nillashast

Funderade lite på det här med utrustning i dag. Jag har ju köpt tre sadlar på mindre än en månad så jag det känns som jag lagt ner en hel del pengar på hästarnas utrustning i sommar (fast den ena köpte jag ju på auktion för 300 kr så detvar ju ingen stor investering). Annars är jag inte så pryl galen, jag köper mest det som behövs till hästarna och i bland knappt det..

Men för vissa ryttare och hästägare verkar nästan grejerna till hästen vara viktigare än själva hästen, eller ridningen. Det ska vara vissa märken på grejerna, färgerna ska passa i hop och man ska ha det senaste. Jag tycker att det kan vara roligt att matcha benlindor och schabrak om jag ska på träning, men det är knappast något jag sysslar med varje dag! Om man läser kommentarer på facebook eller i bloggar kan man i bland tro att det är grejerna som gör att en häst är bra eller en ryttare duktig. Att scabraket eller bettet gör ryttaren!

Utrustningen kan i bland vara lösningen på vissa problem, det kan hjälpa att byta bett eller nosgrimma, det kan vara stor skillnad att rida i en bra, passande sadel eller i ett par riktiga ridstövlar. Men vissa ryttare tycks tro att lösningen alltid sitter i utrustningen. Att bara man byter bett eller sätter på en hjälptygel så kommer hästen gå jättebra, eller har hästen ont i ryggen så köper man en ny padd. Detta i stället för att se över sin ridning och träningen av hästen. Men för att bli en bra ryttare krävs mer än ett specialbett eller en graman, det krävs träning, känsla och erfarenhet!

Sen finns det ryttare och hästägare som är precis tvärtom! De vill inte ha någonting på sina hästar. Inga nosgrimmor, inga skydd, inte en martingal och helst inte ens bett. kanske inga skor heller fast hästen är öm. Det är ju inte bra när det blir åt det hållet heller. En nosgrimma som förhindrar att hästen kan gapa för att komma undan bettet eller lägga tungan över bettet kan vara en säkerhets åtgärd. Annars kan bettet bli verkningslöst och det kan bli både farligt, och försvåra utbildningen.

Jag tror att en medelväg är lösningen. Att inte vara rädd för att prova olika lösningar, så länge man vet vad man sätter på hästen och varför! Jag tycker att målet bör vara att man ska kunna rida sin häst på ett vanligt enkelt bett och utan hjälptyglar, men i bland kan man behöva prova lite annat på vägen. Och att man som ryttare och hästägare är ödmjuk och har en vilja att lära sig mer. För även om utrustningen kan vara en del av lösningen på problem så kan även utrustningen var en del av problmet med hästen, och lösningen på problemen sitter i slutänden alltid hos ryttaren!