inget fel med det men det gäller att man kan se över det ekonomiska i företaget och ha kunskaper om det också. I och med att hästar är en stor hobby och fritidsintresse med många utövare så finns det även många som söker lyckan att få jobba med det. Det kan kännas enkelt att be grannflickan rida in sin häst eller hoppträna för sin kompis som bara tar en hundralapp, jag ser annonser varje vecka om 14 åringar som tar emot hästar på inridning och till ridning. Dessa tjejer (eller killar) kan vara jätteduktiga och säkert värd att betala för men är det verkligen att bidra till en sund marknad? Samtidigt som jag är medveten att man måste börja någonstans och att man kan ta upp sin verksamhet som hobbyveksamhet i deklarationen utan att ha f-skattsedal så är jag ändå tveksam om det är så många som gör det. Sen ska man komma i håg att hästar inte alltid är att leka med, hur skulle det kännas att lämna sin häst på inridning hos någon som tar svarta pengar och är oförsäkrad ocm något skulle hända? Jag som företagare tar själv ansvar för att ha försäkringar och skydd om något skulle hända.
 
Andra faktorer som påverkar priser tror jag är faktiskt är att det är många tjejer i branchen. Jag, och många andra tjejer med mig (säkert en del killar också men jag tror det är vanligare bland tjejer), har väldigt svårt att ta betalt och värdera sina kunskaper och tjänster. Själv så skäms jag nästan när jag måste ta betalt och har alldeles för låga priser om man ska se till kostnader, arbetsmängd, ansvar och en vettig timpeng. Det blir ju inte så mycket kvar av en hundralapp när man dragit av fasta kostnader (försäkringar, utbildning, anläggning mm), rörliga kostnader (tex.bensin vid lektioner och foder vid utbidlningshästar), moms och skatt, men jag jobbar på att bli bättre på att kunna ta betalt!
 
Jag tror att om vi vill att hästbranchen ska växa och att fler ska kunna arbeta med detta så måste det rensas upp lite! Bara vita pengar och seriösa aktörer! Vi måste tänka långsiktigt, för om ni precis osm jag vill ha en blomstrande hästnäring så måste vi vara beredda att betala vad det faktiskt kostar! För hur kan det kosta flera hundra lappar i timmen att lämna bilen på verkstan eller gå på spa när man kan rida en träning för knappt ett par hundra i timmen eller lämna hästen på utbildning för några tusenlappar i månaden?
 
Sen måste jag ju tilläga att även om det inte är helt enkelt så är det ju även helt underbart och jätteroligt att vara hästföretagare också. Trots att många tror att jag bara är hemma och leker med hästarna hela dagarna, trots att det inte alltid är lätt att få i hop ekonomin och trots att jag jobbar ute i alla väder! Och än tänker jag inte ge upp!
 
Foto: Albin Alf

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0