nillashast

Jag hade en liten aha.upplevelse under dagens dressyrpass med Räkan. De som käner Räkan vet att hon inte direkt är den som springer av sig själv utan hon behöver ganska mycket drivning, speciellt i galoppen. Döm om min förvåning i dag när jag upptäckte att jag både kunde fatta galopp och bryta av, med bara sätet!! Så varför driver jag då så förbaskat med skänklarna??

Räkan bryter ju lätt av galoppen för minsta lilla. med tanke på hur känsligt hon är för sätet så kan nog många avbrott orsakas av att jag blir för passiv och långsam i sätet och höfterna. Denna tanke har jag varit inne på förut, och efter dagens ridning så känner jag mig ännu mer övertygad. Så nu gäller det att jobba med att verkligen galoppera med höfterna, och ha den kroppskontrollen att jag känner när jag blir passiv i sätet. Efter helgen jobbar jag ännu intensivare med att vara snabb i skänklarna och inte klämma, det blir bättre men det tar verkligen lång tid att ändra en invant beteende.

Och det är så roligt att rida just nu, tycker jag har bra flyt och att det händer mycket med min ridning! Är så kul att man kan utvecklas och få aha-upplevelser hela tiden fast man ridit i så många år. Är inte ridningen fantastisk på det viset?