Spända grabbar!

Nu har jag varit lat på bloggen igen! Blir nog bättre nästa vecka när semestern är slut!
 
I onsdags hade jag ett dagläger hos Nylands Hästsportlag,  ett litetgäbg tjejer som red och självklart så regnade det. Tror vi börjar vänja oss vid det nu! Igår var jag där igen på klubbtävling i dressyr, jag hade med mig både Midas och Traffe och bara att åka i väg med två hästar och två släp är ett projekt i sig!
 
Men jag började dagen med att tömköra Szum och rida ner Tant till älven. Hon var trots den rejäla klättringen riktigt på hugget och ville bara galoppera! Sen byggde jag en hage innan jag åkte hem för att packa ocjh äta en snabb middag, sen var det bara att åka ner igen och knoppa Traffe!
 
Grannen hjälpte mig att köra ett släp och det första som hände var att vi fick möte av en lastbil med släp på den smala vägen ner till betet där det knappt går att möta en personbil! Som tur var backade lastbilen och vi slapp det, tur för vi hade precis kört uppför en brant backe. Nästa som hände var att det var lösa hästar när vi ålte förbi hos grannen, dock gick de snabbt att mota in i hagen igen! Jag hann även tanka och ta ut pengar innan vi var framme, och framme i god tid dessutom! 
 
Jag red först Midas som var spänd i den nya miljön och med alla hästar, han blev nästan lite hingstig (det är ju ett år sedan han kastrerades). Han vill gärna ha koll på alla hästar samtidigt och speciellt den hingsten som var där störde honom. Trots detta gick det bra att rida fram, han blev okoncentrerad men kom hela tiden tillbaka till fokus på mig! Dock blev det lite för mycket för honom inne på banan, där var fokuset helt borta och han ville inte alls som jag! Efter 2/3 av programmet avbröt vi och jag travade några varv i stället, då var han avspänd och bjöd bättre, vilket kändes som en mycket bättre avslutning än att pressa igenom programmet. 
 
Sen var det Traffes tur. Han tog jag ut alldeles för tidigt, när jag var nöjd med framridningen var det ännu 25 minuter kvar till min start. Jag satt då av men fidk aldrig riktigt igång honom på banan sen (framridningen var 5 minuters ridväg i från banan så jag hade bara skrittat innan vi gick in). Inne på banan var han väldigt spänd och vi var tillbaka där vi var i vintras. Huvudet rakt upp, ingen bjudning framåt utan bara uppåt och helst villhan bara galoppera på stället. Men efter höger galoppen släppte det lite oh blev bättre, tyvärr var programmet då nästan slut. Det syntes på poängen också, efter höger galoppen hade vi ganska bra poäng men innan var det bara lågt. Men han var bra att rida fram, lite spänd när vi väntade utanför men inga dumheter alls och det var ju det vi var där för att träna! På söndag ska vi på "riktig" dressyrtävling och då får vi väl ha som mål att höja procenten, även om det fortfarande mest är miljöträning!
 
Traffe i knoppar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0