nillashast

Då var första dagen här nere i Göteborg över, det har verkligen varit en intensiv och lång dag! 

 

Tidig morgon där vi hade möjlighet att titta när ryttarna morgontränade sina hästar. Sen fortsatte dagen med föreläsningar hela dagen, Peter Markne, om förhandlingar, att möta kunden, testamenten och veterinärkostnader. En hel del bra och intressant, en del mer utfyllnad, kanske kommer det någon resumé här såsmåningom. Till lunch fick vi den största räkmacka jag någonsin sett! 

 

Direkt efter Hästföretagarforumet gick jag in på Scandinavium där det var ponnyhoppning med stilbedömning. När den klassen var klar så var det en lång paus så jag passade på att lämna grejer på hotellet, perfekt med hotellet tvärs över gatan, och äta på ett ställe i närheten. Sen fortsatte kvällen med hoppning för juniorer och Young rider. Sist ut var gymkhanan, och det var nog det bästa på hela kvällen! Inte nog med att det är fartfyllt och spännande så blir jag så imponerad över både ponnyer och ryttare! Det var 20 ponnyer där inne samtidigt, med hög musik och en massa applåder, de galopperar i full fart, hoppar på och  av och rider mer eller mindre in i varandra, och äbdå känns det helt lugnt! Att jämföra med en prisutdelning med dressyrhästar.... Dessutom verkade ryttarna prata och hänga lika mycket med varandra oavsett lag eller nationalitet. Vilken otroligt bra grundträning för alla ryttare! Dessutom verkade både ryttarna och ponnyerna ha riktigt roligt!

 

Såklart när jag åker bort så händer det något hemma! Jag har inte haft en häst utanför hagen sen långt innan jul, men i fikapausen fick jag ett sms att det var hästar lösa! Ringde direkt till Nisse, och hoppades på att han var tillgänglig, och han var redan på väg till mig! Någon hade ring till honom direkt, och en kvart senare så fick jag besked om att de var inne igen. Så klart var det Lemonaden och Dajmen som var ute på äventyr, det finns en anledning till att de går med reflexgrimmor! Så typiskt att det ska bli när jag åker bort, men skönt att allt fungerar fast jag är borta. 

 

I morgon väntar mässan och mer tävlingar, Grand Prixdressyr och internationell hoppning!

 

Bilder från dagen;

Här kommer en liten sammanfattning från helgens sitskurs! Det är ju egentligen inga konstigheter utan rätt logiskt.

 

Det här är mina reflektioner och det jag tar med mig från kursen, med en del egna tillägg. Vi har pratat mycket om liksidiga ryttare och hästar, om hästarnas rotation, om sadelns betydelse och om hur man kan jobba med detta.

 

-Det gäller att sitta mitt över hästen, och med huvudet rakt över kroppen, knoppen mot toppen. Och det är väl ganska lätt så länge hästen går rakt fram, men när man svänger så gäller det att ryttarna orkar sitta kvar mitt över. 

 

-För att inte tappa sitsen i svängar eller böjda spår så gäller det att ryttarna är så starka i sin sits att de inte viker sig i midjan och tappar kontakten med båda sittbenen i sadeln. Det kräver att ryttarna är lika starka på båda sidor och har en bra kroppskontroll. 

 

-Om vi ska få våra hästar liksidiga så gäller det att även vi ryttare är liksidiga. Och att man har samma kontroll på båda sidor av kroppen. Tänk på att göra mer saker med din svaga sida, om du är högerhänt så torka bordet med vänster, drick kaffet med fel hand och mocka åt båda håll. Samma sak med benen, kliv uppför stegar och trappor med det andra benet än du är van vid först, börja gå med fel ben mm. Islandsryttare sitter ofta upp från båda håll, något för oss andra ryttare att ta efter!

 

-85% av hästarna är högerroterade, tyvärr gör det att de ryttare som är högerhänta och då svaga i sin vänstersida har svårare att kompensera för detta. En högerroterad häst passar oftare bättre ihop med en vänsterhänt ryttare, fast såklart är det bästa att ryttaren är liksidig!

 

-Man måste se om problemet sitter hos ryttaren, sadeln eller hästen. På kursen fanns möjlighet att byta sadel när vi misstänkte att sadeln spelade in. Självklart är en sadel som passar väldigt viktig, och hästarna kan också vara sneda med gamla skador men det som hela tiden  gav störst gensvar var ryttarens sits. Hur vi som ryttare sitter och hur vi rider påverkar hästarna så otroligt mycket, små detaljer i sitsen har enorm betydelse!!

 

-Tycker du att det är skumpigt när du sitter ner i traven? En del i hemligheten sitter i att vara flexibel i bröstryggen och att kunna flexa där och ta upp rörelsen. Ofta är vi stumma i våran bröstrygg.

 

-Att rida med enhandsfattning kan hjälpa till att "koppla på" och stärka upp den svaga sidan hos ryttarna, så högerhänta tränar att rida med vänster hand. Det gör också att du måste styra och reglera hästen med sitsen i stället för handen. Även för att korrigera en sned häst kan man testa med enhandsfattning, vad händer med hästen om jag rider med tygeln i inner eller ytterhand? Våga prova!

 

-För ryttare är det viktigt att vara stark i bukmuskulaturen. Det är en förutsättning för att ha en stark och välbalanserad sits!

 

Som ni ser är det inga konstigheter, att vara mitt över hästen och liksidig känns ju rätt självklart. Trots detta sitter så väldigt många ryttare snett, åtminstone på böjda spår, och är oliksidiga, och får inte hjälp med detta av sina tränare eller ridlärare. Det är såklart svårt att korrigera sitsar rätt, speciellt snedheter, men förhoppningsvis blir det lättare efter den här kursen. Men även på clinicen med Patrik Kittel satt ryttarna snett, vilket de inte fick någon dom helst hjälp med!! Så visst är det ett problem, och något vi måste ta tag i för att utveckla ridsporten i Sverige. Men du som ryttare kan göra mycket själv också! Träna dig själv så att du blir liksidig och jämn stark, och har du problem med snedheter så gå till en kiropraktor eller sjukgymnast och få hjälp. Innan du är rak och liksidig kan du inte kräva det av hästen!

 

Bilder från helgen!

Jag lever verkligen min dröm! Jag gör precis det jag vill göra och det jag drömde om som liten. Det är så lätt att glömma det när det är kämpigt och slitigt, när det är mycket hästar, lite pengar och mycket jobb. Men jag har sedan jag var liten drömt om att driva hästföretag och ha egen gård, och mina gamla skrivböcker är fulla av planerade ridskolor och ritade anläggningar!

 

Såklart är det tufft i bland, eller ganska ofta, och det måste det få vara. Man får självklart vara trött och less i bland, vi är bara människor, men det gäller att komma ihåg att se varför man gör detta. När jag tycker det känns mycket att rida och jobba sju hästar på en dag så brukar jag tänka på alla småtjejer som skulle kunna göra vad som helst för att få rida, och här gnäller jag...

 

I bland kan man behöva en ögonöppnare för att förstå hur bra man har det och hur lyckligt lottad man är. Jag fick en sån i dag, en mycket tragisk sådan. Fått besked om att Lilla grås förra ägare avlidit i en ridolycka. Jag kände inte henne, hade lite kontakt innan köpet och träffade henne hastigt på en fest i somras, men min bästa vän är väldigt nära vän med henne så det känns ändå nära. Så tragiskt att en människa mitt i livet så hastigt rycks bort, medan hon gör något som ska vara roligt, det är ofattbart. Hon föll av under en hoppträning, ingen galen häst eller skyhögt hinder, det blev bara tokigt och hon föll av, och landade så olyckligt att hennes liv inte gick att rädda! Tänker på hennes man och son, på stallkompisarna och på den stackars tränaren som hade träningen, och som gjorde första hjälpen. Min vän Stinas kommentar igår var, "Vi måste fortsätta köpa hästar som vi inte har råd med, för vi kanske aldrig kommer dit att vi har råd?" Så alla, vänta inte med att göra det du vill, bara gör det. Lev livet som du vill ha det, för vi vet aldrig hur långt det är!

 

Så jag kommer fortsätta kämpa på. Jag kommer fortsätta göra det jag vill även om det inte alltid är lätt, även om det inte är perfekt, även om inte jag är perfekt, men jag gör det jag vill. Så i morgon rider jag för alla som inte kan och inte får rida. Och jag går ut och pussar på mina hästar åt alla som inte har några hästar att pussa på! Var rädda om varandra!

 

Här kommer ett litet sammandrag och reflektioner från gårdagens clinic med Patrik Kittel!

 

På förmiddagen var det föreläsningar om innovationer i ridsporten och ledarskap, ridlärare, tränare och domare var inbjudna! Intressant, och med mycket funderingar om träningar och tävlingar på distans med hjälp av internet. 

 

Eftermiddagen spenderades på Hippologum där Patrik Kittel höll clinic, det var tre grupper med två-tre ekipage per grupp. Ekipagen red på LA nivå till Grand Prix men fokus låg på grunderna. Detvar interaktivt så publiken kunde ställa frågor via mobilen som Patrik sedan svarade på mellan grupperna.

 

Det första Patrik säger är samma som jag pratar om på alla ridteoripass som jag har på mina läger! Tryck på din arm, om du trycker hela tiden så slutar du tänka på det och måste trycka hårdare och hårdare... Patrik poängterar flera gånger att han vill ha känsliga och reaktionssnabba hästar som hela tiden lyssnar efter signaler från ryttaren. För att uppnå detta krävs det att ryttarma rider med lätta hjälper, inte driver i onödan och inte klämmer, och att det hela tiden händer saker, ridningen får inte bli monotom. 

 

Patrik förodar många övergångar, och tempoväxlingar, det ska hela tiden hända något. Inte en övergång, eller tempoväxling, i kvarten utan snarare en var 30-40e sekund! Det här är intressant för just detta med övergångar var ju precis vad Maria Gretzer tjatade om på sin clinic i november! Om två av Sveriges bästa ryttare, och tränare, i olika discipliner verkligen trycker på övergångar så måste det ju ligga något i det! Vi fick se vilket skillnad det blev på hästarna efter de gjort ett gäng övergångar, mycket mera tryck och uttryck hos hästarna!

 

Att vara noggrann med linjerna var en annan sak som han jobbade med. Innan de fick börja med byten på diagonalen så fick de först rida diagonalerna i trav och galopp med fokus på vägen, sedan ett byte och fortfarande fokus på linjen och vägen, och då blev bytet rakt också. Sedan var det inga problem att göra serier med raka byten för det ekipaget som kommit så långt. Att rida från punt till punkt är verkligen grunden för rakriktning!

 

Några andra saker att ta med sig: 

-Våga prova! Våga testa nya saker, andra vägar och andra tankar. Vad är det värsta som kan hända om det inte fungerar? Fungerar det inte, gör något annat i stället!

-Vi är inte perfekta hela tiden så det ör ingen mening att vi har den illusionen.

-Böj inte för mycket i halsarna, vanligt fel och problem som ofta syns i tex öppna.

-Sluta passet med något hästen är bra på så ni får ett positivt avslut!

-Rid lika mycket i båda varv, högerhänta ryttare rider oftast mer i höger varv och Patrik som tydligen är vänsterhänt fick passa sig så han inte red mer i vänster varv.

 

Patrik tror på att alla kan rida Grand Prix! Känslan man fick av clinicen är faktiskt lite den, att ridningen inte behöver vara komplicerad eller svår. Han får ryttarna att rida enklare och hästarna går bättre! Och med enklare så tänker jag på mindre hjälper och på lättare övningsr men med högre krav!

 

 

Igår vann Peder Fredricsson Jerringpriset, stort grattis till honom och stort grattistill ridsporten! Tyvärr så har det blivit en bitter efterton då det både bland kommentarer på sociala medier,  i krönikor och intervjuer framkommit en del kritik mot ridsporten. Det anses att ridsporten har mobiliserat sig, att man inte borde få räkna unga tjejers röster, att det inte är någon riktig sport  och att hästen gör jobbet. Alltså egentligen samma saker som när Rolf-Göran vann Jerringpriset för några år sedan.

 

Nu har inte ridsportförbundet haft någon röstningskampanj, till skillnad från vissa andra idrotter, utan alla ridsportintresserade blev väl så glada när ridsporten äntligen fick en chans att vara med så vi gick man ur huse för att rösta. Eller så hade journalisterna och resten av sportsverige ingen koll på hur stor ridsporten är. Hur som helst så smakar det bitterhet tycker jag och inser att fler behöver rida! För i ridsporten lär vi oss ödmjukhet och att en prestation inte behöver vara att hoppa högst eller vara snabbast, och sportmanship, detta verkar saknas hos många som kommenterar i dag. 

 

Jag lägger ingen värdering i om Peder var mest värd att vinna, han vann oavsett, men jag är förvånad över att det ska vara så svårt att förstå våran sport? Eller att försöka sätta sig in i det, som sportjournalist borde det väl vara ett krav? 

 

 

 

 

Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i att få 550 kg muskler, energi och egen vilja att göra exakt det man vill i exakt rätt ögonblick? Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i att inte bara träna upp sig själv utan även sin häst att vara på topp i precis rätt tid? Hur kan det vara så svårt att förstå storheten i en sport som kräver så mycket arbete, tid och engagemang utöver själva sportutförandet  (ridningen)? Hur kan det vara så svårt att förstå prestationen i en sport som engagerar såmånga människor i alla åldrar och alla dagar? Och hur kan det vara så svårt acceptera storheten i en sport som kräver både känsla, fysisk träning och mental styrka, som ger utövarna ödmjukhet och som handlar så mycket om kärleken till ett djur?

 

 

Tänkte på detta hur rörelser är som en vertygslåda i hästens utbildning och träning häromdagen när jag hade lektion, och eleverna gjorde riktigt bra framdelsvändningar. Genom att kunna rida olika rörelser så har man många verktyg att använda sig av, både i den dagliga träningen, i de situationer som uppstår, och som en del av hästens utbildning och utveckling. 

 

I den dagliga träningen kan det uppstå situationer där olika rörelser kan vara ett sätt att lösa dem. Till exempel när man rider och känner att hästen svänger ut rumpan eller inte tar lika stöd på båda sidor på bettet, för att försöka lösa det kan man till exempel rida några steg eller metrar i skänkelvikning. Eller om hästen går emot den sidförande skänkeln kanske några framdelsvändningar kan hjälpa, eller så kan en halv långsida med bogen in hjälpa hästen att korta ihop sig. Många gånger är det kanske inte flera varv med repetition av en rörelse som behövs utan bara några steg men i rätt ögonblick. 

 

Men rörelserna är också viktiga i hästens utbildning och utveckling. Dels att använda dom för att stärka upp hästens svagheter och för att bygga upp hästen. Till exempel kan den sneda hästen bli mer rakriktad av jobb med skänkelvikning och annat sidvärtsarbete. För att få hästen att få större register och längre steglängd är såklart tempoväxlingar bra men även skänkelvikning kan hjälpa hästen att få längre steg samtidigt som det stärker upp hästen. 

 

Sen använder man rörelserna för att gå vidare i hästens utbildning, här tycker jag att man har stor nytta av dressyrprogrammen. Läs gärna igenom programmen så du har lite koll på vilka rörelser som förekommer på de olika nivåerna och i vilken ordning, det finns en tanke och röd tråd bakom. Så klart är även utbildningsskalan en bra riktlinje och tycker jag ett måste för ryttaren att ha i bakhuvudet. Här kan man till exempel nämna att när man ska börja samla hästen så är skänkelvikning en bra början, sedan skolorna, ryggning och bakdelsvändning. 

 

För att kunna använda rörelserna på detta sätt och verkligen kunna utnyttja de som en vertygslåda så krävs det att man kan dom. Att man vet hur de ska utföras, hur det ska kännas när det är rätt, hur de kan varieras och framförallt varför man gör dom, syftet! Detta tycker jag att man får lära sig så bra på ridskolan, där får man lära sig de olika rörelserna och det finns en röd tråd som följer utbildningsskalan. Om man inte gått på ridskola utan lärt sig rida på annat sätt, till exempel genom privatträning så kanske man inte fått samma grundutbildning i rörelserna utan fokus kan ha varit mer på att träna ponnyn eller kanske på hoppning eller annat, och då kanske man saknar många verktyg i sin låda. Jag ser tyvärr ofta att det saknas kunskaper om de olika dressyrrörelserna, hur de ska ridas och varför, speciellt skolorna (öppna och sluta) som det slarvas mycket med. De används till exempel på framridning på hoppträningar, där ekipagen kanske inte alls är mogna för det och ryttarna inte riktigt vet hur de ska utföras, då är det lätt att det mest blir att hästarna går med böjd hals och syftet med övningen försvinner, men ryttaren kanske tror att han gör rätt då det sällan i det läget finns tid för några större genomgångar. 

 

Jag tror att vi ryttare behöver bli bättre på att läsa in ridteori, så att man i alla fall rent teoretiskt vet vad alla rörelser innebär. Tränarna behöver också bli bättre på att gå igenom rörelserna, att använda rätt rörelser vid rätt tillfälle (till exempel är inte skolorna kanske lämpliga att använda på framridningen eller för yngre ryttare) och att ge rätt feedback till ryttarna vid genomförandet. Om man tävlar dressyr så måste man verkligen lära sig att rida rörelserna korrektför att få bra poäng. Det är ganska självklart att man rar hjälp av en tränare då men en idé är att även ta hjälp av en dressyrdomare, de vet hur domarna tänker och ger betyg, många domare har även träningar så utnyttja detta! Förutom att läsa de traditionella ridläraböckerna kan jag även tipsa om att läsa tr II (tävlingsreglementet), som utförligt beskriver de olika rörelserna.

 

Så nu är det bara att fylla på verktygslådan!

 

 

 

Igår tog jag ledigt från Ica, släppte ut hästarna tidigt och åkte på kurs om ryttarens sits!

 

Det var en väldigt bra kurs, hon som höll kursen var oerhört kunnig ombåde hästens och ryttarens fysologi. Vi hade först teori, som för min del hade kunnat få vara både längre och mer djupgående, sen efter lunchen så var vi i ridhuset och tittade på ekipage. Under teorin fick vi jobba med olika övningar för att kolla styrka, rörlighet, liksidighet mm

 

Egentligen är det logiskt allting, men ridsporten i Sverige är lite förlegad och ligger kvar i gamla vanor, dessutom verkar sitsen inte alls vara lika prioriterad här som i tex England. Hon pratade om att man skulle ha kroppen mot knoppen, sitta stilla, att vara flexibel i bröstryggen och liksidighet. Vi fick se hur små, små justeringar i ryttarens sits påverkar hästarna otroligt mycket. Bara genom att få ryttarna att aktivera någon liten muskelgrupp och därmed bli rakare och mer mitt över hästen tex genom en sväng så blr hästarna mer balanserade och taktmässiga. Några ryttare fick rida på enhandsfattning, med vänster hand, för att aktivera son svaga sida, släppa lite på trycket i tygeln och rida mer med sittbenen och det blev en enorm skillnad på hästarna! De bar sig betydligt bättre, kom upp i formen och fick bättre takt, grymt att se hur man kan ändra så mycket på hästen med så lite! Tänk vad mycket vi påverkar hästarna både medvetet och omedvetet med vår sits!

 

Tänk om ryttarna kunde lägga lika mycket pengar på sin sits som på täcken till hästarna! Att köpa ett täcke för flera tusen till hästen tycks hästägare göra lite då och då men hur många lägger pengar på att justera sin egen kropp, på sitsträning och en sadel som verkligen hjäper ryttaren? För sadeln är ju också viktig, att den verkligen gör att man kan sitta rätt, och alla sadlar är faktiskt inte rätt utformade för att sätta ryttaren i balans! Sen är ju frågan hur vi ska ändra på den svenska ridsporten? Vi behöver mer sitsfokus, även de bästa ryttarna behöver jobba på sina sitsar men framförallt behöver vi få de nya ryttarna att få rätt start, det behöver komma in mer kunskap om sits och människofysiken på ridlärarutbildningen och det behövs mer forskning!

 

Jag stannade på Hööks på hemvägen för att handla lite nödvändigt, inga dyra täcken, och sen åkte jag hem och red! Tänkte inte rida egentligen men jag var så sugen efter kursen så jag var tvungen. Szum hade ju gått galoppprogrammet så han skulle vila så det blev Clarinett som fick jobba. Och givetvis är det inte alls lika lätt i verkligheten som när man står och lyssnar, men jag fokuserade mycket på att ha bäckenet i rätt position. Och Clarinett var superfin, sen vet jag inte om det berodde på det eller om hon hade varit fin ändå, och vi fick till höger galoppen riktigt bra, då med fokus att försöka sitta kvar med inner sittben!

 

Konstaterar som så många gånger förr, det är svårt att få ridningen så där lätt och enkel!

 

 

 

Idag har jag och Tant varit på roligheter! Vi har ridit Salty cup, som är en variant av Sugarcup, alltså terrängträning och träningstävling med stilbedömning. Vi åkte i morse och red första träningen på förmiddagen. Då gick hon igenom hur hon ville att vi skulle rida och vi fick hoppa nästan alla hinder som sen skulle komma på banan. Tant hoppade allt såklart och var lagom laddad! Sen lunch och paus innan uppridningen på eftermiddagen. Då värmde vi upp själva och red sedan banan som var på ca 12 hinder, som sedan stilbedömdes. Nu handlade det inte så mycket om stil som om inverkan, balans och rätt tempo. Tant hoppade lika glatt då! Hon är verkligen fantastisk, gått två rätt tuffa pass i dag och sedan hemma igen travade hon i väg när jag släppte henne i hagen. Träffade även en av hennes tidigaste ägare idag, hon var helt salig av att få träffa henne och det kan man ju förstå då hon sålde Tant när hon var 7 år! Hemma igen fixade jag hästarna, släppte ihop Chokladen med ettåringarna och nattade de andra. Sen har jag städat lite och nu hoppas jag att det snart är sovdags för det är tidig väckning i morgon.

Terrängträning!

 

Att rida lätt är något man lär sig tidigt i sin ridutbildning och många gånger är det inget man tränar på eller jobbar med sen. Men man kan påverka hästen väldigt mycket med sin lättridning och när man inser det och hittar knapparna så är det ofta en aha-upplevelse!

 

Själv föredrar jag att jobba hästarna under nersittning framför lättridning eftersom jag rider bättre då, men det är ju inte alltid det går och många ryttare föredrar lättridningen. Själv så jobbar jag på att förbättra min lättridning. 

 

Man kan påverka hästens travtakt och tempo med lättridningen men många ryttare rider lätt på gammal vana bara. Dels gäller det att rida lätt i rätt takt och inte bara följa hästens takt, är den pigg och vill öka så är det lätt att luras att följa med i det och vips går hästen i för snabb fart. I stället gäller det att försöka rida lätt långsamt och lite långsammare takt än hästen. Jag brukar säga att man ska ha känslan att det är kola i sadeln och segt att ta sig upp. 

 

Det är också viktigt att rida lätt mjukt, med mjuka rörelser, att jobba med höften och att inte resa sig för högt upp ur sadeln. Just detta att rida lätt med höften och små rörelser är ofta svårt att lära sig när man börjar rida eftersom det är så mycket nytt just då, bara att hålla balansen på hästen är svårt nog, så ddt får man jobba med senare. Också väldigt viktigt att man inte kniper fast sig med knäna i lättridningen, balansen ska vara i stigbygeln. Om underskänkeln åker mycket fram och tillbaka kan det ofta vara så att ryttaren kniper sig fast med knäna. Det är för övrigt något som kan påverka hästen negativt, många hästar står emot eller blir springiga när man klämmer med knäna.

 

Om man tvärtom vill ha mer fart på hästen kan man rida lätt lite livligare och tydligare, man kan även tänka på att trycka på med sittbenen när man är på väg upp ur sadeln. Att vara lite mer upprätt och vinkla höfterna mer i lättridningen hjälper till att driva på med sittbenen. 

 

För att träna lättridningen kan man rida lätt i tretakt, dels kan man stå två steg (upp, upp, ner) eller sitta två steg (ner, ner, upp). Att träna lättridning utan stigbyglar kan vara ett sätt för att börja jobba mer med höften och att inte resa sig så högt, men det är väldigt lätt att man kniper med knäna utan stigbyglar så det gäller att passa det!

 

Så nu har jag skrivit ett helt inlägg bara om att rida lätt, det ni! Vem har sagt att det är lätt att rida?

 

Ni som följer bloggen har nog ganska bra koll på vad jag menar med mina förberedande uppsittningsövningar som alla inridningshästar få jobba med, men här kommer en sammanfattning och fördjupning.

 

Dels jobbar jag nästan alla hästar lite från marken. Då har jag dom på liten volt runt mig, de ska göra halt när och där jag ber dom och stå kvar tills jag smackar. Jag vill att de stannar utan att vända sig mot mig (om jag inte ber dom om det), detta som förberedelse dels för uppsittningen (när de ska stå med sidan mot mig) och dels inför skollongeringen där man inte vill att hästarna ska vända sig mot linföraren. Jag backar dom mycket, och fram igen. Detta i båda varv, en bra förberedelse för longering och sedan tömkörning. 

 

Själva förberedande uppsittningsövningarna börjar jag med att stå vid sidan av hästen och dra i stigläder, klappa på sadeln och hästen samt greja med sadelkåporna, stigbyglarna och annat. Självklart från båda sidor och inte alltför försiktigt!

 

Sen är nästa grej att kunna hoppa vid sidan av hästen. Jag lägger då ofta en hand på sadeln och hoppar på stället, också från båda håll. Jag vill att hästen ska stå helt stilla nr jag gör detta men ofta reagerar hästen i början, då får mna hålla på lite tills den acksepterar det, i bland får man hoppa med pchj i bland får man ta det i omgångar, beror lite på läget. Nästa steg sedan är att vifta med armarna vid sadelläget, stora viftningar, när det fungerar på båda sidor så ör det att kunna hoppa och vifta på armarna som gäller.

 

Pallträning ägnar jag mig också åt, jag sitter in alla hästar med pall. Jag har en bra pall som inte hästarna kan fastna i eller göra sig illa på. Första steget här är att hästen ska kunna stå lugnt bredvid pallen, du ska kunna släppa ner pallen vid sidan av hästen och den ska stå kvar. Sen ska du kunna stå på pallen, sparka av skorna på pallen och greja med stiglädren utan att hästen går i väg. När det fungear så kan man hänga lite över hästen, greja med stigbygeln på andra sidan, vifta på armar, prova sätta foten i stigbygeln och lite sånt. När det här fungerar så är nästa steg att hänga på hästen och det är då sällan ett problem.

 

Allt fram till att jag börjar hänga i rörelse gör jag själv, sen har jag hjälp. Jag vill ha hängt på hästen och svängt åt båda håll innan jag sitter upp. Hur mycket man behöver hänga beror på hur spänd hästen är. Innan jag sitter upp så har jag stått i stigbygeln oh sväng med benet och även "råkat" komma åt hästens rumpa med foten. Sen är det ofta helt odramatiskt att sitta upp!

 

Vissa hästar brukar jag även "rida från marken" innan jag börjar rida på dom. Då går jag vid sidan, ungefär vid sadeln, och styr med tyglarna och har ett långt spö att hjälpa till med drivningen. Bra på de hästar som man tror kan var lite bångstyriga att styra uppifrån.

 

Hoppas ni fick lite tips att jobba med!

 

Då var det kallt igen! Förhoppningsvis så går det snart över, enligt prognosen så ska det bli bättre redan i morgon och jag avvaktar med hästaktiviteter tills dess. Har ju varit på Ica hela dagen och nu ska jag strax bege mig ut och ta in hästarna. 

 

Känns verkligen som man kan behöva lite inspiration just nu, men jag hittar inga ideer till att skriva ett inspirerande inlägg så här kommer återvinning på några äldre inlägg:

 

Om varför man tränar för tränare egentligen...

 

Om rakriktning, felstavat i rubiken men det få ni leva med!

 

Om foder och utfodring:

 

Om hästföretagande.

 

Om att utvecklas som ryttare!

 

Nu har ni lite att läsa, jag går ut och tar in hästarna nu!

Har du en nybliven treåring? I så fall börjar det bli dags att fundera och planera inför treårstestet!

 

Det känns ännu länge till slutet av maj när treårstestet går av stapeln men tiden går fort och det är bra att börja i tid så det finns möjlighet att ge hästen vila och återhämtning. Det är framförallt löshoppningen och inridningen som det är dags att ta tag i redan nu. 

 

Jag vill helst börja löshoppa hästarna rätt tidigt, gärna redan på våren som två åringar. Då bara lågt och för att de ska lära sig systemet, när de väl har lärt sig hur löshoppningen fungerar behöver man inte hoppa så mycket på slutet. Det är viktigt att hästen kommer till testet och är självsäker, hoppsugen och trygg i situationen, för att uppnå det så tycker jag att man inte ska hoppa för mycket och för högt den sista tiden. Att träna löshoppning och lösgalopp är även ett bra sätt att bygga upp konditionen och balansen i galoppen. 

 

Är inte inridningen påbörjad ännu är det dags att ta tag i det. Även om ridprovet är enkelt så ska man ändå kunna visa hästen i alla gångarter i en okänd miljö, vilket ändå kräver att hästen är lite riden. Ridningen gör även att hästen bygger muskler och styrka inför testet. Och om man börjar inridningen i tid så hinner man med både vilopauser och lite miljöträning innan det är dags, dessutom finns det extra tid om det skulle visa sig att inte inridningen går så smidigt som man tänkt sig. Vi började i god tid med Clarinett i fjol och hon var ju helt okomplicerad att rida in, ändå var det kanske inte tight om tid men lite snårigt att hinna trimma framförallt galoppen som jag ville innan. För hennes del ställde först halkan till det lite, sedan behövdes det en vilopaus när hon blev trött i huvudet och sedan gjorde en hovböld att jag bara hann börja igen innan det blev mer vila. Inga konstigheter och eftersom vi började med henne redan vid jul så fanns tid för ganska mycket vila under våren.

 

Varför ska man då visa sin häst? Jag tycker att det är ett ypperligt mål för den unga hästen, det är en erfarenhet och lärorikt för både häst och ägare och man får en vägledning om sin häst fördelar och brister, och därmed hjälp hur den ska tränas vidare i framtiden. Sen är treårstestet viktigt för aveln, det ger en möjlighet att se hur olika hingstar föräver sig, därför är det viktigt att visa så många hästar som möjligt och inte bara dom som har chans till diplom.

 

Såklart finns det inga garantier när det gäller unga hästar, även om man börjar i tid och gör allt rätt så kan bdet bli tokigt. Kom ihåg Clarinett som busade till det och hade uppvisning i att krypa under plastband, eller Sickan som vi visade för många år sedan som var spänd och inte tog ett enda galoppsprång förutom mellan hindren! Allt kan hända men är hästarna bra förberedda så kommer de ändä hem med en bra erfarenhet och ny rutin som det är omöjligt att få med en treåring på annat sätt. 

 

Känner du dig osäker och vill ha hjälp med förberedelser, visning eller inridning av din treåring? Tveka inte att höra av dig så lägger vi upp en passande plan för din häst! Här kommer treårstestet att gå för halvbloden i Timrå den 28 maj, för ponnyer är det senare på sommaren.

 

 

En av mina kunder sa något väldigt klokt i dag:

Man får den häst man förtjänar,  tränar man i te så blir det ju därefter.

 

Och det är ju så sant! Tid, tålamod och arbete kan få ordning på vilken häst som helst, sen kräver vissa hästar mer än andra så klart men det är ju lika åt andra hållet. Man märker ju direkt när man slarvat med arbetet på någon häst och om man inte tränar och lägger jobb på sin jäst kan man inte förvänta sig några resultat heller. Helt enkelt, man får den häst man förtjänar efter det jobb man lägger på den!

 

Den här tiden på året kan ridningen kännas tråkig, det är ofta hårt och fruset vilket inte är det optimala för att rida.  Jag personligen tycker bättre med för hårda än för mjuka underlag och mina hästar är vana vid grusvägarna som ofta kan vara ganska hårda på sommaren, men givetvis går det inte rida precis som vanligt när det så här. Men det betyder inte att man måste lägga ner ridningen, det går att göra mycket ändå! Förhoppningsvis är det bara en kort period innan det är snö, och inte som det varit de två sista vintrarna som varit väldigt tråkiga vad det gäller underlag, och då kan det ju faktiskt vara bra att få tillfälle att träna lite annorlunda!

 

Att jobba hästarna i skritt är ofta underskattat, finns många fördelar med skrittjobb. Dels hinner ryttarna med, i trav och galopp kan man ha fullt upp med sin egen balans att det kan var svårt att hinna med att jobba hästen, i skritt kan man därför få mer precision och exakthet. Det som gäller när man jobbar i lugna tempon är att se till att hästen verkligen bjuder framåt, det kan var svårt att få i gång sega hästar när det blir mycket skrittjobb men man får ha lite fantasi och göra halter, igångsättningar, tempoväxlingar mm. 

 

Framdelsvändningar: Klart underskattad rörelse som är bra träning för ryttarens samverkan mellan sina hjälper och lösgörande för hästarna. Lägg det gärna på en fyrkantig åtta där du gör en halv vändning i varje hörn, då får du jobba båda varven hela tiden och känner lätt om hästen är ojämn mellan varven.

 

Skänkelvikningar: Kan göras på alla möjliga linjer, tex. diagonalen, hörnlinjen, längs fyrkanten och på volt. Noga med att du har linjen klar för dig och följer den. Lösgörande, stärkande och bra rakriktningsarbete. Lägg in lite övergångar i jobbet så blir det ännu mer effekt. Eller varför inte lägga en bom som du flyttar över, ger bra effekt!

 

Övergångar: I vanliga fall rider man ju oftast övergångarna trav-skritt-trav men om underlaget är tråkigt kan man lika gäran göra tvärtom. Rida i skritt och sen lägga in några travsteg och sedan skritt igen. Du får effekten av övergången ändå. Lägg gärna övergångarna på en öppen linje, tex. kvartslinjen, medellinjen eller innanför spåret så får du jobba med att hästen är i ramen också.

 

Hög bom: Lägg upp en bom på sockerbitar och skritta över. Du kan växla med att rida en stor volt över, liten volt, åttvolt så du byter varv över bommen, rakt spår över mm.

 

Det var lite ideer, självklart så är även bogen in, öppna, tagen bakdel och ryggning lämpliga rörelser att jobba med i skritt. Sen kan man ju givetvis jobba hästarna på andra ställen än banan, ofta är underlaget annorlunda inne i skogen eller ute på lägdorna, även om det inte alltid är perfekt så kan det vara lite snnorlunda och jag tror att omväxling är bra. Nu håller vi tummarna att snön kommer snart men tills dess så får vi jobba hästarna lite annorlunda!

 

 

 

Igår var jag och hälsade på Chokladen och tog lite bilder. Hon är i en växtfas och ser lite rolig ut men det kommer nog i kapp sig!

 

Jag har funderat på det här med att träna och rida lektioner, om varför man gör det och kanske framförallt varför man inte gör det! För mig är ju träningstillfällena guld värda, även om det ibland både kan kännas jobbigt och nervöst innan så gör det ju så mycket för vardagsträningen hemma sen!

 

Jag får ofta höra att: "Det är ingen mening att rida träning, det går ändå så dåligt", "Jag ska inte tävla så jag kan inte träna" eller att: "Jag ska träna sen, jag måste lära känna hästen först" eller "Vi måste träna upp oss, sen kan vi vara med". Men man tränar väl för att bli bättre? Inte för att visa upp sig? Visst jag kan hålla med om att ska man var med på en lite mer avancerad hoppträning så kan man behöva ha lite kondition och kontroll på hästen men för en enskild dressyrträning så behöver ju hästen inte ens ha någon kondition, sen får man ju sätta kraven efter det! Jag kan ju tycka att det är precis i dessa lägen man behöver träning som mest, när det inte går så bra, när man håller på att lära känna en ny häst eller sätta igång hästen efter vila. Extra viktigt att det blir rätt från början med en ny häst eller en häst som ska bygga upp sig, så slipper man ändra och göra om efteråt.

Jag har varit med på massor av träningar där jag inte har kunnat galopperat, hoppträningar där jag avslutat efter framhoppningen eller de första träningarna med Szum där jag nästan bara kunde skritta! Men det ger ändå massor! Jag får tips och råd hur jag ska lösa olika situationer och problem, övningar att jobba med hemma och motivation att rida både innan träningen och efteråt. Ofta hör man att man är besviken på att hästen inte har skött sig på träningen eller varit stökig, men egentligen är ju det perfekt för vad är det man behöver hjälp med? Att rida när hästen går bra eller hjälp att lösa de problem som finns? Var inte rädda för att visa tränaren vilka problem som finns, för hur ska man annars få hjälp att lösa dom?

 

Förutom hjälp med ridningen, nya övningar, korrigeringar i sitsen och hästens form så är ju träningarna ett perfekt tillfälle att få diskutera sin häst med någon annan intresserad och engagerad person, det tycker jag är mycket värt! Dessutom hjälper tränaren till att puscha ryttaren till nästa nivå, för när man rider själv så är det lätt att man bara sitter och tränar på det som är lätt och roligt (om man inte är en självkritisk person och bara tränar på det man har svårt för, lika illa det), man behöver någon som hjälper till att komma framåt och till nästa nivå! Man behöver feedback, nya övningar, andra infallsvinklar och vakande ögon för att utvecklas, och att utvecklas tycker jag ska vara målet för alla ryttare oavsett andra ambitioner och inriktning!

 

Det ÄR svårt att rida! Det tar tid att lära sig, och hur länge man än håller på så kommer det alltid nya hästar och nya problem att lösa, man blir verkligen aldrig fulllärd! Men det är ju detta som är så otroligt faschinerande, att det alltid finns något att utveckla och lära sig, som ryttare är man alltid i utveckling! Jag tycker egentligen att vi som ryttare är skyldiga att ständigt försöka bli bättre ryttare och hästmänniskor och att lära oss arbeta våra hästar på bästa sätt, det är vi skyldiga våra hästar!

Så kom igen nu och ta tag i träningen! Inte sen, utan nu! Själv ska jag i väg på träning både lördag och söndag, och det ska bli så roligt!

Helt underbart väder i dag med, känns verkligen som vår men det är ju för tidigt! 

 

Jag packade in Traffe i transporten och tog med mig honom när jag åkte på lektionerna. Ridbanan där var avtinad och jag passade på att hoppa lite! Inga konstigheter utan lite små kryss mest, vi har ju inte hoppat på ungefär sex-sju veckor! Det händer lite mer runt den ridbanan än min men han höll fokus bra! 

 

Sen hade jag ett par lektioner, i sol och med vårystra hästar, och körde en häst åt en kund innan jag och Traffe åkte hem igen. Hemma igen så åkte jag och Peter upp på byn och åt pizza. Jag har verkligen haft en skön helg! 

Alltså det här vädret är ju helt galet! Många plusgrader i dag och snön försvinner i en rask takt, men det är ju bara början av mars! 

 

Jag red Szum ute i snön i morse innan jobbet. Det var nog jobbigt i snön men han kändes fin! Efter jobbet fortsatte jag ute i snön men denna gång med Clarinette. Henne longerade jag först och antagligen blev hon väldigt trött av att springa i snön för hon var koncentrerad när jag började, men allt eftersom så blev hon alltmer fokuserad på annat. När jag satt upp och red så var katten som klättrade i ett träd intill betydligt mer intressant än mig, och hon kändes både okoncentrerad och trött. Jag bestämde mig för att fortsätta ridningen en annan dag när förutsättningarna är bättre,  det är ju precis så här det är med unghästar -dagsformen växlar! 

 

Avslutade med att tömköra Traffe på banan,  eftersom han har sitt sår så använde jag sidepull. Det fungerade bra, han verkade nöjd med det och var lika fin som han varit de sista gångerna. Nu har vi ätit en sen men god söndagsmiddag, lite Wallander på tvn och en nybakad kaka står och väntar som efterrätt! 

Den här dagen började inte alls som jag hade tänkt mig! Att vakna av att det spöregnar i mars är inte roligt,  när man dessutom ska i väg med transporten så är det ännu värre!

 

Jag och Midas åkte hur som helst till Ammer på blåbärshoppning, jag trodde lite naivt att bara jag kom ut på asfaltsvägen så skulle det vara bra väglag. Men i backarna ner mot älven var det svallis och helt blankt! Trots att jag krypkörde så släppte det rejält ett par gånger! Fruktansvärt otäckt trots att jag faktiskt klarade upp det!

 

Även på tävlingen var det bitvis halt. Jag skrittade bara Midas lite ute innan det var dags för min höjd att få hoppa fram i ridhuset. Först red vi 50 cm, som tur var så var vi få anmälda i den klassen. Midas var väldigt spänd först men slappnade av efterhand. Alla hästar var kvar i ridhuset under hoppningen och det var rätt skönt. I den första rundan travade vi på de flesta hindren och han rev det näst sista hindret och smet förbi det sista en gång när jag tappade yttersidan.

 

Sen fick vi vara kvar i ridhuset för nästa klass, 60 cm. Den här gången var vi fler ekipage men eftersom vi ridit en klass redan så skrittade jag mest,  tog bara ett par språng precis innan det var slut på framhoppningen. Den här rundan kändes riktigt bra, jag kunde ha galopp mästan hela vägen och Midas car fullt fokuserad åå hindren. Tyvärr fick vi ett litet pet men jag är trots det jättenöjd! För Midas var det em dag med mycket miljöträning och nya intryck, tror han var ordentligt trött sen! 

 

Hem kom vi utan problem. Jag tömkörde Szum ute i snön, det var busväder med blåst och regn men han fick jobba på bra i snön ändå. Nu i kväll har vi varit till grannen som fyller år i dag. I morgon väntar Ica igen så det är nog dags att sova!

Jag har fått lite önskemål om att sammanfatta Lars Roepstorffs föreläsning i onsdags. men det är inte helt enkelt att sammanfatta en flera timmar lång föreläsning som var så otroligt informativ, intensiv och lärorik som den här var men jag ska försöka bena ut några av de träningstips som han gav!

Vi måste träna våra hästar mer och hårdare! Han tycker att många ryttare är för försiktiga med att verkligen trötta ut hästarna, vi hamnar lite i mellanmjölkens land och rider i ett jämnt, molande tempo i stället för att låta hästen bli trött och sedan vila. Vi behöver inte vara rädda för att ridai tempon över 600 meter per minut och han rekommenderar galoppintervaller.

 

Lars tycker även att vi ryttare har för dålig koll på hur vi verkligen tränar våra hästar. Vi har inte alls koll på intensiteten, puls, tempo eller mängd. Jämför med en travtränare som vet exakt hur hästarna har jobbat, hur långt de gått, vilket tempo och vilken puls de haft. Vi ryttare vi rider "ett lugnt pass" eftersom han gick "så hårt" i går, men hur då lugnt eller hårt? 

 

Unghästens tillväxtzoner i benen sluts från 6 månader till 36 m¨nader, ryggkotpelaren är det sista som är faäridgväxt, den är klar vid 6 års ålder. Under denna tid är träning viktigt, men det måste vara rätt och lagomträning. För den unga hästen (föl och de första åren) är hagvisteölse med mycket rörelse viktigt! Under inridning och utbildning är det sedan viktigt att hästen får bygga upp sig. Studier visar att de hästar som tävlats i alal sicipliner som unga sedan ahr ett längre liv som tävlingshäst.

 

Enligt Lars så är dagens avel "för bra", den får fram hästar som har så lätt för sig att de inte behöver någon träning. Han menar att en talangfull häst, som många är i dag, har inga problem att hoppa en 1,20 bana efter endast några veckors ridning, men hålle hästarna om man gör så? Han jämförde med de hästar som fanns förr som behövde rejält med grundridning innan det gick hoppa en bana med dem, då hann de byggas upp under tiden!

 

Vi kan inte edöma om hästen har mjölksyra utan att ta prov! Hästarna kan se väldigt oberörda ut och ändå ha höga nivåer av mjölksyra, därför rekomenderar han intervallträning efters mdet ger en chans att få bort mjölksyran mellan intervallerna. Och att lära känna sin häst!

 

Att Lars har forskat en del på underlag vet nog de flesta, hans komentar om vad ett bra eller dåligt underlag är var: Det beror vad man ska göra! Asfalt är ett jättebra underlag om man vill "roadworka" sin häst och bygga upp leder, senor och ligament. Det krävs lite tillvänjning men sedan är det ett bra underlag för det, men om man vill hoppa krävs något anant. han anser att vi måste vänja hästarna vid olika typer av underlag och att et för bra underlag kan vara skadligt för hästarna. Detta eftersom ett bra underlag ger högre fart och en högre fart ger fler skador!

 

Materialet är 50% av underlaget, de resterande 50 % handlar om underhållet! Hur man underhåller och behandlar underlaget avgör mycket hur resultatet blir!