nillashast

Jag har i kväll åter konstaterat att det är inte alltid när man tror det som insikter och ahaupplevelser dyker upp! I kväll var det sämsta möjliga förutsättningar för att rida, mörkt och dimmigt så jag red på en lägda där lyset från stallet nådde fram litegrann i alla fall. Tyvärr var underlaget dåligt (hårt och knöligt) så det gick bara att trava på hälften.

Gjorde lite framdelsvändningar, påbörjan till bakvändningar och övergångar, gick hyggligt (eller kankse inte framdelsvändningarna där vi inte var helt överens). Sen red jag på en liten fyrkant och vände framdelen i hörnen (som en bakdelsvändning men med rak häst). Jag fick på Annelieträningen i söndags rida volten som en fyrkant för att känna när han ramlade i väg, och det var det jag gjorde i dag med men vände ännu tydligare. Jag red halva fyrkanten i skritt och halva i trav, och försökte att rida utan hand. Dvs jag försökte rida bara för skänkeln och bara hålla i hop handen.

Jag har en förmåga att rida och hjälpa hästarna lite väl mycket, jag rider i varje steg och är hela tiden där och fixar till allt. Och det är inte alls så jag vill ha ridningen, jag vill att hästen själv ska få tänka och balansera upp sig själv. Och jag känner inte själv att jag gör det! Men kvällens övning på fyrkanten var väldigt nyttig för då kände jag vad vinglig Taggen blev när jag inte var där och fixade med tygeln! Till saken hör att Annelie tjatade om detta med mig i söndags, men det var inte förrän nu i kväll som poletten trillade ner! Blev en liten aha-upplevelse för mig, så nu jäklar ska det tränas!