Smurf i diket!

I dag red jag Pålstina på förmiddagen först, vi red hem till banan där hon fick trava lite över bommar. Hon är lite vinglig men jag tror lite bomjobb kommer göra stor nytta på henne, vi får jobba vidare med det! Efter vi var klara så åkte jag på Hammarn och besiktade släpet, tror dom gillar mig på besiktningen för jag får alltid komma tillbaka på nytt besök! Sen på hemväg var jag och lasttränade en häst innan jag åkte hem och gjorde middag.
 
Sen var det Szums tur. Jag har ett enormt tålamod med hästarna (till skillnad mot i vissa andra sammanhang) men med Szum skulle jag i bland önska att jag hade lite mindre tålamod och blev lite mer arg och tidigare. Vi red ut och även i dag ingick det en viss mängd dikesbackning. Det är ganska mycket tid som vi tillbringar i dikena när vi är ute just nu. Han är inte rädd, inte trött, inte stressad utan han bara testar vad som går och inte går, preci som han har gjort i allt annat. Det ahr varit precis samma testande i hanteringen, lastningen (och nu lastar jag honom ensam på 1 minut), tömkörningen, ridningen på banan, ja i stort sett allt! När han vet att det inte går så är det lugnt och då testar han inte men finns det en liten lucka och möjlighet att han kan komma undan så ska den testas! I dag släppte han och slutade med dikesutflykter när jag blev arg på honom. Och då arg på riktigt och inte på låtsas. Så har han alltid varit, han märker på mig om jag är arg på riktigt eller om jag bara spelar arg, är jag arg på riktigt så gör han allt jag ber honom om men om jag bara låtsas vara arg så tjafsar han tillbaka ännu mer. Och ibland skulle jag önska att jag blev arg tidigare men han går ju inte lura! Jag är ju en typisk stomänniska, jag gillar att förhandla, lura, förleda och uppmuntra i stället för att vara tuff och hård med hästarna, men Szum behöver att man säger till honom. Nu låter det som om jag sparkar och slår på honom (vilket jag ju i och för sig gör när han backar rakt ner i något dike ute i skogen!) men alla som sett Szum och hur liten jag är bredvid honom förstår nog att jag inte direkt misshandlar honom när jag försöker säga till. Det är en stor och tuff häst, och ingen enkel häst heller, som behöver en fast hand. Vi har kommit en bra bit på väg sen vi stod utanför boxarna i timtal och försökte komma överens om hurvida man får bocka, sparkas, resa sig eller bara vara allmänt kaxig mot en liten smurf som är två äpplen hög. För det var precis så Szum såg mig när han kom hit för snart två år sedan, i hans ögon var jag en liten smurf som försökte säga till honom, som var kung och bäst, vad han skulle göra! Sen insåg han att den där smurfen var rätt envis och numera är vi rätt överens om det mesta, ja förutom dikesbesöken då. Men jag tror, och hoppas, att det är ett sista desperat försök att kunna komma undan och få bestämma lite. Vi ska nog komma överens i den här frågan också så småningom!
 
Hur som helst så när han gav sig och släppte så var han jättefin och det var en bra tur med mycket trrav, och även lite galopp, i backarna. tror han var rejält trött efteråt. Men det är ju inte så konstigt, måste ju vara jobbigt att rygga så där mycket och dessutom i kuperade diken! Resten av kvällen gick åt till pyssel hemma, nu ska jag sova och ladda om inför en dag på Ica i morgon!
 
Här är en bild från de första månaderna Szum var här. Nu är det bara någon vecka kvar sen är det precis 2 år sedan han kom hit. I början hatade jag honom men nu är han min prins!
 
Och en bild på Pålstina från i dag, visst är hon fin?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0